Jag vet hur lätt det är att gräva ner sig när man mår dåligt. Själv har jag ju aldrig blivit dumpad, men jag har ändå haft liknande problem, vänner som försvinner och sårar en krossar ens hjärta de med. Men, när man mår dåligt så gäller det att försöka att hålla huvudet högt. Att ta sig förbi skiten och veta att man egentligen är jävligt bra. Men ändå, självklart, gråta när det behövs och bli av med sorgen.
Den här videon tycker jag faktiskt pekar på en hel del saker som är väldigt sanna. Så till alla er där ute som mår dåligt på ett eller annat sätt, inte bara för att det tagit slut med någon, tänk er situationen, som en zombieapocalyps.

Jag borde kanske gå på om hur fantastiskt kul det är här på festivalen, för det är det. Här är mycket trevligt folk, och när man dessutom springer på lajvare och nördar så blir det bättre. Jag blir förälskad i en irländska för hennes utstrålning när hon berättar om "the other" eller "fairy kind", jag blir fascinerad av halvinuiten från Alaska som berättar om gigantiska händer med munnar på fingertopparna och ögon i handflatan, dessa äter upp olydiga barn.

Men jag skulle lika gärna kunna gå på om äckliga fulla smålänningar. Inte de på festivalen då, utan de andra, de "vanliga". Jag vet inte om det är så att folk i Landskrona blivit vana vid mig, eller om skåningar helt enkelt är trevligare. Men jag får sällan negativa kommentarer om mitt yttre, folk snarare gillar mig. Här däremot så kan inte folk, elelr ja överförfriskade killar på 20-30 någonting, hålla käft. Bland annat fick jag kommentaren att jag måste vara med på en möhippa, och jag svarar. "Nej jag är alltid så här snygg." Jag vet att det finns svartklädda människor i Småland, men kanske inte i Ljungby. Kanske har de aldrig hört talas om vare sig gothare,synthare, hårdrockare, pandor, emos eller något annat av alla de folk som kan få för sig att klä sig i svart. Kanske är jag för konstig för Ljungby, men.. här finns ett Sagomuseum, så konstig borde jag inte vara.

Dessutom får jag inte sova, för under mig är en krog, och dessa överförfriskade män låter, mycket. Dessutom spelade de så att min säng, tre våningar upp skakade. Jag undrar hur de kan det när krogen är under ett hotell.

Nåja jag ska inte gnälla. Det här är mest trevligt. En fortsatt uppdatering kommer kanske senare.

Jepp, då är det dags att resa iväg. Flera dagar, själv. Det är lite läskigt, jag brukar inte vara hemmifrån sjäv så här länge. Sebastian brukar alltid vara med. Men det ska gå, jag är ju en stor flicka.

Berättarfestivalen kommer dock bli awesome. Träffa en massa berättare och lyssna på fina historier. Jag ska till och med berätta själv, så om ni har vägarna förbi Ljungby så är jag där någonstans.

Wooow.. vilket ord det där blev. Det är dock en förkortning av, People I want to punch in the face. Så här är vad som hittills finns i boken.



Så, för att förklara. Det första har jag redan bloggat om för ett tag sedan. Det är fortfarande något som gör mig otroligt arg, för ett tag sedan läste jag på Feber att de nu ska göra remakes av Carrie och Poltergeist. Två klassiker. Varför i helvete göra nya. Varför inte bara nöja sig med det som finns? Varför inte bara komma med något nytt?
Ja jag vet ju svaret. För att de vill tjäna pengar, säkra pengar. Så jag ber alla er där ute. Se inte skiten, stöd inte de äckliga Hollywood idioterna som bara gör halvtaskiga saker för att tjäna pengar på det. 
Jag vill åtminstone inte se nya versioner av filmer som det inte finns några fel på, och jag vill inte se dem i 3D. Jag vill se nåt nytt, nåt bra. Producenter, reklamare, alla andra som bestämmer över Hollywood pengar. NI SUGER!

Så till det andra, grannarna, de är mest med för att de låter jättemycket! De bråkar, de skriker, de dunkar i golvet.

Ni vet hur det är, den lilla svarta boken som allt för ofta dyker upp på film och tvserier. Ofta är det nummer till folk man har, eller har möjlighet att ligga med, eller något annat i den stilen.
I dag fick jag en egen liten svart bok.  Det här är dock inte för lätta ligg.. det är något helt annat.
Det är en handgjord bok, köppt från USA och nån som sitter och tillverkar några få ex.
Jag låter bilden tala för sig själv. Och ett tack till  Anna som hittade boken åt mig, och gå gärna in och kolla på hennes helt fantastiska smycken. Hon är som ni förstår, inte med i min bok.

Det åskar, rejält, jag satt i fönstret en bra stund och tittade på det. Bara synd att det är en massa hus i vägen. Ute luktar det åska, och regn. Det är eletrisitet i luften och jag kan nästan känna den på huden.
Det är såna här kvällar jag älskar. När naturen verkligen säger i från, visar att den är mäktig.
Vanliga soliga dagar är bara plågsamt för mig. Varmt, tråkigt, inget händer.  Ett riktigt oväder däremot, där kan vi snacka om mysiga ting. Det mullrar nästan konstant. Molnen och himlen lysses upp i mörkret.
Det bästa med sommaren måste vara åska.

Nej.. det är faktist ett halvår sedan nu. Jag minns knapt vad som hände förra året. Så vi struntar i det.
Men då var listan avklarad, den här åtminstone. Så åter dags för mig att bara tjata om nördiga och ganska oviktiga, eller kanske livsviktiga saker.

Ja.. vad jag önskar mig av framtiden. Jag känner att det har jag redan skrivit, i liknande inlägg. Jag vet inte riktigt vart framtiden för mig. Någonstans, jag vill bli något, göra något skoj. Den närmsta framtiden innehåller en tur till Ljungbys berättarfestival där jag ska uppträda. Efter det så blir det Foteviken.
Behöver en ny klänning. Hmm.. får försöka ta mig till Staffanstorp. Kanske borde ringa Kerstin, åker ju trotts allt gratis buss. Frågan är bara vad för tyg? En hängsleklänning ska det vara, kanske tunn fin ylle, det är finast över en linneklänning.
Annars har jag även Gotland i sommar, til ldet vill jag med ha en ny klänning.  Nej nu ska jag surfa in på medeltidsmode och se vad det finns för tyg till lilla fröken Taller.

ever. Åtminstone franska ungarna. Skrev ju innan om hur barn inte påverkas så mycket av en lagom dos våld som många verkar tro. Det här.. nja.. ähh.. skit samma. Det är jävligt häftigt.

I natt vaknade jag och Sebastian av ett märkligt ljud. Vi tänkte: "Vad i helvete..." Det var mekaniskt, gnisslande. vi undrade om det var grannarna som var i farten igen. Men nej, det verkade komma från rummet, det kom från  garderoben, uppe på den. Uppe på vår garderob har vi en companion cube sebastian byggt i nått mjukt material, nån madrass eller nåt. Tosk bruskar sova på den.

Jag är en sådna människa som egentligen har svårt att faktist sattsa på något. Dessutom så faller mina ambitioner lite in under mina drömmar.

Men förutom det så är väll en ambition att försöka få rollspel att överleva, ooch därför skriver jag även mycket om det, gör en c-uppsats om det och spelar samt är med i föreningar och rollspelsfrämjandet.

Jag anser att det bästa är att örsöka vara så orädd som möjligt. Att gå runt och vara rädd gör inget bättre. Det gör det sämmre. Rädsla skapar våld.

Dock finns det saker jag frukatar. Ensamhet är en av dem. Vilket väl rä ganksa normalt. Och sen är jag livrädd för tvestjärtar, äckliga, äckliga kryp.

Min hane!
Eftersom jag hade Drizzt på bilden, så fick han Tosk. Och nog är han tjusig inte sant, inte alla som har en karl som den där.

Härmar Elly.

På den här listan får du bara svara med ETT ord.
1. Var är din mobiltelefon? Väskan?
2. Var är din andra hälft? Sängen
3. Ditt hår? Tråkigt
4. Din mamma? Solweij
5. Din pappa? Bertil
6. Det bästa du vet? Nörderier
7. Din dröm inatt? Uppsatsångest
8. Din dröm/ditt mål? Författare
9. Rummet du är i? Tvrumm
10. Din hobby? Rollspel
11. Din skräck? Ensamhet
12. Var vill du vara om 6 år? Hus
13. Vart var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Lång
15. En sak du önskar dig? Dalek!
16. Var du växte upp? Annelöv
17. Det sista du gjorde? Skriver
18. Dina kläder? Goth
19. Din TV? Southpark
20. Ditt/dina husdjur? Katze
21. Din dator? Kärlek
22. Ditt humör? Trött
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Ha!
25. Något du inte har på dig? Byxdress
26. Favoritaffär? SF-Bokhandeln
27. Din sommar? Natten
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Innan
31. När grät du senast? ?

Jag önskar nästan att jag hade rökt, Goth Kids ska ju röka.
Nåja gjord här. Ahnket har jag fixat själ dock.

Jag vill inte direkt hänga ut folk här. Dessutom har jag ganska mycket folk jag anser som mina vänner och vill inte riskera att glömma någon.
Jag har folk i Lund jag spelar rollspel med, folk här i Landskrona jag spelar rollspel med, jag har folk i andra delar av sverige jag spelar rollspel över nätet med.
Hmmm.. de flesta av mina vänner tycks vara rollspelare.
Några är det inte, några håller på med tater med eller andra saker jag med gillar, som att ha ett intresse för loppisar.

Vänner är fint och finast av allt ä att uppleva storslagna äventyr tillsammans.

Mer rollspel åt folket!

I min uppsats har jag bland annat berört moralpanik och hur Kult bland annat skapade en sån, spelets skapare blev förtusan banlysa av påven, det är en merit om något. Jag vill med bli det. Anyways..

Våldsdebaten är ofta så töntig, barn blir inte våldsverkare av film, spel elelr böcker. Det är inte dåligt att leka krig. Det är ett sätt, som all lek att hantera omgivningen, en form av terapi nästan. Man kan i en fiktiv eller lekvärld vara hur våldsam som helst, och ändå ha ett gott hjärta. Jag tycker det illusteras utmärkt i den här filmen av Poesi för fiskar

Min C-uppsats är så gott som klar, det är lite småplock som jag ska ordna med i morgon bara. Det är otroligt skönt att faktist vara klar, och slippa sitta sista natten och råskriva utan bar kunna ordna med fotnotor och en framsida. Yeey me!
Nåväll, jag önskar jag hade kunnat ha mer utrymme, jag hade behövt mer, men inte så mycket att göra åt.

Jag såg just en fantastisk dokumentär på SVT Play. Den handlade om hur naturen och vargarna framförallt har tagit över den förbjudna zonen kring Tjernobyl. Det är ett vackert, postapokalypriskt landskap. Tomt på människor med övergivna hus som nu bebos av djur. Det är förfall blandat med spirande liv. Klicka på bilden för länk till play (försvinner 25 maj)

Jag har bara en sak att säga. Nej! Ni ska inte se en bild på mina kläder. Jag kan dock beskriva om någon, mot förmodan, skulle vara intresserad.

För dagen är jag klädd i en röd t-shirt med ett svart tryck. Det står "Sydcon 2010" och så är det en bild på en dam i nån rymddräkt som håller ett gevär. Nu när jag tittar på henne, upp och ner (inte världens bästa vinkel), så verkar hon faktiskt ha ganska fina kläder, shorts med några spännen, eller nån form av bälte på och till det rustningsdelar på ben, armar och bröst. Hon har även en tatuering på armen. Bredvid rymddamen så finns hennes bästa vän, en robot även denne beväpnad. Det får mig osökt att tänka på Håkan, en automat från forntiden, hans egentliga namn är H8.. something... something... sånt spelar inte så stor roll. I sina vänners sällskap är han trotts allt Håkan.

En gång trodde Håkan att han var en båt i sjönöd, han hade fått ett virus. Stackars Håkan.

På benen har jag vita pjamasbyxor med blommtryck, ganska stora rosor är det, i en matt grågrön färg och fin lila. Nyponrosor är det nog om man ska vara petig, och några andra blommor finns även att skåda. Till detta så sitter jag med ett flagnat blodrött nagellack, och självklart, glasögon.