Jag tror!
Hittade den här på Netto i Landskrona. Jag tog en lapp.
Lite film
I dag blev det film. En trevlig vän var här, för vi skulle se på In the name of the king 2, inget kan ju gå fel med Uwe Boll och Dolph "Jag gör inte längre dåliga filmer" Lundgren. Jag blev inte besviken, filmen var fruktansvärt dålig. Det är nog en av de sämsta filmer jag sett i mitt liv. Efter det såg vi Rubber, en metaskräckkomedifilm om ett däck. Det är intresant att jämföra de två. Rubber regigerad av Quentin Dupieux, har ett däck i huvudrollen och det därcket är mer uttrycksfullt än Dolph Lundgren. Historien, är mer sammanhängande och logisk, och den handlar om ett däck med telepatisk förmåga. Effekterna är bättre, allt är bättre. Däcket har till och med en bättre kärlekshistoria, typ.
Ja ni ser ju hur litet det är, och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Åsa Roos. Det är ett enkelt system, verkar det som, och det finns till och med kartor. Men ja, det finns fem exenplar, och självklart är de två som fanns till salu sålda. Så hur mycket jag än vill, så lär det bli svårt att få ett.
Dessutom har filmen en cool poster.
I filmen så nämner de även att det inte finns någon bra förklaring till många saker, som varför huvudrollen i pianisten lever undangömd när han är bra på att psela piano, eller varför ET är brun. Och det är ungefär så båda filmerna är, det finns ingen anledning till att saker händer, men de händer, och Rubber gör det åtminsotne bra.
Båda kunde man dock skratta åt, men man skrattar med Rubber och åt In the Name of the King 2.
Slutligen, här är en trailer för en annan film. Ni kan redan nu förstå, det här måste bli Awesome! Jag vill se den! Nazister på månens baksida, ja jag tackar.
En nörds glädje
Som de flesta vet som läser den här bloggen så är jag nörd.
Du och jag David (får presenter på samma dag)
Som de flesta vet som läser den här bloggen så älskar jag Doctor Who. För när jag ser på Doctor Who kan jag för en kort stund glömma den här tråkiga världen och tro på att det finns en galning i en blå låda som räddar människor om och om igen.
Nog om Doctor Whos förträfflighet.
I skolan är jag kanske inte den mest glada och öppna personen, eller jo, jag skrattar ganska ofta, men jag blir sällan upprymd, så där riktigt upprymd. Jag är en lugn människa. Det finns undantag, jag är nörd, vi nördar har våra små utbrott ibland, på gott och ont. Neardrage när vi blir arga över något idiotiskt rörande det vi älskar, nergasm när det blir för mycket awsome för att hantera, eller vad jag kännde i dag, lite vanlig hederlig glädje, nördglädje.
Tänke er följande, det är ett klassrum, en källare på SOL-institutet i Lund. Det talas om Hamlet, om olika uppsättningar. Den lilla svartklädda med hatten sitter som alltid vid datorn med roboten. Hon nämner att det finns en bra uppsättning av Hamlet, som filmatiserats, med David Tennant och... Den lilla nörden glömmer bort ett namn, pinsamt, men inte ovanligt. Så googel, den eviga räddaren. Namnet kommer upp Sir Patrick Stewart. Plötsligt, utan förvarning så blir plötsligt den där med hatten rak i ryggen och ger i från sig ett lite ljud som kan tolkas som ett.
"Iiiiiih!" Händer klappas och det är nog nästan så att ögonen blir lite glansiga. Klassen och läraren tittar på henne med frågande ansiktsuttryck varpå hon säger.
"David Tennant fyller år på samma dag som jag! Han är den bästa doktorn!"
Du och jag David (får presenter på samma dag)
Mini-rollspel
Jag har ett tag känt att jag vill skriva något om rollspel. Mer exakt om svenska rollspel. Detta började med att jag stod science fiction bokhandeln i Göteborg och tittade på rollspelshyllan och jag blev så lesen för att det var så lite svenskt. Det var Eon och lite Coriolis och.. ja nått mer, men det var inte som innan, för några år sedan. Nu är hyllorna fulla med annat, amerikanskt och framförallt en sak. Warhammer. Jag är så trött på Warhammervärlden, även om det finns en hel del roliga och bra element med det hela, så tar det upp mer än ett hyllplan, det är mer än DnD och DnD skiter ut böcker.
Så... till något som gjorde mig väldigt glad. Det är ett svenskt rollspel, i väldigt, väldigt liten skala. På två sätt, det ena är att det är i en väldigt liten upplaga, då det är handskrivet. Det är dessutom litet i sitt utförande.
Ja ni ser ju hur litet det är, och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Åsa Roos. Det är ett enkelt system, verkar det som, och det finns till och med kartor. Men ja, det finns fem exenplar, och självklart är de två som fanns till salu sålda. Så hur mycket jag än vill, så lär det bli svårt att få ett.
Det enda jag får hoppas är att Roos gör en tryckt liten verstion av det hela.
För vem vill inte ha ett så här litet trevligt rollspel att gå runt med? Jag vet at jag vill.
Om ni är intreserade så kan ni läsa mer här, på Roos blogg.
The Last of Us
Även om det börjar bli lite mycket Zombies kanske, nog för att jag gillar det, men jag börjar tycka att det finns en gräns. Dock så måste jag säga att jag blir spännd på Noughty Dogs nya spel the Last of Us.
Noughty Dog är de som ligger bakom Uncharted serien, och där kan man ju se en bra, underliggande historia i spelet. Därför hoppas jag att The Last of Us kommer fokucera på historia och relationer, vilken även är det som sägs att det ska vara. Jag har höga förhoppningar och hoppas att de inte krossas.
Här har vi några konceptbilder.
Trailer:
En doktor i en burk
Eller ja, ganska många! Det är ett t-shirttryck.
Vinnare!
Det här med tävlingar är ju trevligt, och jag måste säga att jag faktist verkar ha lite tur nu, både i kärlek och spel. För ja kärlek är det inte nån större skillnad på, det är som de varit de senaste sju åren.
Men nu när vi kommer till spel, eller spel är fel att kalla det, det är ju faktist tävlingar. På Sydcon vann jag en tippsrunda och fick ett par fina tärningar och även en signerad förstautgåva av femte boken i A Song of Ice and Fire (ska kanske börja läsa den serien).
På skoj var jag även med i en tävling på Drömmarnas berg där man kunde vinna lite zombie grejer. Jag skicka in mitt namn och sen fick en liten påg dra namn, och ja.. lyssna själv.
(Jag har förövrigt en likadan säng)
Uppdatering om Lovecraft
Uppenbarligen är det inte bara jag som blev upprörda av Fabian Kastners så kallade rensession av Lovecraft. När man läser kommentarerna märker man att många dels tycke att det är dålig stil att bygga en rensession på att Lovecraft inte var en perfekt människa och att dessutom påpeka att han är en duktig författare.
Min gamle lärare och antagligen av av Sveriges bästa Lovecraft kännare Mattias Fhyr har nu skrivit ett svar, där han går mer in på hur Lovecraft faktiskt ansåg att det var, ni får läsa själv, jag orkar inte redogöra. Fhyrs svar går att läsahär.
Kastners svar är dock inget jag blir imponerad över, han påstår fortfarande att Lovecraft hade mer extrema åsikter än andra i sin tid, och försvarar att han inte hade plats att gå djupare in på den delen. I mina ögon blir det här bara ännu sämre. För om man vet om (om han nu gjorde det) att det inte var så enkelt som rensessionen framställs, varför då göra en så stor del av det? Har man inte möjlighet att göra en nyanserad bild av en person och bara får ett viss antal tecken, så kan man kanske lägga fokus på annat. Som jag sagt tidigare, en rensession av en bok bör handla om hur de är skrivna, om det är intressant och bra, inte om det eventuellt kan finnas lite rasism i det.
Kastners rensession är förkastlig, det är fortfarande min åsikt.
Portal-rum
James Farr en av animatörerna till Portal har en son, som han döpt till Vector, inte så skoj för oss dödliga kanske, men min pojkvän finner det lite intresantare då det är en form av grafik.
I vilket fall så är Vector nog en av världens lyckligaste ungar, även om han kanske inte är helt medveten om det än. Inte bara för att hans pappa är awesome, han har även ett helt fantastiskt rum, titta bara.
Neil Gaiman
Är med i Simpsons.
Lycka!
Let´s do it!
För länge sedan det var något Doctor Who relaterat på den här bloggen, på tok för länge sedan så, nu bjuder jag på den här.
Brev
Så har jag fått mitt första brev inför brevlajvet. Jag känner mig faktiskt ganska nervös, då jag vet att det bringar dåliga nyheter. Men snart ska jag läsa det.
Jag spelar mediumet Miss Morgain, som i själva verket är en förymd biskopsdotter. Men pappa var itne så förtjust i att hans dotter ville tala om spöken och umgicks med folk som trode på hedniska gudar när hon var barn. Så det var dömt att misslyckas.
Nåväll, nu ska jag läsa, men först en bild på min karaktär, i själva verket är det min gammelmormor
The stars are... left.
Fantastiskt!
Being Human
Jag har börjat att se om Being Human, en serie jag gillar mycket, åtminstone första säsongen såg aldrig så mycket längre på tvåan innan jag kom av mig sist.
Nu, när jag ska ladda ner resterande avsnit så slår det mig att det tydligen finns en amerikaniserad Being Human med.
Jag måste undra: varför? Kan inte amerikaner nöja sig med att se en brittisk serie? Det går ju bra med Doctor Who så varför inte det här. De pratar ju till och med samma språk.
Nu har jag ju inte sett den amerikanska versionen, men kan tänka mig att den inte är bättre. Jag kanske bara är fördomsfull.
Men för att göra en päng ska jag nu vsa, hur åtminstone skådisarna ser bättre ut i den brittiska.
Vampyren
Den amerikanska utgåvan Aidan, ser ut som många andra amerikanska vampyrer i dag. Manligt sexig, en rejäl haka, sådär lite hård. Set enligt mig inte särskilt bra ut, för manlig.
Den brittiska Mitchell. Lite farlig, men mer mörk, halvlångt lite vilt hår, ingen hjältehaka, skäggstubb för att se ännu lite mer otämjd ut. Enligt mig, skittsnygg.
Varulven
Josh, som han heter i staterna är en liten snäll pojke, det ser vi, stora ögon, en liten skäggstubb som väll ökar lite av det vilda, men dne är ju knappt märkbar. Men det är något gulligt över honom, inte sant.
Geroge är snäll han med, lite töntig till och med, han har glasögon, då måste han vara snäll. Den största skillnaden mellan de två varulvarna är att george är just mer töntig, titta bara på hans ytterst brittiska utstående öron. Det är just det fina med Gorege, han är en tönt som människa och ett blodtörstigt monster i sin andra hamn.
Spöket
Sally framstår som ganska sexig fär hon sitter, vilket hon även gör på de andra promobilderna. Men ja, en kvinna ska ju vara sexig. Kanske finns det en liten sorg i hennes ögon, men dne är inte så tydlig.
Annie har betydligt mer sotg i ögonen, hon framstår mer osäker, vilket även passar henne bättre. Jag tycker även att Annie är sötare.
Kanske borde man se något avsnitt av den amerikanska serien. Men det tar tid.
Reklam
När man är för sjuk för att orka spela rollspel kan man åtminstone vara en gamer hemma.
Underbar reklam från Sony
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/mdWkKKSckNk" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>Critical Hit
Så, jag följer Wil Wheaton på googel+, kanske inte så mycket att skryta om, inte alls faktiskt, totalt ointressant då vem som helst som har den goda smaken att använda g+ kan göra det samma.
Anledningen till att jag överhuvudtaget nämner Herr Wheaton är att han gjort ett öl. Det är kanske inte heller så intresant men som den nörd jag är så blir jag så klart glad i själen när den har namnet Critical Hit och har en så här fin ettiket. Lägg även märke till procenthalten 8ish. Namnet kommer från att han försökte få det att smaka gott men ha hög procenthalt, så det gör så mycket skada som möjligt. Harhar.
Tardis för katter
Det här måste vara världens lyckligaste katter.
Efter de lucida drömmarna
Så hemma sedan en dag. Nu kan jag kanske börja beskriva lite om lajvet.
Det var alltså en alternativ nutid. Världen har ändrats sedan 80 talet då drogen meta kom fram i ljuset. Den hade använts för doping då man blir starkare och tåligare. Men det får en även att få tillbaka förträngda minnen, som man tillslut börjar se, de blir hotfulla och sen såkommer minnen som inte är verkliga när man tar alldeles för mycket.
Eu har blivit USE, en nation där sverige är en delstat.
Det är en totalitär nation med stark övervakning och annat trevligt. För att folk inte ska må för dåligt finns Trivselmyndigheten. Ondskan själv klädd i rosa och fluff. Som serverar Cupcakes och bar vill ha din själ och totala lydnad. Med droger som kan hjärntvätta en.
Red, en kriminell organisation med nummer i stället för namn, mycket vapen, mycket droger.
Ryska maffian, ja de talar väll för sig själva.
X, en samling knarkare som dyrkar sin ledare Lucius.
Sen fanns, de andra, de icke helt mänskliga.
Själv så infiltrade jag Trivselmyndigheten, för mitt eget folk, jag var kanske inte helt mänsklig helt enkelt. Allt för att för att snoka i vad Projekt Eden var. Det gick sådär, jag blev inte direkt påkommen, men det hade fattat misstankar. Dock så kom de här dokumenten fram, och för att få reda på mer skulle vi i trivselmyndigheten bli torterade. Jag fick stå ut med lite men det gjorde jag gärna för att få vår ledare att snacka.
Så fick veta om den onda planen att bygga en gigantisk stad där alla med pengar kunde bo, andra fick arbeta utanför eden som stället hette. Trivselmyndigheten hade även ordnat med giftigt regn och lyckades droga dricksvatten för att alla skulle älska trivselmyndigheten. Då hade dock lite info om hur elaka de var hunnit slipra ut. Men de lyckades även kuppa och ta över hela USE.
Så till mina egna finaste scener. Förutom tortyren (fint med människor med vapen, i mörka rockar eller kostym som står med vapen, med en liten tjej i vitt och rosa och en med en man som låg på marken och grät, lägg då även till två helt vitklädda personer. Och då kommer en bil körande nedanför kullen, och vänder direkt. ) så finns en del värt att nämna.
En av mina starkaste lajvscener torde vara när jag får reda på att en kvinna blivit skadad, kommer in i duschen och där ser en ung kvinna klädd i tshirt och trosor, med blött hår, en balja med vatten hon blivit "dränkt" i samt ett stort rött märke på benet och fejkblod över sig och rinnande ut över det vita kaklade golvet. Jag skulle krama henne men kom då på att jag hade en vit stickad tröja, så drog av den, innan ajg kunde krama och ta hand om. Och där väcktes min karaktär som hette Signe men kallade sig Saras moderskänslor och hon började tycka mycket om den här flickan och ville inte direkt hjärntvätta henne. Resten av lajvet så var jag och Alva ganska nära, även om hon nog tvivlade en del på om hon kunde lita på mig. Vi höll hand, kramades. Satt så där tydligt gulligt och liksom strök över varandras händer och log dumt.
Där kommer vi till en annan fin stund där en av De vita, en kvinna vid namn Platina som var någon form av medicinskt experiment och som var fruktansvärt bra på det mesta men totalt handikappade på det sociala satt vid vårt bord när jag och alva satt och gullade och så reser jag mig för att hämta något att dricka och Platina frågar.
"Varför satt ni sådär?" Dock hörde jag aldrig svaret.
Något annat intressant är att vakna tidigt på morgonen av att Lucius och Alva kommer in och Lucius säger.
"Vi är omringade av poliser, du måste kontakta Vanessa (vår ledare och min foster"mamma") nu. " Så upp ur sängen, klä på sig halvt och springa upp för trappan och märka att det inte gick att ringa.
Fick även chansen att kasta ut en person ur huset efter att hon betett sig som en idiot och varit lika diskret som en elefant i en porslinsaffär och höll på att avslöja vår existens.
Slutligen, att få komma in bland rysk maffia och ett kriminellt gäng, med blod kring munnen, ner över hals och bröst, över händer och armar och lite på mina vita strumpbyxor. Fnittra som en liten flicka och slicka sig om fingrarna. Få vapen riktade mot sig och ännu fler skrämda ögon. Tillslut så säger Reds ledare.
"Var har du blivit skadad?" Och jag svarar med ett fnitter.
"Jag är inte skadad." För att förklara hade jag kanske råkat döda en polis och gått lite långt i det hela.
Det händer mer kul, men orkar inte skriva mer, hoppas att snart få lite bilder.
Det var alltså en alternativ nutid. Världen har ändrats sedan 80 talet då drogen meta kom fram i ljuset. Den hade använts för doping då man blir starkare och tåligare. Men det får en även att få tillbaka förträngda minnen, som man tillslut börjar se, de blir hotfulla och sen såkommer minnen som inte är verkliga när man tar alldeles för mycket.
Eu har blivit USE, en nation där sverige är en delstat.
Det är en totalitär nation med stark övervakning och annat trevligt. För att folk inte ska må för dåligt finns Trivselmyndigheten. Ondskan själv klädd i rosa och fluff. Som serverar Cupcakes och bar vill ha din själ och totala lydnad. Med droger som kan hjärntvätta en.
Red, en kriminell organisation med nummer i stället för namn, mycket vapen, mycket droger.
Ryska maffian, ja de talar väll för sig själva.
X, en samling knarkare som dyrkar sin ledare Lucius.
Sen fanns, de andra, de icke helt mänskliga.
Själv så infiltrade jag Trivselmyndigheten, för mitt eget folk, jag var kanske inte helt mänsklig helt enkelt. Allt för att för att snoka i vad Projekt Eden var. Det gick sådär, jag blev inte direkt påkommen, men det hade fattat misstankar. Dock så kom de här dokumenten fram, och för att få reda på mer skulle vi i trivselmyndigheten bli torterade. Jag fick stå ut med lite men det gjorde jag gärna för att få vår ledare att snacka.
Så fick veta om den onda planen att bygga en gigantisk stad där alla med pengar kunde bo, andra fick arbeta utanför eden som stället hette. Trivselmyndigheten hade även ordnat med giftigt regn och lyckades droga dricksvatten för att alla skulle älska trivselmyndigheten. Då hade dock lite info om hur elaka de var hunnit slipra ut. Men de lyckades även kuppa och ta över hela USE.
Så till mina egna finaste scener. Förutom tortyren (fint med människor med vapen, i mörka rockar eller kostym som står med vapen, med en liten tjej i vitt och rosa och en med en man som låg på marken och grät, lägg då även till två helt vitklädda personer. Och då kommer en bil körande nedanför kullen, och vänder direkt. ) så finns en del värt att nämna.
En av mina starkaste lajvscener torde vara när jag får reda på att en kvinna blivit skadad, kommer in i duschen och där ser en ung kvinna klädd i tshirt och trosor, med blött hår, en balja med vatten hon blivit "dränkt" i samt ett stort rött märke på benet och fejkblod över sig och rinnande ut över det vita kaklade golvet. Jag skulle krama henne men kom då på att jag hade en vit stickad tröja, så drog av den, innan ajg kunde krama och ta hand om. Och där väcktes min karaktär som hette Signe men kallade sig Saras moderskänslor och hon började tycka mycket om den här flickan och ville inte direkt hjärntvätta henne. Resten av lajvet så var jag och Alva ganska nära, även om hon nog tvivlade en del på om hon kunde lita på mig. Vi höll hand, kramades. Satt så där tydligt gulligt och liksom strök över varandras händer och log dumt.
Där kommer vi till en annan fin stund där en av De vita, en kvinna vid namn Platina som var någon form av medicinskt experiment och som var fruktansvärt bra på det mesta men totalt handikappade på det sociala satt vid vårt bord när jag och alva satt och gullade och så reser jag mig för att hämta något att dricka och Platina frågar.
"Varför satt ni sådär?" Dock hörde jag aldrig svaret.
Något annat intressant är att vakna tidigt på morgonen av att Lucius och Alva kommer in och Lucius säger.
"Vi är omringade av poliser, du måste kontakta Vanessa (vår ledare och min foster"mamma") nu. " Så upp ur sängen, klä på sig halvt och springa upp för trappan och märka att det inte gick att ringa.
Fick även chansen att kasta ut en person ur huset efter att hon betett sig som en idiot och varit lika diskret som en elefant i en porslinsaffär och höll på att avslöja vår existens.
Slutligen, att få komma in bland rysk maffia och ett kriminellt gäng, med blod kring munnen, ner över hals och bröst, över händer och armar och lite på mina vita strumpbyxor. Fnittra som en liten flicka och slicka sig om fingrarna. Få vapen riktade mot sig och ännu fler skrämda ögon. Tillslut så säger Reds ledare.
"Var har du blivit skadad?" Och jag svarar med ett fnitter.
"Jag är inte skadad." För att förklara hade jag kanske råkat döda en polis och gått lite långt i det hela.
Det händer mer kul, men orkar inte skriva mer, hoppas att snart få lite bilder.
