Märkligheter
Alldeles nyss gick jag genom min nedsläkta lägenhet och skulle lägga mig men först hämta något. På vägen går jag förbi helfigursspegeln i hallen och blir osäker på om det är en dörr eller ej. När jag förstår att det inte är det så blir jag i stället säker på att den inte visar rätt. Hallen bakom mig ska inte se ut sådär. Så jag vände och gick tillbaka.
Jag är trött och jag vet att mörkret nog spelade mig ett spratt. Men...
Jag har läst och spelat för mycket Kult och Lovecraft för att jag ska vara helt bekväm. Världen ska helst inta börja bli skev.
Jag är trött och jag vet att mörkret nog spelade mig ett spratt. Men...
Jag har läst och spelat för mycket Kult och Lovecraft för att jag ska vara helt bekväm. Världen ska helst inta börja bli skev.
Lovefilms reklam
Under den senaste tiden har det gått en reklam på tv med Lovefilms senaste satsning på att hyra ut spel. Reklamen är inte bara dålig, den är riktigt dåligt, ur många synpunkter. Låt oss börja med den första.
1. Reklamen stärke sterorypen om att bara killar spelar. Den säger dessutom att tjejer är sura som inte vill låta sina killar ha skoj. Vi tjejer spelar och många som inte är hetrosexuela killar spelar med. Varför inte låta tjejen vara med och spela i stället? Varför inte låta det vara killen som är sur på sin flickvän? De som gjort reklamen säger att det ska vara en igenkänning att skratta åt. Men vad är det som är roligt? Att killen ljuger? Att tjejen är en bitch som verkar lida av konstant extrem pms? Jag vet inte, men det är inte roligt.
Det kan ju dock vara så att det finns sådana problem vi itne vet om, det gör inte saken bättre, så vi kommer till problem två:
2. Med tanke på tjejens något extrema reaktion och killens väldigt snabba drag att använda en halvlögn eftersom han inte ska köpa utan bara hyra spelen. Antagligen är inte dt här första gången de bråkat om det här. Kanske har de väldigt dålig ekonomi eller så kanske han är spelberoende och deras förhållande knakar på grund av att han hellre sitter och spelar än gör något med henne. I vilket fall så är det inte särskilt bra av ett företag att uppmuntra en partner att förstöra sin ekonomi mer, eller göra ett beroende värre och dessutom ljuga för att få det att fungera.
Nej det är riktigt, riktigt uselt det här. Reklamen kan ni se här under.
Storebror, spel och genus
För någon dag sedan så sprang jag på den här artikeln, jag ska inte återge den allt för mycket, för ni kan läsa själv.
I vilketfall är det en fin historia, och något som jag vil lhöra mer av. Det konstiga är att trotts att den unga pojken i det här fallet väljer relativt tjejeiga saker, eller det vill säga, en lila handkontroll och ett spel med en tjej. Det var även vad pojken ville ha, en tjejig handkontroll och ett spel med en tjej.
Pappa blir sedan arg för att hans pojke ska ha pojkiga saker, men storebror, som köper en present står upp för sin bror. Så pojken får sitt spel, och sin kontroll.
Spelet som pojken får är Mirror´s Edge. Nu har jag inte spelat spelet, men huvudkaraktären är förvisso tjej, men hon är en förvånandsvärt okvinnlig tjej för att vara en speltjej. Även om jag börjar se att det går åt den riktningen.
Titta på henne, hon har en helt normal kropp för någon som springer omkring på hustak hel tiden, hennes bröst är realistiska och hon har ett par helt normala skor och kläder som täcker kroppen.
Anledningen till att jag tar upp just skorna är för att vi sen kommer till spelet som pappa tyckte att pojken skulle välja, nämligen Dead Island.
Ingen av spelen är egentligen tänkta för barn i pojkens ålder, men jag tror ändå att Mirror´s Edge är betydligt mer barnvänligt, fast nu har jag inte spelat något av dem. Dock, det ena går ut på att hoppa runt på hustak i en framtid med hård bevakning medan det andra går ut på att, skjuta zombies.
Nå.. nu är jag inte den som har något emot att skjuta Zombies, men om jag skulle välja ett spel till ett barn, så hade jag inte tagit Dead Island. Speciellt inte med tanke på hur kvinnorna i det här spelet ser ut.
För att vara ärlig, jag förstår att om man är på en paradis ö och zombies kommer, då lär man ha kläder likt det här, så går tjejer klädda på paradisöar. Men om zombisarna kommer, då jävlar kastar jag mina högklackade, obekväma skor på dem och springer. Jag förstår att hon rev upp sin kjol för att kunna röra sig mer men ärligt talat, det är nog mer för att man ska få se ben. Dock är hennes överdel relativt täckt och hennes bröst är inte gigantiska, men ändå. Xian Mei är betydligt mer objektifierad än Faith. Lika så är de andra karaktärerna i Dead Island objektifierade. Åtminstone den stora svarta hiphopp killen och den andra tjejen, som har mindre kläder än Xian Mei. Jag kan tänka mig att man i Dead Island tänkt att man ska göra två kvinnor och två män och att de ska vara häftiga och därför gjort dem sterortypiska och sexistiska.
I Mirror´s edge har man liksom i några andra spel gjort en karaktär, utan att direkt tänka att hon ska vara sexig.
Problemet är att av någon anledning så vill föräldrar inte välja saker med tjejer i huvudrollen till sina pojkar, medan de inte har svårt att välja saker med killar i huvudrollen till sina flickor.
Men ändå, den här lilla historian, om den fina storebrossan som låter lillebror ha rosa och spela tjej om han vill är hur spelvärlden får så mycket skit. Pappan har ingen aning om vilka spel han ger sitt barn, och sen så klagar folk på att barn spelar våldsamma spel. Men för fan föräldrar, kolla upp spel ni ger era barn!
Och föräldrar, låt era pojkar ta del av kvinliga protagonister. Pojkarna kommer inte bli gay för det.¨
Slutligen vill jag bara säga, jag vill med ha en snäll storebror jag med.
Ett försvarstal
Jag snubblade in över en recessionen av en nyutgåva av Lovecraftnoveller och kunde inte annat än att häpna. Som ni redan vet är jag som så många andra en stor Lovecraftälskare och vill nu därför dels klanka er på recensenten Fabian Kastner och samtidigt bara babbla på lite om politisk korrekthet och rasism.
Recensionen som ni kan läsa här är mycket negativ. Lovcraft anklagas för att skriva dåligt, överanvända adjektiv och inte kunna fånga kusliga stämningar. För att göra saken än värre så skriver Kastner "Att han var en rätt usel författare tror jag också hans mest hängivna beundrare håller med om". Det är nog en av de dummaste sakerna jag hört, nog för att inte allt Lovecraft skrivit är bra, men mycket är det, annars hade han inte blivit så läst och älskad, det är inte bara hans fantastiska monster och den hemska hopplösa världen han skapat och som levt vidare genom andra författare.
Men alla har olika åsikter, alla kan inte gilla det samma som jag, det är jag väldigt medveten om. Problemet är att den här recessionen saknar god stil eftersom den till stor del handlar om Lovecrafts syn på människor och inte på hur eller vad han skriver. Lovecraft var rasist, ja det var han, dessutom förstod han sig inte på kvinnor, eller folk överlag. I dag hade han antagligen fått en rad diagnoser, kanske nån form av autism, vad vet jag? Men att en människa som levde i början av 1900-talet hade en ganska dålig syn på folk ska väll inte i dag var hela grunden till en rensession.
En av kommentarerna drar även upp hur den politiska korrektheten har börjat att mer och mer nässla sig in, för nu ska de äldre verken tydligen censureras. Tintin i Kongo är ju tydligen inte okey längre, och nej, det är inte okey, om det skrivits i dag, men ärligt talat, folk på den tiden levde i en värld där det var fullt accepterat, om vi censurerar allt så kommer vi dels gå miste om bra kultur och dessutom tillslut censurera bort en del av vår historia som inte var så vacker.
Nej, om man ska recensera över 80-år gamla verk kan det vara klokt att faktiskt fokusera på vad som är dåligt, tala om de problem man kan se i de konstnärliga och inte bara att författaren hade dåliga sidor.
Det är fult, och det är dåligt, skäms Kastner!
Om att klä sig som djur
Själv så är jag ju vegeterian, och gillar varken päls- eller köttindustrin, även om jag inte ser något fel i vare sig kött eller päls, så länge djuren haft ett värdigt liv innan de dör, och inte bara dödas för en liten bit av sin kropp.
Men det finns en djurrättsorganisation som förstör för sånna som jag, och för alla andra som på ett vettigt sätt bry sig om djur och vill förhöja deras status.
Jag talar om PETA, först så lackade de på Battelfield för att man där dödade en råtta i en scen. Det var lite överdrivet, sen kom.. Mario, för mario har ju en mårdhundsdräkt, ni vet den han kan snurra i och han får en söt liten svans. Peta säger nu, att eftersom han har den här dräkten, så är det okey att ha päls.
Onda Mario
Vad blir nästa spel? Skyrim, jag har dödat både varg, snöräv, sabeltandad tiger, och diverse älgar och renar i Skyrim. Det borde de med lacka på, jag jagar ju till och med med båge, hujeda mig.
För att inte tala om World of Warcraft, där är extremt många djur som dödas, för att farma och gå upp i level. Tänk bara på pojkarna i south Park som dödar en massa vildsvin.
Trotts allt, något jag faktist begrundat lite, i spel är djur ofta onda, så som de itne är i naturen, de attakerar en utan provokation, fast i ochförsig, jag har ingen reel erfarnhet av sabeltandade tigrar (eller sabeltandade corgis som en vän till mig kallar dem) ´, kanske är de väldigt aggresiva mot människor. Men Skyrim borden näsan vara värre, Sabeltandade tigrar och mamutar som där ju även finns är ju utdöda, spelet säger att det är okey att döda utdöda djur.
Så till nästa sak jag tänker på, om Marios dräkt där inte är okey, hur blir det då med Furries? Jag menar, om jag tittar på den gode gamle rörmockarens dräkt, så ser det inte ut som en skinnet från en flådd mårdhund som han helt enkelt klivit i, det ser mer ut som en furriekostym. Alltså borde även furries, och deras insikt om att de egentligen har en djursjäl (de som nu känner så) även det vara en uppmaning för andra att det är okey att bära päls. Att saker är på låtsas och konstgjort, det spelar ju uppenbarligen ingen roll enligt PETA
Den här killen säger att det är okey att flå en ekorre och klä sig dens skinn.
Svenska
I går så hamnade jag på ett författarmöte Nene Ormes, förutom att jag planerar att läsa hennes bok så var det ett givande möte. Vi skulle egentligen spela rollspel, men några av oss valde författarmöte i stället, vilket nog var ett alldeles rätt val. En av många ämnen som kom upp var svenska.
Nu ska jag inte gå på som nån språknazist och tala om hur dåliga många börjar bli på svenska, utan jag ska tala om själva språket.
Inom min vänskapskrets, och även generellt bland oss som gillar fantastik och olika former av nörderier så råder i en ganska stor utsträckning en enligt mig oförklarlig förkärlek för engelska.
Det finns många argument för varför de här personerna anser att engelska skulle vara ett bättre språk, En av anledningarna sägs vara att engelskan har fler ord. Kan vara sant, tror det är sant men det spelar inte så stor roll. Som en anekdot kan nämnas att en i min klass, som är från Norge anser att svenskan har fler ord än Norskan, det kanske stämmer det med.
Ett annan orsak kan vara att engelskan låter bättre än svenska. Detta kan jag inte heller hålla med om. Mycket fantastik är kanske inte översatt av världens bästa översättare. I bland kan det vara ett hastjobb, kanske. Självklart ska man helst läsa ett verk, på det språk det är skrivet. En översättning blir även en tolkning, det är inte samma sak.
Dessutom har vi svenskar ett extra filter gentemot engelskan, men en britt kan tycka att namn i de engelska böckerna låter lika lökigt som vi tycker att något i det svenska gör. Det blir bara lite mindre hemskt när det är ett annat språk. Även om man läser mycket engelska, skriver engelska och ser film och serier med engelskt tal, så är ändå engelska ett andra språk.
Men om man skriver på svenska, så blir det inte lökigt, då kan man använda svenska, fina ord. Ge saker svenska namn, och det låter bra.
För att sedan ge svenskan en annan fördel är hur lätt det är att göra nya ord, på grund av våra dubbelord. Man kan alltid lägga ihop två ord och få ett nytt. Det går inte på engelska.
Ormes, som ju även jobbar på Sciens fiction bokhandeln nämnde hur folk kom in och ville ha Metro 2033 på engelska, för det lät bättre. Men då säger jag, översättning som översättning. Vill de läsa svensk litteratur översatt till engelska då med, för att det låter bättre?
Nej, jag är av åsikten att vi svenskar, bör älska vårt språk, vårda det och använda oss av det. Skriv på svenska om du ska skriva. Men, att läsa på originalspråk, det rekommenderar jag.
Nu ska jag inte gå på som nån språknazist och tala om hur dåliga många börjar bli på svenska, utan jag ska tala om själva språket.
Inom min vänskapskrets, och även generellt bland oss som gillar fantastik och olika former av nörderier så råder i en ganska stor utsträckning en enligt mig oförklarlig förkärlek för engelska.
Det finns många argument för varför de här personerna anser att engelska skulle vara ett bättre språk, En av anledningarna sägs vara att engelskan har fler ord. Kan vara sant, tror det är sant men det spelar inte så stor roll. Som en anekdot kan nämnas att en i min klass, som är från Norge anser att svenskan har fler ord än Norskan, det kanske stämmer det med.
Ett annan orsak kan vara att engelskan låter bättre än svenska. Detta kan jag inte heller hålla med om. Mycket fantastik är kanske inte översatt av världens bästa översättare. I bland kan det vara ett hastjobb, kanske. Självklart ska man helst läsa ett verk, på det språk det är skrivet. En översättning blir även en tolkning, det är inte samma sak.
Dessutom har vi svenskar ett extra filter gentemot engelskan, men en britt kan tycka att namn i de engelska böckerna låter lika lökigt som vi tycker att något i det svenska gör. Det blir bara lite mindre hemskt när det är ett annat språk. Även om man läser mycket engelska, skriver engelska och ser film och serier med engelskt tal, så är ändå engelska ett andra språk.
Men om man skriver på svenska, så blir det inte lökigt, då kan man använda svenska, fina ord. Ge saker svenska namn, och det låter bra.
För att sedan ge svenskan en annan fördel är hur lätt det är att göra nya ord, på grund av våra dubbelord. Man kan alltid lägga ihop två ord och få ett nytt. Det går inte på engelska.
Ormes, som ju även jobbar på Sciens fiction bokhandeln nämnde hur folk kom in och ville ha Metro 2033 på engelska, för det lät bättre. Men då säger jag, översättning som översättning. Vill de läsa svensk litteratur översatt till engelska då med, för att det låter bättre?
Nej, jag är av åsikten att vi svenskar, bör älska vårt språk, vårda det och använda oss av det. Skriv på svenska om du ska skriva. Men, att läsa på originalspråk, det rekommenderar jag.
Mystik i världen
I Landskrona City så står det i dag om cell nummer 5 på Citadellet. Det sägs att änglamakerskan Hilda Nilsson finns kvar i cellen där hon hängde sig. Det sägs att det rinner blod från väggarna och att hundar fortfarande vägrar gå in där.
Så nån polis tog dit sin hund, och hunden går in utan problem.
Nu vet jag ju inte om jag tror på spöken eller ej, jag vill tro. Det är roligare att tro. Vad som gör mig lite besviken är när en tidning liksom överbevisar myten, skriver oss på näsan om att. Nej vi lever i vetenskapens tidsålder, det finns inga spöken, monster, älvor eller troll. Det enda vi tror på, ska var det vi kan bevisa.
Jag vill ha mystik, jag vill tro att hundar inte går in i cellen (vet två hundar som vägrat), jag vill tro att dimma när det ser ut på ett speciellt sätt, kanske ändå är älvor. Jag vill kunna tro att skogsrået fortfarande finns bland träden och att det bor tomtar på gårdar och i lägenheter.
Det kanske inte är realistiskt, det kanske inte är en del av vår tidsålder. Men vi kan väll lämna kvar lite mystik här i världen, och inte försöka överbevisa allt. Låt oss vara lite skrockfulla.
Nu vet jag ju inte om jag tror på spöken eller ej, jag vill tro. Det är roligare att tro. Vad som gör mig lite besviken är när en tidning liksom överbevisar myten, skriver oss på näsan om att. Nej vi lever i vetenskapens tidsålder, det finns inga spöken, monster, älvor eller troll. Det enda vi tror på, ska var det vi kan bevisa.
Jag vill ha mystik, jag vill tro att hundar inte går in i cellen (vet två hundar som vägrat), jag vill tro att dimma när det ser ut på ett speciellt sätt, kanske ändå är älvor. Jag vill kunna tro att skogsrået fortfarande finns bland träden och att det bor tomtar på gårdar och i lägenheter.
Det kanske inte är realistiskt, det kanske inte är en del av vår tidsålder. Men vi kan väll lämna kvar lite mystik här i världen, och inte försöka överbevisa allt. Låt oss vara lite skrockfulla.
Odlat kött
I programmet Braking News med Fredrik och Filip så pratar de just nu om att odla kött i provrör så att säga.
Båda herrarna talar om att de tycker de är lite äckligt, men jag måste undra, vad är äckligast: Att äta en del av ett djur som antagligen plågats tills det dött och dessutom lett till en massa miljöförstöring, eller att äta något som är precis samma sak, men utan vare sig lidande eller växthusgaser?
För mig är det självklart.
För fasen forskare, ge mig provrörsbacon nu!
Och folk, även om ni gillar kött, kan ni inte dra ner lite på det? Det är väll inte så viktigt att alltid ära kött?
Båda herrarna talar om att de tycker de är lite äckligt, men jag måste undra, vad är äckligast: Att äta en del av ett djur som antagligen plågats tills det dött och dessutom lett till en massa miljöförstöring, eller att äta något som är precis samma sak, men utan vare sig lidande eller växthusgaser?
För mig är det självklart.
För fasen forskare, ge mig provrörsbacon nu!
Och folk, även om ni gillar kött, kan ni inte dra ner lite på det? Det är väll inte så viktigt att alltid ära kött?
Bla, bla, bla
I bland så undrar jag hur vissa som bloggar tänker. Tror folk verkligen att andra är intresserad av små vardagliga, totalt ointressanta ting?
Jag är åtminstone inte intresserad av att läsa att ni köppt en ny topp, vem som ska besök er, att ni druckit kaffe eller att ni ska gå och lägga er.
I bland ser jag folk som ursäktar sig för att de inte orkat skriva på ett tag. Det beror med största sannolikhet på att det egentligen inte finns något att säga, livet flyter på utan mening och inget händer.
Själv brukar jag då i bland lägga upp nån rolig bild eller liknande. Jag lägger upp och skriver om saker som intresserar mig för jag tror att mina läsare, de jag hoppas är mina läsare ska finna det intressant.
Jag skriver inte för att så många som möjligt ska läsa, utan för att folk med liknande intressen som jag ska läsa.
Be inte om ursäkt för att ni inte skriver om ni inte har något att skriva om. Rannsaka er själva, läser ni när andra skriver om småsaker, om vad de äter, om alla vardagens trivialiteter. De som skriver utan att varken göra det poetiskt eller roligt. De som bara skriver, för att de tror att de måste? Om ni verkligen läser det, och finner det intressant. Visst fortsätt skriv om småsaker, men om ni inte läser, snälla skriv bara sådant som ni faktiskt tro någon bryr sig om.
P.S Det samma gäller facebook och liknande.
Jag är åtminstone inte intresserad av att läsa att ni köppt en ny topp, vem som ska besök er, att ni druckit kaffe eller att ni ska gå och lägga er.
I bland ser jag folk som ursäktar sig för att de inte orkat skriva på ett tag. Det beror med största sannolikhet på att det egentligen inte finns något att säga, livet flyter på utan mening och inget händer.
Själv brukar jag då i bland lägga upp nån rolig bild eller liknande. Jag lägger upp och skriver om saker som intresserar mig för jag tror att mina läsare, de jag hoppas är mina läsare ska finna det intressant.
Jag skriver inte för att så många som möjligt ska läsa, utan för att folk med liknande intressen som jag ska läsa.
Be inte om ursäkt för att ni inte skriver om ni inte har något att skriva om. Rannsaka er själva, läser ni när andra skriver om småsaker, om vad de äter, om alla vardagens trivialiteter. De som skriver utan att varken göra det poetiskt eller roligt. De som bara skriver, för att de tror att de måste? Om ni verkligen läser det, och finner det intressant. Visst fortsätt skriv om småsaker, men om ni inte läser, snälla skriv bara sådant som ni faktiskt tro någon bryr sig om.
P.S Det samma gäller facebook och liknande.
Ett öppet brev
Nu är jag inte den som gillar Slayer, jag tycker det är väldigt dålig musik ("Rainin Blood" och "Angel of Death" kan dock var a lite bra med rätt folk att umgås med och rätt alkoholpromille i blodet) . Men jag är den som alltid roas (och skräms en aning) av moralpanik och folk som inte vet vad de snackar om. Jag sprang på det här.
Det är en politiker vid namn Gunnar Hökmark, europaparlamentariker och moderat som uttalat sig i det hemska i att sveriges radio och Svt sände The Big 4 och han ställer sig framförallt emot Slayer som han anser vara vit makt musik. Jag har skrivit ett svar, men vill även lägga till hur roande det är att först skriva: "Och utan att jag har några synpunkter på vare sig olika musikarter, eller på vilka som ska få framföra sina verk eller inte" Och sedan ha ett långt inlägg där man framför sina synpunkter.
Här följer mitt svar till den gode Herr Hökmark:
Det här var ta mig fan bland det roligaste jag läst på länge. Skönt att se att även moderata politiker har lite humor och förmåga att använda ironi för att belysa hur korkat det är med moralpanik och folk som uttalar sig om saker de inte vet ett dugg om. Så som folk alltid gjort, jag tänker på videovåld, rollspel, lajv, hårdrock, skräcklitteratur, serietidningar och allt annat farligt som förstört ungdomen. Men du Gunnar är tydligen en man som sett förbi det här och drar det till sin yttersta spetts för att visa hur korkat det är med folk som har åsikter om saker de inte vet något om. För en politiker som du kan väll aldrig uttala sig utan att först kolla upp saker… eller?
Dessutom, om jag nu inte missförstår, så tror jag nog att grabbarna i Slayer hade blivit väldigt smickrade om de kunnat förstå det här. Jag tänker på citatet.: ”och visa att man står bakom de unga människor som skanderar dess texter” De flesta femtioåringar blir smickrade av att kallas unga.
För det kan väll inte vara så att du Gunnar inte är medveten om att bandet funnits i trettio år och att sångaren för en månad sedan fyllde femtio. Nej, du är ju en man som har koll på sina saker.
Det är en politiker vid namn Gunnar Hökmark, europaparlamentariker och moderat som uttalat sig i det hemska i att sveriges radio och Svt sände The Big 4 och han ställer sig framförallt emot Slayer som han anser vara vit makt musik. Jag har skrivit ett svar, men vill även lägga till hur roande det är att först skriva: "Och utan att jag har några synpunkter på vare sig olika musikarter, eller på vilka som ska få framföra sina verk eller inte" Och sedan ha ett långt inlägg där man framför sina synpunkter.
Här följer mitt svar till den gode Herr Hökmark:
Det här var ta mig fan bland det roligaste jag läst på länge. Skönt att se att även moderata politiker har lite humor och förmåga att använda ironi för att belysa hur korkat det är med moralpanik och folk som uttalar sig om saker de inte vet ett dugg om. Så som folk alltid gjort, jag tänker på videovåld, rollspel, lajv, hårdrock, skräcklitteratur, serietidningar och allt annat farligt som förstört ungdomen. Men du Gunnar är tydligen en man som sett förbi det här och drar det till sin yttersta spetts för att visa hur korkat det är med folk som har åsikter om saker de inte vet något om. För en politiker som du kan väll aldrig uttala sig utan att först kolla upp saker… eller?
Dessutom, om jag nu inte missförstår, så tror jag nog att grabbarna i Slayer hade blivit väldigt smickrade om de kunnat förstå det här. Jag tänker på citatet.: ”och visa att man står bakom de unga människor som skanderar dess texter” De flesta femtioåringar blir smickrade av att kallas unga.
För det kan väll inte vara så att du Gunnar inte är medveten om att bandet funnits i trettio år och att sångaren för en månad sedan fyllde femtio. Nej, du är ju en man som har koll på sina saker.
Ursäkta mig...
Jag ska bara gå och sticka en bajonett genom mitt bröst. Eftersom det nog är det mest effektiva sättet för mig att begå självmord.
Kim fick mig just nu att åter igen tappa lite mer av hoppet om mänskligheten. Det är väldigt, väldigt lite kvar, resten är bortsmulad. Jag tror inte ens mitt hopp går att se genom mikroskop.
Först visade han mig det här. En kille på tjugo år riskerar livstids fängelse, alltså hela hans livstid, tjugo år, för vad, har han mördat? Våldtagit? Torterat? krigsbrott? Eller något annat hemskt som bör straffas hårt?
Nej han har gjort en film. Vadå, är det barnpornografi? Nej men nära. Killen har spelat in sig själv när han sjunger en sång för barn, efter det så spelade han in, i samma klassrum men utan barn, när han sjöng en snuskig sång. Deta klippte han sedan ihop, så det såg ut som han sjöng den snuskiga sången för barnen.
Tydligen så är det här farligt för barnen. Och han har helt enkelt begått ett sexualbrott, mot barn. Fy fy.. han la upp det på nätet så man kan se, och nu tycker folk att barnen måst blivit hemskt skadade.
Ärligt talat, nej man ska inte lägga upp barn på nätet utan föräldrars tillåtelse, det är faktiskt dålig stil och olagligt. Meeeen...
