ever. Åtminstone franska ungarna. Skrev ju innan om hur barn inte påverkas så mycket av en lagom dos våld som många verkar tro. Det här.. nja.. ähh.. skit samma. Det är jävligt häftigt.

I natt vaknade jag och Sebastian av ett märkligt ljud. Vi tänkte: "Vad i helvete..." Det var mekaniskt, gnisslande. vi undrade om det var grannarna som var i farten igen. Men nej, det verkade komma från rummet, det kom från  garderoben, uppe på den. Uppe på vår garderob har vi en companion cube sebastian byggt i nått mjukt material, nån madrass eller nåt. Tosk bruskar sova på den.

Jag är en sådna människa som egentligen har svårt att faktist sattsa på något. Dessutom så faller mina ambitioner lite in under mina drömmar.

Men förutom det så är väll en ambition att försöka få rollspel att överleva, ooch därför skriver jag även mycket om det, gör en c-uppsats om det och spelar samt är med i föreningar och rollspelsfrämjandet.

Kunde tyvärr inte hitta konstnären. En virituel kaka till alla som förstår.

Snart kommer Alice madness returns. Jag borde kalra första spelet. Men det blir så svårt i labyrinten. I vilketfall så har det släppts lite fler riktigt grymma konceptbilder. Spelet kommer ut om bara några veckor.

"Fish goes poook pook... pook poook"

"Are you my mommy? "

 

Lite bilder från spelet.

"Alice in her party dressed to kill she
Needs you like she needs the pills to
Tell her that the world's okay to
Promise her a definition"

Jag anser att det bästa är att örsöka vara så orädd som möjligt. Att gå runt och vara rädd gör inget bättre. Det gör det sämmre. Rädsla skapar våld.

Dock finns det saker jag frukatar. Ensamhet är en av dem. Vilket väl rä ganksa normalt. Och sen är jag livrädd för tvestjärtar, äckliga, äckliga kryp.

Min hane!
Eftersom jag hade Drizzt på bilden, så fick han Tosk. Och nog är han tjusig inte sant, inte alla som har en karl som den där.

Härmar Elly.

På den här listan får du bara svara med ETT ord.
1. Var är din mobiltelefon? Väskan?
2. Var är din andra hälft? Sängen
3. Ditt hår? Tråkigt
4. Din mamma? Solweij
5. Din pappa? Bertil
6. Det bästa du vet? Nörderier
7. Din dröm inatt? Uppsatsångest
8. Din dröm/ditt mål? Författare
9. Rummet du är i? Tvrumm
10. Din hobby? Rollspel
11. Din skräck? Ensamhet
12. Var vill du vara om 6 år? Hus
13. Vart var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Lång
15. En sak du önskar dig? Dalek!
16. Var du växte upp? Annelöv
17. Det sista du gjorde? Skriver
18. Dina kläder? Goth
19. Din TV? Southpark
20. Ditt/dina husdjur? Katze
21. Din dator? Kärlek
22. Ditt humör? Trött
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Ha!
25. Något du inte har på dig? Byxdress
26. Favoritaffär? SF-Bokhandeln
27. Din sommar? Natten
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Innan
31. När grät du senast? ?

Jag önskar nästan att jag hade rökt, Goth Kids ska ju röka.
Nåja gjord här. Ahnket har jag fixat själ dock.

Jag vill inte direkt hänga ut folk här. Dessutom har jag ganska mycket folk jag anser som mina vänner och vill inte riskera att glömma någon.
Jag har folk i Lund jag spelar rollspel med, folk här i Landskrona jag spelar rollspel med, jag har folk i andra delar av sverige jag spelar rollspel över nätet med.
Hmmm.. de flesta av mina vänner tycks vara rollspelare.
Några är det inte, några håller på med tater med eller andra saker jag med gillar, som att ha ett intresse för loppisar.

Vänner är fint och finast av allt ä att uppleva storslagna äventyr tillsammans.

Mer rollspel åt folket!

I min uppsats har jag bland annat berört moralpanik och hur Kult bland annat skapade en sån, spelets skapare blev förtusan banlysa av påven, det är en merit om något. Jag vill med bli det. Anyways..

Våldsdebaten är ofta så töntig, barn blir inte våldsverkare av film, spel elelr böcker. Det är inte dåligt att leka krig. Det är ett sätt, som all lek att hantera omgivningen, en form av terapi nästan. Man kan i en fiktiv eller lekvärld vara hur våldsam som helst, och ändå ha ett gott hjärta. Jag tycker det illusteras utmärkt i den här filmen av Poesi för fiskar

Min C-uppsats är så gott som klar, det är lite småplock som jag ska ordna med i morgon bara. Det är otroligt skönt att faktist vara klar, och slippa sitta sista natten och råskriva utan bar kunna ordna med fotnotor och en framsida. Yeey me!
Nåväll, jag önskar jag hade kunnat ha mer utrymme, jag hade behövt mer, men inte så mycket att göra åt.

Jag såg just en fantastisk dokumentär på SVT Play. Den handlade om hur naturen och vargarna framförallt har tagit över den förbjudna zonen kring Tjernobyl. Det är ett vackert, postapokalypriskt landskap. Tomt på människor med övergivna hus som nu bebos av djur. Det är förfall blandat med spirande liv. Klicka på bilden för länk till play (försvinner 25 maj)

... I am disapoint. Förbannade Dean som inte vet vem Lovecraft är. Att man har sex är ingen ursäkt.

Anyways.. Lovecraft och Supernatural! Kan jag vänta mig tentakler? Kan jag förvänta mig ondska störra än något grabbarna Winchester någonsin mött tidigare? 
Lucifer och Lilith är farliga som små insekter om man jämför med vad som finns i Lovecraftmytoset.

Dock måste jag säga att skådisen som spelar Lovecraft ser tokigt mycket bättre ut än originalet. Fast i och för sig är det svårt att hitta en skådis som är så ful.

Skådisen

Orginalet

Dessutom känns det lite sådär att låta Lovecraft dricka en massa sprit när han var så gott som nykterist enligt vad jag läst. Och visst är det roligt att låta honom dö av övernaturliga orsaker, men sanningen är att han plågades av magcanser sin sista tid i livet.

 

Ähh.. strunt samma jag får en nerdgasm i vilket fall som helst.

 

Edit: Ooohh... vilken cliffhanger i senaste avsnitet. Jävlar alltså. Ska inte avslöja något men, jag börjar allvarligt fundera över att bli religiös.

 

 

Jag har bara en sak att säga. Nej! Ni ska inte se en bild på mina kläder. Jag kan dock beskriva om någon, mot förmodan, skulle vara intresserad.

För dagen är jag klädd i en röd t-shirt med ett svart tryck. Det står "Sydcon 2010" och så är det en bild på en dam i nån rymddräkt som håller ett gevär. Nu när jag tittar på henne, upp och ner (inte världens bästa vinkel), så verkar hon faktiskt ha ganska fina kläder, shorts med några spännen, eller nån form av bälte på och till det rustningsdelar på ben, armar och bröst. Hon har även en tatuering på armen. Bredvid rymddamen så finns hennes bästa vän, en robot även denne beväpnad. Det får mig osökt att tänka på Håkan, en automat från forntiden, hans egentliga namn är H8.. something... something... sånt spelar inte så stor roll. I sina vänners sällskap är han trotts allt Håkan.

En gång trodde Håkan att han var en båt i sjönöd, han hade fått ett virus. Stackars Håkan.

På benen har jag vita pjamasbyxor med blommtryck, ganska stora rosor är det, i en matt grågrön färg och fin lila. Nyponrosor är det nog om man ska vara petig, och några andra blommor finns även att skåda. Till detta så sitter jag med ett flagnat blodrött nagellack, och självklart, glasögon.

Har visst blivit fel i räkningen. Bummer. Men det här är rätt, det är tjugofem.

I vilket fall drömmar. Drömmar är stort, och det är ju mer än en sak. Det är både de drömmar man har på natten, dagdrömmar och det man hoppas på inför framtiden, det man vill och önskar.

Jag har drömmar, alla har det. Några av dem är mer realistiska än andra.
Mina dagdrömmar är nog de jag har mest, trotts allt är jag en eskapist. Jag drömmer mig ofta bort, funderar på karaktärer, saker jag vill skriva, sådant jag sett.

så vad har jag för drömmar om framtiden? Det är svårt, för jag vet inte. Någon gång vill jag ha barn. Jag har ju relativt bra gener och det behövs barn som uppfostras av nördar. Blivande rollspelare, lajvare, figurspelare, bokläsare, skådespelare ja allt som jag hade velat att mina barn skulle syssla med. Och jag drömmer om ett fint hus, eller om vi ska dra det riktigt långt, ett litet slott eller något annat riktigt fint.

jag drömmer om ett jobb jag trivs med, att kunna försörja mig på det jag tycker om, som att skriva, spela rollspel och syssla med kultur av något slag. Det är svårt, men kanske inte helt omöjligt. Kanske så drömmer jag lite om att fortsätta som akademiker, inom litteraturvetenskap då. Men då måste jag först skriva klart min C-uppsats. Skärpning Johanna. Skriv, nu!

Jag har ingen Favortitfödelsedag, ingen som står ut från mängden. Minns bara fragment från dem och då går det ändå i hop till nån röra i minnet. Men jag gillar födelsedagar. Jag tycker fortfarande om att fylla år. Visst jag blir äldre, men bara för att jag är tjugofem betyder inte det att jag inte gillar att få presenter och tårta.

Det finns några mindre bra födelsedagar, som när min mor inte tänkte på datum och la in ett utvecklingssamtal den dagen. Och bra sådana, som de flesta andra. Som den i år.

Man blandat Kult och Min granne Totoro. Klicka på bilden för att komam till konstnären.

Jag köper den. Min gud får gärna lukta som Cthulhu. Och med tanke på att min hane använder oldspice så.. win.

Eller snarare Karen Gillan är nästan för snygg för at det ska vara helt okey. Och jag längtar så mycket till nästa avsnitt av Doctor Who att det inte är sant.

 

jag har inte skrivit på den här listan på säkert en månad. Men nu passar jag på. Den är väldigt svårt att svara på. Jag vet inte vem min favorit artist är. Dessutom vad menas med artist?

Skådis?
Sångare?
Musiker?

Det finns mycket, till och med författare kan ju falla in under artiststämpeln. För att inte tala om , dansare, akroater, ståupare, clowner, mimare ja ås gott som alla som kan stå på scen och utföra något konstnärligt. Men jag kör på en av mina favorit sångare. Loke Nyberg. Ni kan se några inlägg ner mer om vem han är.

Men Loke gillar jag för att han skriver smarta texter och har en bra närvaro på scen. Dessutom har jag drukigt öl med honom på gotland. Som så många andra.

Jag har en.. kanske inte allt för hemlig, sak jag älskar att fördriva tiden med. Matlagningsprogram. I bland kan jag dock känna mig lite skamsen över det. Jag vet inte varför, men det blir så.

Nu har jag dock hittat en totalt awesome video på hur man lagar Pad Thai, något som verkar gudomligt gott. Och som jag funderar på att prova. Så njut och lär er laga vegansk mat samtidigt.

Så hade han visst gjort den här med. Så fint. Och fantastiskt roligt att Loke börjar höras på radio. Det finns hopp!

Texten:

Det är som en avhuggen hand.

Det är som en flod utan strömmar.

Som en fastkjedjad brand,

som ett tålamod utan drömmar.

Som en ros utan färg,

en iskall soluppgång,

en borttappad lott.

Som ett grundlöst berg,

en tonlös sång, en regnbåge i grått.

Någon borde kanske varnat dig.

Lika djupt som jag faller för dig,

kan jag falla.

Lika djupt som jag faller för dig,

faller jag.

Vare sig du sitter still eller gömmer dig

ska jag inte leta.

Du kan göra vad du vill,

men innan du glömmer mig

vill jag du ska veta.

Du kan göra vad du vill,

men innan du glömmer mig

vill jag du ska veta.

Ingen kommer någonsin älska dig som jag.

Ingen kommer älska dig som jag.

Ingen kommer någonsin älska dig som jag.

Ingen kommer älska dig som jag.

Så får vi ju hoppas att den här kommer med på nästa skiva.

Texten:

Jag har guldlockigt hår, jag har två meter lår, och min ungdom är frusen i tiden. Mina ögon är blå, jag går alltid på tå, min hud är som samet och siden. Jag är glad. Jag är smal. Jag är fulländad jag är total. I'm a barbie girl, in a barbie world, it's fantastic, life is made of plastic, you can brusch my hair, undress me everywhere, imagination, life is your creation.

Jag lovar och svär att aldrig vara till besvär, aldrig kräva att du ska förklara, jag är nöjd med min lott, då min uppgift är blott att vara precis som du vill att jag ska vara. Jag är glad, jag är smal, och jag är helt identitetsneutral. För din skull är jag tight, jag är fast, jag har tuttar av plast som två bowlingklot fäst på en planka. Jag går på gym o diet och knarkar uppmärksamhet, delar kvinnosyn med Anna Anka, Östermalmsdialekt de kan jag fixa direkt fast jag nyss kom till stan ifrån Piteå, jag håller formen i schack med hjälp av kola och tjack för det , gör att man äter så lite. Men mot alla andra är jag spydig och torr, jag har lärt mig uppskatta porr, det är en del av all skit som jag sväljer, fast det gör ont efteråt så är jag tacksam och kåt för det är liksom en livsstil jag väljer, ställer aldrig några krav, jag är en frivillig slav som inväntar att du vill leka, och då står det dig fritt, ja det valet är ditt om du helst önskar slå eller smeka.

Jag är glad, jag är smal, några känslor kommer aldrig på tal, ett ideal från ett 50-tal och bisarrt nog är rätt normal. I'm a barbie girl, in a barbie world, life in plastic, it's fantastic, you can pull my hair and you can fuck me everywhere, imagination, life is your creation.

Klart det känns lite grann och att jag undrar ibland vad som egentligen kommer att hända, för när allt kommer kring är ju syntetiska ting ingenting man vill återanvända, kanske min skönhet tar slut, kanske mitt skratt ebbar ut, kanske jag borde vara nåt mera, kanske allt är av glas, kanske allt är en fas som jag sorgligt nog måste passera, men kanske en dag kommer jag vilja vara mera än till behag. Come on barbie let's go party...

Så har fröken Taller börjat med Vampirelajv igen. Det var trevligt och dessutom så togs Kims lajvoskuld, vilket med var trevligt att medverka i.

Jag spelade Alva. Alva är Malkav och ganska ung som vampyr. Andra i hennes ålder skulle kanske klara sig bättre själv, men trotts sitt relativt höga intellekt så är Alva som ett barn i mångt och mycket. Hon har mycket känslor som är svåra att hantera, hon kan bli rädd ganska lätt. Men då har hon åtminstone sin docka Lovisa som kan skydda henne.

John, som hennes skapare heter, är snäll, men han är inte så bra på att trösta, för han tycker inte om att kramas.
Men nu har Alva börjat träffa andra vampyrer, och de verkade snälla, även om några var lite läskiga, och det blev farligt, och några var äckliga.

Saker var konstiga, och i bland kände sig Alva som när hon var sju år och fick gå med sin pappa på nån fest efter ett val och alla vuxna pratade politik och Alva och Lovisa satt där och hade jättetråkigt. Fast nu lyssnade folk på vad hon sa, lite åtminstone. Så det var inte lika jobbigt som då.

Det här är en ganska lustig historia som återigen visar hur dumma folk är.
Det här inlägget kommer vara vinklat, men jag vet inte riktigt till vilketn utsträckning det egentligen kan vinklas då jag tror att det jag skriver är helt rät med tanke på de källor jag läst.
Men jag kan inte undgå att vinkla till Gaimans fördel, då jag tror att han är en genuint trevlig och snäll människa. Svart att säga om någon man aldrig mött, men det verkar så, och dessutom har han svarat på ett mail en gång som jag skrev när jag var ledsen för att jag missade hans besök i Lund.
Så till historien.

För ett tag sedan så blev Gaiman tillfrågad om han kunde tänka sig att prata på ett biliotek, inte så långt från där han bodde. Det var nått litet ställe och det fick rum ungefär en 500 personer som kom och lyssnade och det sändes även på radio. För deta fick han $33, 600. Det finns förklarat tydligt varför han tar ganska mycket pengar, det är för att han och hans agent tycker att hans jobb är att skriva böcker, inte prata inför folk.
Dessutom så var det penar från Minnesota Library System och inte från det lilla biliblioteket, det var någon form av fond eller liknande och om man inte använt dessa pengar till något, hade de försvunnit, de valde att låta pengarna gå till att låta författare, bland annat Gaiman, komma och prata.

Detta gjorde folk upprörda, några i allfall, men framförallt så gjorde det en politiker upprörd, en politiker vid namn Matt Dean. Han blev så arg så att han började med något så otroligt moget som att säga fula saker. Han kallade Gaiman en tjuv, för att ha "stulit" pengar från skatte betalarna, och så kallade han även honom, "pencil-necked weasel"

På sin blogg svarar Gaiman:

Neil Gaiman on WhoSay

För er som ine förstår.. snart kommer Neil Gaimans avsnitt av Doctor Who.

*Reser sig efter några spasmer från nerdgasmen, torkar bort dreglet och går och lägger sig.*

Ja jag ska gnälla, för jag är gnällig och bitter. Jag utfärdar därför en varning för er som inte vill läsa om vad jag tycker är besvärligt.

Som modebloggarna säger, eller brukar säga. Anyways...

Den som gjort den här är ett geni, och jag vill verkligen ha en.

Tyvärr kan man inte köpa den.. rättigheter och sånt.

Men om någon är händig så finns en beskrivning här.

Interactive Talking Plush Portal Turret from Jonathan M. Guberman on Vimeo.