Bakom spetsgardiner gömmer hon sitt sargade ansikte
I ett torn som ingen längre minns sitter hon och väntar
Men ingen kommer finna henne
För om henne skrevs inga sagor
Hon är inte vacker, hon är inte ung
Det var länge sedan hon slutade hoppas
men ändå
ändå
fortsätter hon att speja bakom sina spetsgardiner

Min vackra
Jag söker dig
Du är min
Min
Jag kysser dina vita bröst
Låter fingrarna smeka ditt nyckelben
Min
Dina handleder är smala
Hyn är som glas
Du sa
Att du ville ge mig allt
Så jag öppnar din bröstkorg
Och tar det

När natten sänker sig dansar de ansiktslösa
De söker upp dig, finner dig med nattens ögon
 De rör sig i skuggornas berg
 Där dimmvarelser härskar
 Låt dig inte luras, av deras vackra språng.
Ty de drar dig med, bland bergens tysta rop
De lockar dig i dans
Tills de sliter av den mask
du kallar ansikte
och lämnar ett svart hål som fylls med månögats bleka ljus