Det är inte ett sexualbrott, så länge barnen inte är totalt sönderskyddade och politisktkorekta att de borde avprogrammeras så kommer de om några år skratta, och säkert se det som en rolig grej och en ära att de fick vara med.
Men det här är USA, landet där sex är livsfarligt. Våld däremot....
Så efter det så visade mig Kim det här. I Texas (förvånande va? ) så kan det bli lagligt att studenter har dolda vapen för att kunna hindra att andra studenter har dolda vapen och skjuter ihjäl folk....
Ja... eeeh.. jag orkar inte ens kommentera.
Kim fick mig just nu att åter igen tappa lite mer av hoppet om mänskligheten. Det är väldigt, väldigt lite kvar, resten är bortsmulad. Jag tror inte ens mitt hopp går att se genom mikroskop.
Först visade han mig det här. En kille på tjugo år riskerar livstids fängelse, alltså hela hans livstid, tjugo år, för vad, har han mördat? Våldtagit? Torterat? krigsbrott? Eller något annat hemskt som bör straffas hårt?
Nej han har gjort en film. Vadå, är det barnpornografi? Nej men nära. Killen har spelat in sig själv när han sjunger en sång för barn, efter det så spelade han in, i samma klassrum men utan barn, när han sjöng en snuskig sång. Deta klippte han sedan ihop, så det såg ut som han sjöng den snuskiga sången för barnen.
Tydligen så är det här farligt för barnen. Och han har helt enkelt begått ett sexualbrott, mot barn. Fy fy.. han la upp det på nätet så man kan se, och nu tycker folk att barnen måst blivit hemskt skadade.
Ärligt talat, nej man ska inte lägga upp barn på nätet utan föräldrars tillåtelse, det är faktiskt dålig stil och olagligt. Meeeen...
Det är inte ett sexualbrott, så länge barnen inte är totalt sönderskyddade och politisktkorekta att de borde avprogrammeras så kommer de om några år skratta, och säkert se det som en rolig grej och en ära att de fick vara med.
Men det här är USA, landet där sex är livsfarligt. Våld däremot....
Så efter det så visade mig Kim det här. I Texas (förvånande va? ) så kan det bli lagligt att studenter har dolda vapen för att kunna hindra att andra studenter har dolda vapen och skjuter ihjäl folk....
Ja... eeeh.. jag orkar inte ens kommentera.
En fin händelse
Så som jag innan berättade om metalkillen med den vita hunden ska jag nu berätta en annan vardaglig men trevlig händelse.
Jag var på väg till berättarkvällen och går min vanliga väg dit. Då ser jag en kvinna med ett barn komma cyklande. Flickan, kanske en fem år gammal, har ljust flygigt hår som glöder i kvällssolen. Hon tittar på mig där jag går i min höga hatt och sammetsjacka. Mamman tittar bara rakt fram men jag och flickan får ögonkontakt och hon ler smått, jag besvarar leendet och då ler hon ännu större. Jag kände att jag gjort en liten flicka glad. För hur ofta har hon innan sett någon i hög hatt? Och att denne någon dessutom verkade snäll gjorde det nog bättre.
Eller jag har kanske bara för höga tankar om mig själv?
I vilket fall så blev jag glad av att få ett stort leende från en liten tös.
My barin hurts!
Eller min själ kanske. Någon del av mig gör ont och det har att göra med människors dumhet.
Jag vet inte om det kanske är så att jag gått för mycket in i en karaktär jag har på syskonskapet. Karin, hon är bittrare än jag. I går höll hon på att gå sönder för att folk runt henne verkade helt från vettet. Så jag gjorde min första in game facepalm och sen exploderade hon och skällde ut en jävel.
Själv så råkar jag inte ut för folk som blir besatta av någon efter att de träffats några gånger, eller för mansgrisar som stör mitt i gräl och tycker att det är en bra ide att straffa uppkäftiga kvinnor. Jag behöver åtminstone inte sitta en bit bort och betrakta det hela.
Däremot så har jag en blogg som folk kommenterar i bland. Allt för ofta är det människor som verkar sakna vett eller åtminstone etikett.
Ett exempel är de som gör reklam för det ena eller andra, ofta någon tävling de är med i eller sin egen blogg. Det är en sak, lite dåligt stil.
Mycket dålig stil är att kommentera utan att alls ha läst inlägget. Jag vet att fler folk som skriver om någorlunda vettiga saker har råkat ut för samma sak.
I går skrev jag om min pappa som har hjärtproblem, att han är på sjukhus. Dessutom att jag känner mig sviken för att han säger saker som aldrig händer. (Något jag märkt att många gör.) Då får jag kommentaren:
"Allt bra med dig?"
Det är väll för fan klart att allt inte är bra med mig.
Jag skriver det här till personen och får då svaret.
"åh, men gumman då! :'( FÖRLÅÅÅÅT! Hoppas att det löser sig!!!"
Det gör ont i mig. Hur lyckas man?
För det första. Gumman används, förutom på barn, husdjur, tanter och i bland någon man tycker om, som något nedsättande. När jag spelar min varulv som anser att hon är bättre än alla andra så visar jag det genom att hon använder härskartekniker, som att säga. "Men lilla gumman." Det nedvärderar personen. Så varför skriva gumman i en ursäkt?
Dessutom så stavas förlåt med ett å och man behöver inte använda mer än ett utropstecken.
Skrivarpedagogen i mig har talat. Den bittra i mig har talat. Nu ska jag hålla käft och ära mer kex med mögelost.
Jag vet inte om det kanske är så att jag gått för mycket in i en karaktär jag har på syskonskapet. Karin, hon är bittrare än jag. I går höll hon på att gå sönder för att folk runt henne verkade helt från vettet. Så jag gjorde min första in game facepalm och sen exploderade hon och skällde ut en jävel.
Själv så råkar jag inte ut för folk som blir besatta av någon efter att de träffats några gånger, eller för mansgrisar som stör mitt i gräl och tycker att det är en bra ide att straffa uppkäftiga kvinnor. Jag behöver åtminstone inte sitta en bit bort och betrakta det hela.
Däremot så har jag en blogg som folk kommenterar i bland. Allt för ofta är det människor som verkar sakna vett eller åtminstone etikett.
Ett exempel är de som gör reklam för det ena eller andra, ofta någon tävling de är med i eller sin egen blogg. Det är en sak, lite dåligt stil.
Mycket dålig stil är att kommentera utan att alls ha läst inlägget. Jag vet att fler folk som skriver om någorlunda vettiga saker har råkat ut för samma sak.
I går skrev jag om min pappa som har hjärtproblem, att han är på sjukhus. Dessutom att jag känner mig sviken för att han säger saker som aldrig händer. (Något jag märkt att många gör.) Då får jag kommentaren:
"Allt bra med dig?"
Det är väll för fan klart att allt inte är bra med mig.
Jag skriver det här till personen och får då svaret.
"åh, men gumman då! :'( FÖRLÅÅÅÅT! Hoppas att det löser sig!!!"
Det gör ont i mig. Hur lyckas man?
För det första. Gumman används, förutom på barn, husdjur, tanter och i bland någon man tycker om, som något nedsättande. När jag spelar min varulv som anser att hon är bättre än alla andra så visar jag det genom att hon använder härskartekniker, som att säga. "Men lilla gumman." Det nedvärderar personen. Så varför skriva gumman i en ursäkt?
Dessutom så stavas förlåt med ett å och man behöver inte använda mer än ett utropstecken.
Skrivarpedagogen i mig har talat. Den bittra i mig har talat. Nu ska jag hålla käft och ära mer kex med mögelost.
Suck
Min pappa ligger på sjukhus igen, hjärtat. Han är 65 år så det är kanske inte så konstigt, dessutom har han inte direkt levt nyttigt.
Det värsta är att jag knappt bryr mig. Kanske så lever jag fortfarande med synen att mina föräldrar inte kan dö. De är för unga. Även om det inte direkt är ovanligt att folk dör vid 65.
Jag är snarare besviken. Min pappa lovar en massa. Han ska sätta upp saker på min vägg, vi ska åka till IKEA så jag kan få en till bokhylla, vi skulle åka på loppis runda. Inget av det händer.
Min pappa må vara sjuk, men jag börjar tröttna på att han säger saker som inte händer. Och då känner jag mig som en dålig människa.
Det värsta är att jag knappt bryr mig. Kanske så lever jag fortfarande med synen att mina föräldrar inte kan dö. De är för unga. Även om det inte direkt är ovanligt att folk dör vid 65.
Jag är snarare besviken. Min pappa lovar en massa. Han ska sätta upp saker på min vägg, vi ska åka till IKEA så jag kan få en till bokhylla, vi skulle åka på loppis runda. Inget av det händer.
Min pappa må vara sjuk, men jag börjar tröttna på att han säger saker som inte händer. Och då känner jag mig som en dålig människa.
