Så åter en märklig dröm. Den här gången var jag på något festivalliknande, i Indien av allt att döma. Det började med att jag satt med några och såg en liten ekorre som sprang runt. Hon stannade precis framför oss för att visa upp sin lilla bebis som hon höll i sina tassar. Sen sprang hon vidare. Plötsligt blev hon jagad av en räv, men då så åkte hon plötsligt i en vagn, dragen av vesslor och räven rände efter.
När spektaklet var över så upptäckte vi att alldeles intill så låg två till djurmammor, de här sov dock med sina små bebisar intill sig, och tur var väll de, för det är var ingen oskyldig liten ekorre utan en tiger och en panter. Helt klart var det fascinerande, de var så nära att man hade kunnat klappa men.. jag överlever helst. Dock så tog jag kort på allt med min mobilkamera.
Så vi smög oss ur tältet, och nu blev det klart vilka jag hade med mig Max och Victor som jag läste klassisk litteratur med. Vi var som sagt på en festival, och behövde få upp ett tält. Problemet var att jag var där ensam, och av någon anledning hade Sebastian packat åt mig, han hade glömt sovsäck och tält. Så jag skulle försöka hitta något tält och försökte hinta till Max och Victor, men de verkade inte fatta utan började plocka upp sitt tält och pratade om att jag som tjej nog skulle ha lätt att hitta sovplats.
Då upptäckte vi att vi satt vid en rutschkana och några ungar åkte där, alldeles för nära. Max hade dukat fram en massa äpplen och en liten pojke kom och stal ett, för deras mamma hade sagt att vi var tvugna att umgås med dem. Plötsligt så gick Max, antagligen för att klaga på ungarna, och jag och Victor blev ensamma kvar. Då upptäckte jag att det fanns först två, en hel, och en halv, måne. Jag skulle åter ta kort med mobilen, och i mobilen blev himlen mycket klarare. Plötsligt fanns de tre månar. De satt i en trekant, en högst upp och två under och de ändrade hela tiden form. Från nymåne till fullmåne och tillbaka. Det började även samlas stjärnstoft kring månarna och något som såg ut som ett stjärnfall eller en komet skjöts över himmlavalvet. Allt landade bakom oss. Snart samlades allt mer stjärnstoft, och det var som om vintergatan började att vandra över skyn bort till horisonten bakom oss, där allt stannade. Det var som att det var en vägg några hundra meter bort. Snart kom stjärnorna närmre, och såg nu i stället ut som ufon. Jag blev rädd och flyttade närmre Victor och frågade:
"Såg du det där?" Han nickade och vi fattade ingenting. Snart började allt falla ner längst den osynliga väggen, och vi började bli mer och mer klara i att det var som om  vi satt på insidan av en skärm. Snart kom det fram en kvinna, hon gick bort över gräset till hon kom till ett ställe på marken där något kom upp och vecklade ut sig till en gigantisk kontrollpanel. Här började hon att knappa och allt stannade upp. Himlen, de bitar som föll längst skärmen och naturen runt oss. Bitarna såg nu allt mer ut som det kan göra på skärmen när ens grafikkort är trasigt. Och precis innan jag vaknade så nämnde Victor att det såg ut som om där även fanns bitar ur en chattlogg.