Det känns som om jag borde skriva något efter all pepp och inspiration jag fick i Ljungby. Jag är berättar som sagt, amatör skulle jag gissa på, även om jag faktiskt har ett diplom. Men jag vet inte riktigt hur man går från amatör till proffs. När man får betalt? Det fick jag, för en av sakerna jag gjorde.

Berättande är något väldigt speciellt, som tyvärr inte är så populärt. För det krävs ändå att man är på plats, att man har personen där, så den kan känna av publiken. Man kan inte berätta inför ingen. 

Men det är tydligen ändå relativt populärt, vi är ändå ganska många berättare, både de som är till åren, och vi yngre. Även om jag nog är precis på gräsen att kallas ung och har berättat i ganska många år nu.
Berättande är inte heller bara något för barn, även vuxna kan roas. Speciellt då jag hört en del historier av de lite mer, morbida, grova och hemska slagen. Som den om den äldre damen som hittade svamp som växte i döda djur. Ja ni kan ju gissa vart det bär. Själv så berättade jag i Lovecraft mytos, men min egen historia, med Tindalos hundar inblandade.
Fler personer borde lyssna till berättare, gå på caféer, eller föreställningar. Caféer är så gott som alltid gratis, åtminstone här i Landskrona.

Och ni som känner mig, vill ni bli roade av en historia när vi umgås och det blir lite tråkigt. Säg bara till, jag har många på lager.