prinzessin

2014-12-01
00:41:00

Lucka 1

Det här är min skrivjulkalender. Varje dag så skriver jag en liten kort (eller kanske lång) text. Den kommer läggas upp här när den är klar.
Om du vill vara med så blir jag jätteglad. Skriv i kommentarerna.

1. Skriv om en tebjudning
 
Min text: 
 
Allt var uppdukat för att vara perfekt. Hon hade iklätt sig en passande klänning och sin mors smycken som hon ärvt. Koppar av fint tunnt porslin stod framdukade. Det fanns små gurksmörgåsar, i ugnen fanns det scones och till dem skulle  det serveras clotted cream och hemmagjord björnbärssylt. 
Gästerna skulle snart anlända. Ute hade ett lätt snöfall lagt ett vitt täcke över trädgården. En trädgård som var skött efter konstens alla regler. 
Gramofonen började att spela painomusik och hon gick runt i rummet och ställde allt i ordning. Tog några små danssteg medan hon rättade till den vita duken och arrangemanget med vinteräpplen och murgröna mitt på bordet. 
Det skulle bli en tebjudning att tala om länge. Det var alltid hennes tebhudningar. Men den här skulle vara något utöver det vanliga. 
Gästerna kom. De såg sig omkring och berömmde allt som var där. Det var kindpussar och vänliga ord. Allt var inlindat i den största vänlighet och goda uppförande som förväntades. 
Hon ursäktade sig, kokade upp te och kom snart in. Folk började att ta för sig. Av gurksmörgåsarna, av sconesen och kakorna. 
De log och konverserade. 
"Jag hoppas att alal tycker om bergamotte" sa hon och log så artigt som hon kunde. Alla nickade och hon hällde upp till dem. Gav mjölk och socker åt vem som än önskade det. De höjde sina tekoppar nästan som i en skål och ingen märkte att hon var den enda som inte drack. Snart skulle alla bli varse om att citrusfrukten i teet var en utmärkt smak för att dölja arseniket. 
En efter en föll dem i hop. Hon log. Det skulle verkligen bli en tebjudning som folk skulle minnas. 
Kommentar:
2014-12-01 @ 23:23:47
#1: Tuss

Här är mitt bidrag:

Snart var det dags. Hon hade väntat så länge på det här, och äntligen, äntligen, skulle det hända.
Hon hade bjudit alla hon ville ha närvarande och även dem hon kanske inte var så förtjust i, eftersom det är så bra värdinnor gör.
Även om det gällde sliskiga äckliga gamla gubbar. Dem tyckte hon inte alls om. Men det var viktiga människor.
De var pappas kollegor, och det var trots allt dem de höll den till. Även om hon försökte att inte tänka på det.
Det skulle vara hennes stora dag, inte deras. Ingen skulle få ta det ifrån henne.
Inte ens de perversa gamla gubbarna.
Hon hade tagit på sig de fina kläderna som hade valts ut åt henne och satt upp håret i fint.
Allting kändes perfekt. Hon skulle ta sig igenom det galant och med ett leende på läpparna.
Allting skulle gå bra, tänkte hon, allting måste gå bra.
Gästerna skulle snart anlända.
Det ringde på dörren, hon sprang ivrigt fram och öppnade.
Men när hon såg vem det var tappade hon vasen hon höll i som gick sönder i hundratals små bitar.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: