prinzessin

2014-12-06
00:15:00

Lucka 6

Det här är min skrivjulkalender. Varje dag så skriver jag en liten kort (eller kanske lång) text. Den kommer läggas upp här när den är klar. 
Om du vill vara med så blir jag jätteglad. Skriv i kommentarerna. 
 
6.Skriv om någon som skulle använda det här plagget.
 
 
 Morgan satt och dinglade med benen bredvid sin vän. Det var alltid ltie nervöst att träffa honom. tänk om han tillslut skulle tycka att hen var fel och konstig. 
Wille trodde att Morgan var en hon. Det var kanske inte så konstigt eftersom de flesta som var klädda på det här sättet sågs och kalaldes för hon. en fluffig kjol i lila, gult och blått med små hål i sig, ett par lila strumpbyxor med stjärnor på och en tröja med LSP från adventuretime. 
Hens hår var ganska kortklippt med en lång snelugg och ruffisgt, det var färgat lila med turkosa slingor. 
Det hade varit ett stort projekt att få pappa att gå med på att färga det. Pappa var överlag lite osäker i bland. vid Morgans sätt att utrycka sig i utseendet. Dock så var ha nförstående nogatt förstå att något annat alternativ skulle kunna vara dödligt. 
"Jo du Wille." Hen dinglade med benne och såg ner. Wille bodde på landet och nu satt de på hans höskulle. Det var ett roligt ställe att leka på, och vara på upptäcktsfärd på. 
"Mmm.." svarade han. 
"Alltså.. jag vill inte att du kallar mig hon.. " 
"va?" 
"Ja.. jag är.. inte en hon." 
"Inte?" 
"Nej... jag är.. något annat, något mellan och.. du behöver inte veta mer men.. eller jo, om du skulle se gamla bilder så skulle jag itne se ut så här."
"Nej.. jag har också blivit äldre. " 
"Nä men.. om du sett de hade du trott att jag skulle kallas han.. men jag är inget av det."  Morgan var helt säker. Inget känndes rätt att kallas.. men hen älskade färg. Hen fingrade lte på plastvarianten av ponnyn Rainbow dach som hängde i en kedja runt hens hals. 
"okey.." Sa tillslut Wille efter en stunds funderande. "Du är ändå bara Morgan för mig" 
Kommentar:
2014-12-06 @ 23:21:42
#1: Tuss

"Vem i herrens namn skulle någonsin ha på sig det där, tror du?"
"Vem skulle inte ha det? Det är inget fel på den." sade han och tog upp den mer för att visa den bättre.
"Njae, jag tror nog inte det. Jag skulle då aldrig ta på mig något sådant, den är ju full av.. Hål."
"Du är gammal, självfallet skulle du inte det. Och det är inte hål, det ska vara så."
Hon suckade bara och gick därifrån. Hon hade ingen aning om att han redan hade hittat någon som gärna skulle ha på sig det. Det var en han träffade på nätet, dock visade det sig att de bodde i samma kommun. De skulle träffas nästa vecka då hon kom tillbaka från semestern.
Han såg verkligen framemot det. Han hade sett fram emot det i flera dagar. Han hade själv sytt plagget, bara till henne. Det var utifrån vad hon önskade sig.
Hon var glad, finurlig, ett utomordentligt exemplar av den perfekta kvinnan. Hon hade alltid på sig något som kanske inte alla skulle, och det passade henne. Hennes hår var alltid i olika frisyrer och färger, hon hade piercingar och tatueringar trots att hon bara var 17 år. De flesta andra förstod henne inte, men det gjorde jag. Världen saknar fler som henne.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: