prinzessin

2014-05-29
00:13:18

Jag kommer aldrig hålla käft!

I dag har varit en lång dag. Veterinärbesök, flytt av en massa saker och en tur i Malmö. Så på tåget hem var jag trött. Tråkgit nog var tåget väldigt fullt, speciellt med människor med resväskor. Det var smockat, men vi lyckades hitta plats att sitta i mittenvagnen. Den som är ganska stor med säten på sidan, just för att få plats med bagage, barnvagnar och cycklar. 
En kvinna kommer in med en barnvagn och inser snabbt att det är dömt att misslyckas att ta sig längre in, så länge hon inte vill preja folk med vagnen, vilket nog hade skadad barnet en hel del. Följaktligen blir hon och barnvagnen något i vägen, de tar plats på det redan fulla tåget. 

Då kräver en gubbe in, ja jag säger gubbe även om det egentligen är ett för snällt ord. Kanske var han alkoliserad. Han kommer knappt in och börjar bråka med kvinnan med barnvagnen. Kvinnan ser liksom jag väldigt trött ut och jag börjar höra hur hon förklarar att det inte går. Han ser väll själv att det inte finns plats. Gubben hävdar att det vist går och säger sedan högt att hon är ett rövhål. Vid det här laget har jag fått nog och från min plats en liten bit bort så säger jag ungefär så här: 
 
"Hur fan kan du kalla en mamma med barn för rövhål sådär?  FY FAN för dig." Jag tror jag sa något mer. Jag minns inte, för jag började känna adrenalinet pumpa i kroppen.  Det sista sa jag dock med tonfall som skvallrade om att jag tyckte att han var bland det lägsta jag stött på. Jag ser att gubben går upp mot en annan del av tåget med ryggen mot. Vet inte ens om han hört. 
En kvinna bredvid mig har hört och säger.
"Tror du inte han vara alkoliserad, annars skulle någon väll aldrig säga så?" Jag svarar med ett kanske, jag vet inte. För det är svårt. Kanske var han det, kanske var han bara ett svin. För sådana finns, de riktiga rövhålen, inte de som bara råkar hamna i vägen i en vagn proppad med folk och resväskor. 
Nu kommer kondoktören och ser till att vagnen ordnas upp, så kvinnan med barnvagnen och även en annan barnvagn kan komma in. Först ser hon nästan chockad ut, eller bara väldigt trött, men sen fångar hon min blick och ler. 
Hon går av i Lund och där ser hon mot mig igen, ler och mimar ett "tack". Även en hel annan person ler uppmuntrande mot mig, som om hon var glad att någon tog ställning. 

Sorgligt nog är det ju så, alla tar inte stämmning. Jag var den enda i vagnen som höjde rösten när en person trakaserade en annan och förolämpade henne. Jag har flera gånger hört om personer (oftast kvinnor) som på ett eller annat sätt blir illa behandlade i det offentliga och framförallt i kolektivtrafiken och ingen gör något. Ingen reagerar. Det får fortsätta.
Jag tänker aldrig hålla käft för sånt här. Kanske hörde inte mannen, kanske brydde han sig inte. Jag hoppas, men tror knappt att han kommer ha tagit åt sig för att jag blev arg.
Vad jag hoppas mer på är att någon i den där överfulla vagnen, kanske den ädlre kvinnan som satt bredvid mig i början, kanske den yngre tjejen som hade handlat en kattleksak eller kanske till och med kvinnan med barnvagnen, kommer ta efter. Att de kommer våga säga i från nästa gång.  
2013-08-29
21:03:56

I dag hatar jag min stad

Jag bor i Landskrona, en vacker stad. En stad med mycket gott med fina människor. Staden har dåligt rykte, som en stad med kriminalitet. dock är inte de vilsna ungdommarna som begår brott stadens största problem. Nej det är politikerna. Vi har en äcklig fyrklöver i den här stan, en som borde rykas upp med rötterna. fp, m, mp och sd är bästisar och jag som egentligen gillar är i den här staden mest mög. 
 
Som om det inte var illa nog så medelar i dag aliansfritt Sverige att vår moderata topp politiker byter till SD.
 
Det tar musten ur mig. Varför ska jag ens bo kvar i en stad som om och om igen bevisar sig ha bland de största rövhattar som går att hitta i sverige, utgrävda ur någons gödselhög. Visst finns det finns måga dåliga politiker, men jag bor här så jag antar jag stör mig mer på de här 
 
I dag har jag hjälpt en kompis att flytta in och i morgon ska jag hjälpa någon att flytta ut, egnetligen käns det i dag lite surt att faktist få någon att flytta tillbaka till den här staden. 
 
Men ja här är mycket bra, så kanske kan politikerna bara dra åt helvete och lämna min stad. 
 
2013-05-09
23:15:10

När valde du din läggning?

Jag snubblade över den här och det är något jag funderar en hel del på. det är kanske inte så vanligt att folk får just den frågan här i sverige, om de valt. Men däremot får de frågan när de insåg sin läggning.
 
 
 
Själv så har jag aldrig varken riktigt kommit ut eller känt någon gång att jag helt plötsligt blivit min läggning. Jag har alltid varit det, även om jag nog inte riktigt förstod det i väldigt unga år.
Jag var intresserad av pojkar när jag var i låg och mellanstadie åldern, men jag tror ändå min dragning till flickor fanns där även då.  som tolvåring var jag lite kär både i Scully och Mulder.
 
I min umgängeskrets så är de flesta ganska överrens om att isn läggning föds en med. Det är inget val. Själv har jag sedan jag insåg vad bisexualitet är varit det. Det var aldrig en uppenbarelse, det bara var. 
 
Jag har aldrig kommit ut, jag har alltid varit ute. 
 
 
Dock så är det kanske itne helt uppenbart, jag lever med en kille och har gjort det i många år. Dock har jag bara haft ett förhållande. Det hindrar inte mig från att ha varit kär och tänd på andra människor. Av båda kön. 
 
Så har jag valt något. såkalrt inte, jag är född så här. Vad jag har valt är min öppenhet. Att varken trycka upp det i ansiktet på folk eller på något sätt dölja mina känslor. Där finns valet, och en människa som inte är hetro kan välja att trycka undan sina känslor och leva som hetro. Det ändrar dock inte deras hjärtan. En öppen homo/bisexuell har inte gjort ett val att bli det den är. Hen har gjort valet att vara sig själv.