Jag minns en gång, när jag satt på tåget, jag hade lila synthdreads i mitt hår och en liten flicka kommer på med sin mamma. När hon får syn på mig så sträcker hon ut en knubbig liten hand och säger:

"Däääh" Det visar sig att flickan sa så om allt hon tyckte var fint eller fachinerande. Det gjorde mig glad, sådant gör mig glad.

En annan gång så var det ett barn som tyckte att jag var fin, men detta barnets mamma hychade. Varför hycha ett barn som ger en främmande människa komplimanger?

I natt hade jag två skumma drömmar. Den senare var inte så kort, men inkluderad e inte mig utan var i stället med en av mina karaktärer som jag spelar på syskonskapet och en av min väns. Lo och Garon. Han hade gjort något som han bad om ursäkt för, men hon hade inte haft något emot det.


Den andra var konstigare, jag hade lyckats får nån gigantisk lägenhet med flera våningar som låg inne i en stad. Den var märkligt inredd och jag sprang runt där bland alla grejer och rum tills jag kom längst ner, där gick en rulltrappa som var avstängd men ganska lätt att ta sig ner förändå, då en avstängd rulltrappa ju bara blir en trappa.

Så jag tog mig ned för rulltrappan och kom ut i en galleria där jag träffade Miria och Emma. De tyckte att det var lite konstigt att jag hade pjamas och var lite sådär morgon äcklig. Mirre påpekade att jag inte borstat tänderna.

Efter det så åkte jag från mitt hem och tillslut hamnade jag ute vid någon form av kaj ute vid havet. Där fick jag cykla runt av någon anledning och jag åkte förbi en massa folk jag kännde som hade någon form av demonstration. Sen så kom jag längre ner, och där var fullt med folk och nytt gräs som växte upp och hölls fast med små gummiband.

Jag drömmde även om Gabby från desperate housewifes i natt.

Förvirrade doktorn är så söt.

Nu jävlar blir det ett kännsligt ämne, barnporr.

Andreas Fager skrev för ett tag sedan om just barnporr och att han inte skulle kunna göra sin ena novell till en serie, för det skull bli barnporr. Huvudpersonen är nämligen sjutton.

Nu vet jag inte hur stor moralpaniken skulle bli över en serie om en sjuttonåring som har sex med folk och offrar till stora onda tentakelgudar som sliter sönder killarna tjejerna haft med sig ut i skogen för att ha sex med...

*Tänker tillbaka på all moraloanik över, skräck, hårdrock, rollspel och annat*

... det skulle kunna bli moralpanik.

Dock så tycker jag det är löjligt. Det är en skräckhistoria, om en sjuttonåring. Sjuttonåringar har sex.

Sen så har vi ju den här dommen, om mangaöversättaren som hade hentai med barn på datorn. Eller lolicon som det kallas. Han får inte längre jobb, och för vad, tecknade bilder! Ingen har blivit skadad. De säger att det skulle vara kränkande mot barn i almänhet men jag vet inte... det låter inte helt vettigt.

Pedofili är en läggning, det är inget man direkt kan göra något åt, men däremot så kan man undvika att utföra sin läggning, alltså inte ligga med barn.
Jag tycker inte heller att barnpornografi som är fotografier eller film är okey, då skadas barnet, en enskilld individ.


Men för de som har den här läggningen, så är enligt mig lolicon den bästa utvägen.

Lägg pegnar och tid på att lösa riktiga problem, hitta riktiga barn som utnytjas och tar skada och itne tecknade.

Dessutom, hur blir det med svts nya satsning sexuallkunskap. Som vissar tecknade 15-16 åringar som har sex? Är inte det barnpornografi det med?

Att skriva om svek är ett ganska kännsligt ämne, jag har blivit sviken, alla har blivit sviken.
Det är allt från små saker, till ett av de största sveken en människa kan göra, självmord.


Men jag orkar inte skriva om personliga saker nu. För varför dra upp det förgågna? Alla blir svikna, alla sviker, så är det och det är svårt att göra något åt mer än att förlåta så länge det inte är för illa.

Så nu ska jag skriva om Barnporr i stället.

Det finns mycket som gör mig arg, men mest är det nog människans dumhet. Hur hon har en förmåga att alltid ställa till det och inte tänka. Grymhet gör mig även arg, speciellt mot oskyldiga som barn och djur.

Men ja, jag orkar inte gå in på detaljer, men som sagt, dumhet.

Och sen blri jag arg för ingetn är jag har pms eller lågt blodsocker.

Börjar trilla lite efter, men ja, det är väll ingen som blir särskilt upprörd över det.


Tro.. ja jag har en tro, och med tro antyds heller inte att man vet säkert.

Jag tror på andra, parallela världar. Något som inte är vetenskapligt omöjligt om jag förstått det rätt.

Sen tror jag även på lite mer, ja ovetenskapliga saker, som spöken.

Tänker inte gå närmare in på det här, för, jag är ganska trött och har lite ont i huvudet.

Dessutom tror jag på gamla folkväsen, men kanske att de börjat försvinna eftersom människan tränger undan och har slutat tro. Men jag tror på älvor, hustomtar, vättar och liknande.
Men som sagt, de har trängts undan av människornas dumhet och håller sig nog undan med. Kanske så finns de även i en paralell värld, med dörrar så de kunde komma till oss, så som Neil Gaiman beskriver både i Sandman och Stardust. Och att det nu är stängt.

Jag ska bara gå och sticka en bajonett genom mitt bröst. Eftersom det nog är det mest effektiva sättet för mig att begå självmord.

Kim fick mig just nu att åter igen tappa lite mer av hoppet om mänskligheten. Det är väldigt, väldigt lite kvar, resten är bortsmulad. Jag tror inte ens mitt hopp går att se genom mikroskop.

Först visade han mig det här. En kille på tjugo år riskerar livstids fängelse, alltså hela hans livstid, tjugo år, för vad, har han mördat? Våldtagit? Torterat? krigsbrott? Eller något annat hemskt som bör straffas hårt?
Nej han har gjort en film. Vadå, är det barnpornografi? Nej men nära. Killen har spelat in sig själv när han sjunger en sång för barn, efter det så spelade han in, i samma klassrum men utan barn, när han sjöng en snuskig sång. Deta klippte han sedan ihop, så det såg ut som han sjöng den snuskiga sången för barnen.

Tydligen så är det här farligt för barnen. Och han har helt enkelt begått ett sexualbrott, mot barn. Fy fy.. han la upp det på nätet så man kan se, och nu tycker folk att barnen måst blivit hemskt skadade.

Ärligt talat, nej man ska inte lägga upp barn på nätet utan föräldrars tillåtelse, det är faktiskt dålig stil och olagligt. Meeeen...

Det är inte ett sexualbrott, så länge barnen inte är totalt sönderskyddade och politisktkorekta att de borde avprogrammeras så kommer de om några år skratta, och säkert se det som en rolig grej och en ära att de fick vara med.

Men det här är USA, landet där sex är livsfarligt. Våld däremot....

Så efter det så visade mig Kim det här. I Texas (förvånande va? ) så kan det bli lagligt att studenter har dolda vapen för att kunna hindra att andra studenter har dolda vapen och skjuter ihjäl folk....

Ja... eeeh.. jag orkar inte ens kommentera.

Ja är ensambarn. Jag var ett misstag då mina föräldrar egentligen inte tänkte ha barn, där av även att de är ganska gamla, de var 41 när jag föddes.

Men jag har Thore, och han är som en bror, jobbig, irriterande, ingen jag skulle stå ut att bo med en längre tid, men jag älskar honom trotts det. Syskon man valt är minst lika bra som andra.

Stackars, stackars Biorn. Eller Björn kanske det ska vara.

The Saga Of Biorn from The Animation Workshop on Vimeo.

Är det, att ingen i vår spelgrupp tidigare upptäckt det här tryckfelet på Eon-formuären.

Egentligen ångrar jag inget, elelr jo, men finns inte så mycket att göra.
Jag ångrar att jag i bland druckigt för mycket, men vem har inte gjort det?

En sak jag ångrar lite är att jag gick textillinjen på önnestadsfolkhögskola. Jag hade kunnat lägga den tiden på en skrivubildning i stället. Men men, som sagt, det är försen at göra någo åt.

Så inget att gräma sig över.

På lördag ska SvT visa en uppsättning av Hamlet där rollristan är ganska så imponerande nördigt.
Vad sägs om David Tennant, mer känd som, The Doctor som Hamlet och Sir Patrick Stewart som Claudius?

De flesta minnen blir ofta förvanskande under tiden, och blandas i hop och ändras.
Men det här är ett jag tycker är fint.

Det var sommar, jag var barn, vet inte exakt hur gammal men jag tror det var mellanstadiet. Min bästa vän under tiden hete Mikael. Trotts att vi väll var lite för stora för att leka, så lekte vi. Han var agent Mulder och jag agent Scully.  Jag tror, att vi nyligen varit och undersökt ett gamalt ödehus och lekt arkiv X där, vi hittade en chokladros och där det röda foliet trillat av var chokladen aldeles vit. Huset är rivet nu, och jag vet inte om det var samma dag, men det bör ha varit samma sommar som vi var i det där huset.
En bit bort rann saxån, och vi cycklade dit och stod på en bro. Då började vi prata om änglar, och att han kännde någon som blivit räddad av en skyddsängel, och jag sa att min pappas sambo med kännde någon.

Det var en fin tid, jag tror jag var lycklig i just den stunden.

Mikael är död nu, min bäste vän under mellanstadiet kommer aldrig mer bli min bäste vän, vi kan inte ens prata. Men jag vill tro, på något sätt, att han finns kvar, som en skyddsängel. För min mor sa en gång, att även om han inte gjorde det fysiskt, så hade han alltid en skyddande arm om mina axlar.

Det här kan bli världens längsta inlägg. Jag läser ju litteraturvetenskap så självklart älskar jag böcker och att läsa.

Men jag ska inte skriva för mycket, bara gå in på några av mina favoritvöcker eller författare.


Neil Gaiman

Gaiman är en av min älskalingsförfattare. Han skapade Sandman som varit en av mina stora tröster och stöd i livet. Men förustom Sandman så finns det många andra fantastsiak böcker som: Coraline, the day i sapped my dad for two goldfish, Mirrormask, Stardust och självklart:

Good Omens

Skriven av Neil Gaiman och sir Terry Pratchett. Det här är en av de bästa böckerna jag läst, en sådan man läser om, många gåner. Jag läser den för fjärde gången nu. Den är genialisk, fylld med underbara meningar som kan bli till citat som:

"God moves in extremely mysterious, not to say, circuitous ways. God does not play dice with the universe; He plays an ineffable game of His own devising, which might be compared, from the perspective of any of the other players*, to being involved in an obscure and complex version of poker in a pitch-dark room, with blank cards, for infinite stakes, with a Dealer who won't tell you the rules, and who smiles all the time.

* ie., everybody"

"Most books on witchcraft will tell you that witches work naked. This is because most books on witchcraft are written by men."

"The men in the room suddenly realized that they didn't want to know her better. She was beautiful, but she was beautiful in the way a forest fire was beautiful: something to be admired from a distance, not up close.
And as she held her sword, she smiled like a knife."

Länk till konstnären

Good Omens handlar om harmagedon. Antikrist är född men på grund av ett litet missförstånd inkluderande Crowley och en satanistisk nuna som tillhör en order som pratar hela tiden så hamnar inte antiktist i rätt familj utan i en helt vanlig brittisk sådan.  Aziraphale och Crowley vill egentligen inte ha harmagedon då varken himmel eller helvete är något som är särskilt roligt. Ingen bra musik, inget vin, inget skoj alls.
Dessutom så har vi apokalypsens ryttare med, Pestilence är borta och har ersatts av Polution.

Dessutom inns ättlingen till den enda som skrivit en korekt profetsia om det hela, en häxa som jagas av häxjägare (som dessutom blir kär i henne).

Jag älskar framförallt Aziraphale och Crowley, de har en fin relation, de må vara fiender, egentligen, men de har spenderat 6000 år tillsammans, och då blir man vänner. Det fins en del slash, åtminstone bilder jag sett på DA, men det tycker jag är ganska gulligt faktist, även om jag annars är lite skeptisk till slash.

I boken så har de en fantastisk vänskap i allafall, och man måste älska när de sitter och fyllepratar, och en av Crowleys argument för att inte starta apokalypsen är att det skulle vara synd på delfinerna och gorillorna.

 

Tove Janson

Muminböckerna är det enda jag läst av Janson, men de är en fantastisk bokserie, både för barn och vuxna.

Det finns både riktigt arketypiska karaktärer som följer sina könsroller, som Muminmamman. Sen finns det dom som går mot sterotypen, som Too-ticki och Lilla My.

Just nu är Mumin omåtligt populärt, och jag älskar det, för det ger mig möjlighet att köpa en massa fina saker som reflexer, muggar, julgranspynt och annat.

Dessutom har jag tattuerat Lilla my på underarmen, det säger väll en del.

 

 

H.P Lovecraft

Husguden no.1 Lovecraft. Ja vad säga, han har skrivit något av den mest inflytesrika historierna för den moderna skräcken.

Och det är förståligt, han skriver underbart om än lite komplicerat. Var hade vi varit utan has mytos? Utan Cthulhu, shoggoths och Nyralnotep.

Rollspele, tvspel, filmer det har blivit allt.

Och precis som i fallet med Janson så finns det mycket, underbar merchednice.

Men man ska inte bara gå efter söta chibicthulhus, roliga tröjor och julsånger. Författaren ska inte glömmas bort.

Jag kan rekomendera Mattias Fhyrs Död men drömmande. H P Lovecraft och den magiska modernismen för dem som vill veta mer om både Lovecraft och hans samtid.

Annars så kan jag rekomendera när Ernst Hugo Järregård läser in Lovecraft på svenska, ska någon läsa Lovecraft på svenska, så ska det vara han.

Några av mina faoriter när det kommer till Lovecraft är "The Outsider", "The Rats in the Wall", "The Shadow Over Innsmouth" och självklart "The Call of Cthulhu".

Sen finns många andra som skrivit i Lovecraft Mythos. En som bör nämnas är Andreas Fager och hans Svenska Kulter. Mycket bra noveller.

En annan viktig novell, som jag dock inte läst är "The Hounds of Tindalos" av Frank Belknap Long. Hundarna är kännda,  Lovecraft har nämnt dem själv men framförallt så gav de mig en ordnetlig nerdgasm när:

 

John Ajvide Lindqvist skrev novelen "Tindalos"

Ajvide Lindqvist har öppnat en dörr för svensk skräck, och det älskar jag.

Alla känner till honom. Låt den rätte komma in har blivit film, både i sverige och USA och är nu kännd över hela världen.

Jag gillar nog Hanteringen av odöda bäst. Men så gott som allt han skrivit är bra.

 

Återigen så vill jag be om ursäkt för detta inlägg, som sagt, jag har valt att göra en lista, och jag följer den.

Så vad har jag ätit? Jag minns knappt, jag åt några mackor, några chips. Något asiatiskt tjosan med sojabiff, broccoli och ris och nu som nattamat lite nudlar.

Sen har jag självklart druckit kaffe, för jag älskar kaffe.


Snart ska jag nog skriva om barnporr, men inte nu. I morgon. Då är det alla hjärtans dag, så det är väll passande?

Vad är kärlek? Det måste nog vara en av de största filosofiska frågorna. Så det är inte så lätt att svara på bara sådär hux flux. Men jag har ändå en ganska klar bild av vad kärlek är. Det är oändligt stort och minimaliskt litet.

Först vill jag säga vad kärlek inte är. Det är inte bara kärlek mellan en man och en kvinna. Det är inget som varar för evigt. Det är inte Disney slut. De lever inte lyckliga i alla sina dar.

Jag tror inte på monogami. Vissa personer kan vara monogama. Men jag tror och många forskare med mig, att polygami är det naturligaste. Man kan älska mer än en, samtidigt.  De är inget fel. Jag försvarar inte otrohet, otrohet är ett svek. Det sårar någon. Om man känner för någon mer än sin partner så kan man inte bara ligga med den andra, man får lösa det, man får prata. Problemet är att de flesta tror på klyschan om hetronormativ monogamisk evig kärlek.

Men kärlek är mer än den romantiska kärleken. Kärlek är otroligt mycket mer. Det är musik, litteratur, vänskap, familj, de är vad man känner för sina husdjur, en vacker höstdag, när man dansar i sommarregn. Kärlek är den känsla som känns extra bra inombords. Som slår vanlig glädje.  Det är att lajva, det är att vakna av en spinnande katt, det är choklad, det är medeltidsveckan på Gotland, det är doften av regn mot asfalt och att skratta med sina vänner.

Kärlek kan ges döda ting och levande. Kärlek är olika för alla och inget är egentligen rätt eller fel, så länge det inte skadar någon annan, och inte ens då är egentligen känslorna fel, endast handlingar.

Slutligen, en vacker sång om kärlek. Och Loke, Loke är kärlek det med.

 

 

see more Lol Celebs

Jag drömde om zombies i natt. Zombieslakt! Minns att jag hadenån vaktpost i ett torn, och tittade ut över ett läger och ett nattligt ödelandskap. Sen kom zombisarna.

Det här känns som en ganska tråkig sak att skriva om, vad som hänt under min dag. Ingenting som intreserar er, egentligen.

Jag är lite småsjuk, sådär utan ork.

 

Jag såg tolvskillingsoperan i skolan, filmatisering från trettiotalet. Svartvit, såklart. Det är snyggt, när det är såndär stumfilmskännsla.

Sen så gillar jag den här låten med.

 

Sen så är Nikko här, och pratar en massa trams.

 

Det är allt, intresant? Nej inte direkt, men något ska man skriva.

... ever!

 

Kolla här.

 

Jag hade gått, om jag haft mer pengar, eller framförallt, tid. Att åka till Malmö tar tid.

Så jag får väll läsa böcker, titta på the  walking dead och spela all flesh must be eaten i stället.

 

Jaha.. så ska jag skriva om mina föräldar, det känns inte som det mest intresanta här i världen.

De fick mig sent, när de var fyrtioett. Så båda är nu pensionärer. Pappa heter Bertil, mamma Solweij. Hon är den ende i sverige med den stavningen och min far och jag är de enda i sverige med efternamnet Taller.

De träffades som unga, skiljde sig vid femtio.

Jag hade kunnat ha bättre kontakt. Men den är inte dålig. Jag måste väll bara vara ärlig att säga att jag inte känner att jag har så mycket gemensamt med dem mer än blodsband och i min mors fall teater och i min fars att gå på loppis.

 

Pappa lagar goda köttbullar, som jag inte äter längre, för han dödar djur, men jag äter inte djur så.. svårt där.

Min mamma gjorde Tardisstrumpor till mig i julklapp.

 

 

Så, då ska jag bubbla om mig själv. Bubbel, bubbel.

Men vi tar det lite enkelt eller väldigt komplicerat. Det första ni som inte känner mig ska veta är att jag inte tycker om folk. Jag älskar, tycker om, gillar, dyrkar, trivs med och accepterar vissa människor, men majoriteten av jordens befolkning är totalt dumma i huvudet, oavsett kön, läggning, hudfärg religon och annat som man kan tänkas dömma efter.

För att undslippa den här efterblivna världen så söker jag mig andra. Jag är eskapist. Detta sker främst i form av rollspel, både klassiskt bordsrollspel och chattrollepsl, lajv, böcker, tv/dator-spel, sällspaspel, film, teater och dagdrömmeri.

Jag läser literaturvetenskap och ska ta kandidatexamen. Jag tycker inte om när folk frågar vad jag ska bli för de säger sig själv, jag blir kandidat. Jag får en titel, jag blir inget mer än kandidat.

Trotts att jag är dålig på att stava så är jag en språknazist, jag hatar när folk gör språkliga fel. Som att inte kunna skillja på de och dem (de är som jag, dem är som mig, det är inte svårt), att överanvända denna eller att göra syftningsfel.

Jag har två katter och en pojkvän. Vi har varit tillsamand fantastiskt länge nu, jag är imponerad över mig själv.

Annars är jag en kort, bitter nörd med lärerinneglasögon och en förkärlek för det melankoliska, morbida, markabra och steampunk.

 

Och tentakler, jag gillar tentakler, men inte i japansk porr, bara elaka tentakler som sliter sönder folk. Lovecraft är en husgud. Iä Iä Cthulhu fhtagn. (Bilden är mitt ansikte, på en färdig mall, allt gjort av Kim W Andersson.)

 

Jag skrev inte varje dag på förra listan. Men jag försötke, det är nått. Nu härmar jag Anneli och försöker på en ännu längre.

31 dagar om mig


Dag 1 - Presentation av mig
Dag 2 - Mina föräldrar
Dag 3 - Min dag
Dag 4 - Vad är Kärlek?
Dag 5 - Detta åt jag idag.
Dag 6 - Litteratur
Dag 7 - Mitt favoritminne
Dag 8 - Detta ångrar jag
Dag 9 - Mina syskon
Dag 10 - Min tro
Dag 11 - Det här får mig att bli arg
Dag 12 - Sveken
Dag 13 - Ett ögonblick
Dag 14 - Musik
Dag 15 - Det här får mig att skratta
Dag 16 - Det här får mig att gråta?
Dag 17 - Rädslor
Dag 18 - Det här saknar jag
Dag 19 - Min favoritplats
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Mitt jobb
Dag 22 - Ett andra ögonblick
Dag 23 - Min favoritartist
Dag 24 - Min favoritfödelsedag
Dag 25 - Mina drömmar
Dag 26 - Dagens outfit
Dag 27 - Mina vänner
Dag 28 - Mina rädslor
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Mina framtidsvisioner
Dag 31 - Mitt 2010

Fler blommor, lite bättre bild. Lund har verkligen börjat slå ut, och i dag hade jag vårjackan.

 

 

Solen genom persienerna gjorde fru Bathory väldigt dramatisk i dag.

 

 

 

 

Google hyllar Jules Verne som hade fyllt år i dag.

 

 

Usel bild jag vet, men jag hade brått till tåget och mobilkamera är sällan det bästa här i världen. Anyways.. där bakom stängslet är årets första snödroppar, åtminstone som jag sett.

Det var sorgligt att Per Oscarsson gick bort, lika sorgligt är det att nu även Lena Nyman gått bort. Hon var en fantasisk skådespelerska och gav genom sin roll som Lovis från Ronja Rövardotter mig idialbilden av en mamma.

Tydligen var Nyman väldigt sjuk, vilket jag inte kännde till. Men hon var ganska ung, i samma ålder som mina föräldrar.

 

Men jag kommer alltid minnas hennes:

"Ut! Alle manfolk! Far åt pipsvängen med er! Ni gör aldrig annat än satyg."

 

 

I går så körde min pappa mig och den sköna Stina till Emmaus i.. någonstans mitt ute i ingenting. Det var vitt och dimmigt och jag var ganska äsker på att det fanns monster någonstans ute i skogarna. Jag har spelat tillräckligt mycket spel för att veta att dimma är farligt.

 

Ond dimma

 

I vilketfall, jag hittade en Kamera. Den fungerar inte, uppenbarligen, men den är perfekt till lajv då jag borde kunna dölja en modern kompaktkamera inne i den och ta in foton. WIN!

Tyvärr så fungerar det inte med min systemkamera då den är för stor, men kanske är det ändå lika bra med en enkel kompaktkamera på lajv.

 

Här är den i alla fall, och nej, jag har inte orkat försöka ta några fina foton, bara enkelt för att visa.

 

 

 

 

 

 

Jag hade kunnat vara bättre på den här listan, alltså att ta det de dagar jag skulle, och inte skjuta fram det hela tiden.

Men nu kommer åtminstone det sista, en bekännelse. Var beredda på något, halvsmaskigt.

 

 

När jag var yngre, på mellanstadiet in på högstadiet hade jag en bästis som bodde i helsingborg. Vi träffades alltså inte så ofta, men hade roligt när vi träffades. Trotts att vi kaske var lite för gamla så lekte vi med Barbie. Våra lekar var dock inte av det slaget att vi typ bara bytte klädder och körde runt med dem i Barbiebillar. Det var familjer alla Norén, misshandel, incest och olyckiga öden. I bland var det bra med, men oftast inkluderade det väldigt mycket sex.

Inte nog med det, på nättera, när vi sov över hos varandra, och även i bland på dagen, så brukad vi låta lekarna gå lite längre. Vi kysstes aldrig, men det var ändå väldigt sexuellt, tog på brösten och torrjuckade. Jag minns att vi hade varsin luftmadrass inne i deras vardagsrum. Och at vi turades om för att vara överst, oftast var det dock hon.

 

Det här är nog inget ovanligt för sexuellt nyfikna tjejer i yngre tonåren, men det är inte direkt heller något man direkt pratar om. Vi pratade inte om det, det bara hände, och ja, jag tyckte om det, jag blev upphettsad.

En fantastisk människa.
see more Hacked IRL - Truth in Sarcasm