prinzessin

2014-12-04
00:03:00

Lucka 4

Det här är min skrivjulkalender. Varje dag så skriver jag en liten kort (eller kanske lång) text. Den kommer läggas upp här när den är klar.
Om du vill vara med så blir jag jätteglad. Skriv i kommentarerna.

4.Skriv om vatten
 
"Jag vill resa. Ut på en ö" Sa hon där hon låg på bryggan i solnedgången. Hennes flickvän Amira som satt bredvid såg mot henne. 
"Vad för ö?" 
"Jag vet inte, en enslig ö, långt ute. Med en fyr kanske." 
"Det finns igna såna öar i öresund."
"Det vet jag väll." Katrin satte sig upp och strök undan sitt fuktiga hår som klistrat sig i pannan. Amira log mot henne och flyttade sig närmre. Gav henne en puss på den solvarma axeln. 
"Och vi skulle bo där tilsammans."
"Ja.. som i mumintrollen." Katrins blick gick ut över havet. Hon kunde så ut över ven och till danmark. det var inte så stort. Öresund var ettganska dåligt hav, men det var nog för att det just var ett sund. 
"Jag vet inte om det är så bra..." 
"Varför inte?" 
"För att de ändras.. alla i boken ändras."
"Inte lilla My" 
"Nej, inte lilla My"  De var tsta en stund. Katrin lutade sig närmre och slöt sina ögon. De hörde ungdommar som festade en bit bort och trutar som skrek. 
"Det skulle vara så tyst. De bode på en ö?" 
"Muminfamiljen?" 
"Nej.. Tove Janson.. och hennes flickvän.. Tuilikki"  
"Jaha"
"Kan vi inte flytta ut på en ö?" 
"Men vi har ju jobb här."
"Jo men.."
"Du är så fånig älskling... men vi kan åka ut på ven om du vill. Det är en ö. Nu ska jag ta ett dopp till." Amira reste sig upp och sprang ut över bryggan och dök ner i vattnet. 
Katrin satt kvar. Såg hur vattenytan bröts när Amira dök ner. Hon förstod inte. Hon skulle aldrig förstå. Katrin längtade efter ensligheten. Det vackra i det melankoliska och dystra som bara fanns i en enslig ö ute i skärgården. Fast kanske hade hon rätt. Att havet skulle ändra dem. Och det ville hon inte. Hon var ganska nöjd med sitt liv och med hur hon var. Dessutom ville hon inte ändra något med Amira. 
KAtrin reste sig och sprang efter tog ett hopp och dök ner i havet. 
  
Kommentar:
2014-12-05 @ 22:08:49
#1: Tuss

Jag insåg att jag inte la in det här igår, trots att jag skrev det. >.>
Men här är det, lite sent, bara..

Jag hade legat där i några timmar.
Mitt i sjön, omringad av vatten.
Jag kunde höra andra på fastlandet som ropade mitt namn.
”Angelica, Angelica, Angelica!”
Aldrig tog det ett slut. Det kändes som att de hållit på i en evighet.
Men jag vet att det bara har gått några timmar.
Vatten börjar kännas kallare medan skymningen närmar sig.
Kanske borde jag gå upp, har jag tänkt några gånger.
Men lusten försvinner varje gång jag kommer ihåg vart jag ska.
Att man aldrig kan få lite lugn och ro.
Vattnet ger mig lugn, får mitt att känna mig tyngdlös, gör mig avslappnad.
Jag önskar att jag aldrig behövde gå upp.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: