Mort

och det försvunna ögat



Författare Johanna Taller

Illustratör Sebastian Vasselbring



Mort var en söt liten zombietös
och en dag hände det att när hon nös
att hennes öga åkte ut och rullade bort
 vad skulle hon göra vår kära lilla Mort?

Zombieflickan gick sig ut för att leta
Men var ögat var kunde hon inte veta
Hon letade i sin kista och i skåpet med kläder
Hon letade på golvet och bröt upp alla bräder




Hon letade i kryptans alla vinklar och vrår
hon letade överallt där det överhuvudtaget går
 Men ingenstans stod ögat att finna
I henne började så en ilska att brinna

“Var finns mitt öga, ta fram det till mig
 Om någon vet så säg, bara säg
 Om någon vet så snälla ge mig svar
 Nu har jag letat här i flera dar”


Då hördes en röst som viskade tyst:
“Att skrika och gapa är inte schysst
 Mjaaug kanske kan hjälpa men då får du vara snäll
 Mina öron tål inte höga ljud och en massa gnäll”

En katt tassade fram och strök sig mot hennes ben
 sen satte den sig ner och tvättade pälsen ren
 “Snälla herr katt kan mig hitta mitt öga?
Om du lyckas ska dina belöningar bli höga”



“Kalla mig Bob och inte herr katt
 I belöning vill Mjauug ha fisk” sa katten glatt
 “Och kanske mjölk och en mus eller två.
Men kom nu, skynda, vi måste gå”

 Så Mort och Bob skyndade ut
för att leta efter ögat och på problemen få slut
 Under granar och buskar de leta
 Det gick lite lättare nu, när de samarbeta

Men trots att de letade bakom varje sten
 I varje grav och varje hög med ben
 Och även när de i varje träd tittat
 så var inte ögat än hittat

 Katten reste rygg och lyfte sin svans
 men Mort kunde inte se var faran fanns
 Hon spana och speja och till slut hon såg
 Att borta vid kryptan satt en zombiepåg



Pojken satt uppe på kullen den höga
och bredvid låg Morts tappade öga
 Mort hon blev ilsken, hon blev riktigt sur
 hon kände för att slå denna dumma filur

 Hon knöt sina händer och började springa
 då märkte hon att egna ögon hade han inga
 bara två hålor svarta som natten
 hon vände sig om och sa till katten

“Har du sett en sån pojk, så söt han är
 den finaste jag sett, jag tror jag är kär
 hans hår är grönt och hans hud är blå
 men varför har han inga ögon när jag har två?”

Så smög de sig fram för att på pojken spana
 Att det fanns fler zombies kunde hon inte ana
 Hon gick närmre så hon var aldeles intill
 men pojken rörde sig inte han var alldeles still


“Du har tagit mitt öga men vet du vad?
Jag ska ge dig nåt nu som nog gör dig glad”
Så tog hon sitt öga och satte i ögonhålet
och pojken gav upp värsta glädjevrålet

“Tack ska du ha nu kan jag äntligen se”
sa pojken och började genast att le
 “Som tack ska du få en riktigt stor puss
föresten bör jag säga att mitt namn är Guss”




Så slutar det nu precis som det ska
Mort fick en kompis och det är ju bra
 Och Bob fick inte två utan fem stycken möss
men nu ska vi inte störa, vi säger adjöss.