prinzessin

2014-12-17
00:44:00

Lucka 17

Det här är min skrivjulkalender. Varje dag så skriver jag en liten kort (eller kanske lång) text. Den kommer läggas upp här när den är klar. Om du vill vara med så blir jag jätteglad. Skriv i kommentarerna.
 
17. Skriv om den här bilden
 
 
Natten bröts av skriet från en lom. Det ekade spöklikt över vattnet och genom dimman  Det var den där typen av natt n'ra magin kändes extra tydlig. fukten från luften tyngde håret och la små pärlor på huden. Kanske fanns det älvor som dansade någonstans. Det var friskt, lite kyligt men inte så att  det egentligen var obehagligt. 
Manteln fick falla innan en naken fot stoppades ner i vattnet. Det fick kroppen att rysa till och hårstråna att resa sig. Kroppen vande sig dock snabbt och snart skulle vattnet nå öve vaden, knäna, låren, magen, bröstet. De första simtagen togs. Ner, mot botten. det skulle finnas något där, det sa legenden, en ingång till något. Kanske en annan värld. 
 
Kommentarer:
2014-12-17 @ 22:45:37
#1: Tuss

Ämnet kom tyvärr upp efter att jag lagt mig så det fick bli sent den här gången.

De tände på. Jag kunde känna hur värmen började omsluta mig medan lågorna lekte vid mina fötter. Det började kännas varmare och varmare, jag blev mer omringad av elden för varje sekund som gick. Jag kände hur fötterna började brinna upp och kunde inte längre hålla skriken inne. Det gjorde så ont. Jag skrek så högt jag kunde, men jag visste att ingen skulle rädda mig. Jag var ensam.

Svar: Ja.. hela min dag var upptagen i går, men nu är resten av luckorna chemlagda så inte liknande problem ska komma.
Prinzessin

2014-12-17 @ 23:20:10
#2: Tuss

Jag hade följt efter honom ett tag, när han äntligen stannade till. Jag gömde mig bakom en buske och såg på. Han hade ställt sig vid vattnet och såg upp mot månen som reflekterades i vattnet närmare mig. Han började mumla någonting. Jag kunde inte höra vad. Jag gick lite närmare. Det var fortfarande svårt att höra vad han sade. Jag gick ännu närmare, men trampa på en sten och ramla. Jag försökte ta mig upp så snabbt som möjligt men när jag gjort det såg jag att han var på väg mot mig med lysande ögon. Jag började springa åt andra hållet så snabbt jag kunde. Jag hörde hur han kom närmare. Någonting blockerade min väg och jag föll bakåt. När jag var vid medvetandet igen stod han över mig, med tomma lysande ögon och ett hånflin.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: