Det här höga huset fanns på lajvområdet. Lo trodde att en kvinna mördats genom att slängas ut därifrån och att kvinna nu spökade för henne. Hon hörde även ryckten om prickskyttar. Det fisade sig vara ett elfel både in och off. För off finns där en 3G mast.

Bilden är tagen tidigt på morgonen, även om ljust nästan känns lite som skymning.

Några bilder fixade. Nån form av elskåp eller något.

Himmlen var vacker under lajvet, men så heter ju föreingen solnedgång med.






Taget genom en glasvägg, lite suddig men fin

I går kom jag hem, så jävla underbara dagar. Eller ja för mig, för lo var de både traumatiska, fruktansvärda, förvirrande och ändå underbara. Lo var rädd, måde dåligt, försökte få sina vänner att inse faran och konspirationerna. Men samtidigt så skämtadesdet mycket och hon var kär och fick en kyss som känndes rädd trots att närhet var det som skrämde henne mest av allt.

När bomberna föll så fick hon panik, men värst var paniken när hon upptäckte att barabas, hennes tyghund låg kvar uppe i sängen, och till på köpet skulle hon ned i källaren, där det fanns mörker och spöken. Då brast det och lo orkade knappt stå. Sedan när hon satt ner och hennes vän charlie sprang upp och hämtade barabas och sina råttor så kändne hon äkta vänskap.

När Grävarbruttan och postiljonen Kara i fyllan lägger armen om lo för att lo tyckte att hennes tal om att medborgare inte ska leka grävare var bra var lo så nära att skrika så att det itne fanns, men hon vågade itne, närheten var olidlig, men hon var rädd för kara, och beundrade henne.

Det var fantsastiskt, underbart och varmt. Bilder kommer snart, men här är en på mig som sebastian tog, hatten är itne min, jag bara tog hand om den tills jag hittade ägaren.

och även på sebbe.. eller ja snarare på hugo. Vad de båda gör ute i zonen utan gasmask kanske inte ska diskuteras, den bildne är tagen av mig