Då har skolan och vardagen börjat igen, eller vardag och vardag, ja går en utbildning som verkar awesome, som vill att vi ska bryta oss in i en etablerad teatervärld för att bryta barriären mellan de som praktiskt utför teater och teatervetarna. Det är vad lärarna säger, typ, och det låter fint.
Själv så vill jag gärna kunna få in lajv och rollspel i finkulturen. På något sätt. Tror speciellt lajv och teater lätt kan gå hand i hand och bli kompisar.

Kursen heter Teater i teori och praktik och går upp till C nivå.
Tror det kan bli skoj, vi är en liten klass på elva pers och kommer att se en massa teater (frikort på malmö stadsteater FTW).
Dessutom är det ju alltid lite extra speciellt att kunna säga att man går på Teaterhögskolan i Malmö (I samarbete med Lunds Universitet)  man känner sig ju sådär lite speciell då.

I dag så har jag fått ner inte bara ett nytt avsnitt av Torchwood (gissar på sista i säsongen, spänningne är olidlig) utan även säsongspremiären av Doctor Who. Det gör mig till en mycket, mycket glad liten nörd.

Inne i the Tardis

Ojojoj vad doktorn är finklädd. Jaja.. jag säger då det.

De enda två som är kvar av orginalkaraktärerna, gud vad jag saknar Ianto.

 

Det här är två av mina absoluta favorit serier, i bland är det lite B, men det får man stå ut med. Det ska trotts allt vara lite B i sci-fi. Men det är spännande, det är utomjordingar och konstiga tidsresor. Nåja, nu ska jag inte gå på om hur fantastiskt det är, för jag kan inte riktigt förkalra exakt vad det är som får det att tända till inne i det lilla nördcentrat av hjärnan, men något är det.

 

Det är ganska lätt att bli lite skadad av tv spel, om än på ett ganska ofarligt sätt. Som ni kanske vet så har city gross nån kampanjgrej för bra kött. Jag bryr mig inte eftersom jag ändå inte äter det, men symbolen är ett tryne. I dag var jag på just Citygross i Staffanstorp (om ni undrar vad jag gjorde i den hålan så handlade jag tyg) och såg just ett av de här rosa trynena på väggen.
Min första tanke var: "Vänta, jag ska göra något med den." sen kom jag på att det var verklighten och inte Alice: Madness returns. Tänk så skoj det hade varit om jag sprungit och hittat en pepparkvarn och försökt peppra trynet så det nös och gav mig en hemlig skatt bestående av tänder.

Det har nog inte undgått någon att jag älskar Doctor Who. Jag skrev innan att Tardis korsetten var bland det närmsta en modeblogg jag skulle komma men, jag måste visa det här med. Det är inte så mycket mode som en Halloween kostym föreställande en av de läskiga änglarna från sagda tvserie.

Helt fantastiskt bra gjord. Om ni följer länken här kan ni få se hur den blev gjord. Och glöm inte:
Don´t blink!

Ja.. ett till djur jag inte kommer äta alltså.

I bland så undrar jag hur vissa som bloggar tänker. Tror folk verkligen att andra är intresserad av små vardagliga, totalt ointressanta ting?
Jag är åtminstone inte intresserad av att läsa att ni köppt en ny topp, vem som ska besök er, att ni druckit kaffe eller att ni ska gå och lägga er.
I bland ser jag folk som ursäktar sig för att de inte orkat skriva på ett tag. Det beror med största sannolikhet på att det egentligen inte finns något att säga, livet flyter på utan mening och inget händer.
Själv brukar jag då i bland lägga upp nån rolig bild eller liknande. Jag lägger upp och skriver om saker som intresserar mig för jag tror att mina läsare, de jag hoppas är mina läsare ska finna det intressant.
Jag skriver inte för att så många som möjligt ska läsa, utan för att folk med liknande intressen som jag ska läsa.
Be inte om ursäkt för att ni inte skriver om ni inte har något att skriva om. Rannsaka er själva, läser ni när andra skriver om småsaker, om vad de äter, om alla vardagens trivialiteter. De som skriver utan att varken göra det poetiskt eller roligt. De som bara skriver, för att de tror att de måste? Om ni verkligen läser det, och finner det intressant. Visst fortsätt skriv om småsaker, men om ni inte läser, snälla skriv bara sådant som ni faktiskt tro någon bryr sig om.


P.S Det samma gäller facebook och liknande.

Ninjakatten är kanske inte ninja ändå...

Jag är så gott som stum, att sätta ord på hur fantastiskt det här är synes mig nästintill omöjligt. Så jag visar bara en bild.
Snälla ge mig! (Det här är väll så nära en modeblogg min kan bli)

Så då hände det igen, inte nog med att tv-spelen dras upp när det gäller idioten i Norge, nu är det även nåt brittiskt ärkepucko till polis som hävdat att det är småbarn ute i upploppen som vill göra som de gör i GTA.

Okey jag spelade GTA som barn, det till playstation, som man ser uppifrån ni vet. Det var jag kanske lite för ung för, och mamma borde nog ha kollat vad jag spelade. Men det var ändå rätt milt med tanke på hur senare GTAn är. Barn ska inte spela spel de inte förstår, barn ska spela spel de kan begripa och föräldrar ska prata med dem om det och skaffa spel som passar den enskilda individen. Det finns trettonåringar som kan hantera våldsamma och läskiga spel utan problem, medan det finns betydligt äldre som inte kan det.
Det här hade dock inte med saken att göra. Vill man läsa en vettig text om det här så kan jag rekommendera den här artikeln.

Så till vad jag egentligen ska gnälla över, och här kommer nerdrage!
Media lyfter fram sån här idioti, att tv-spel skulle påverka så till den milda grad att folk faktiskt går ut och skadar andra. Bevisen som olika forskare lägger fram är alltid tvetydlig och ger inget rakt svar. Samtidigt så har den här tron funnits länge. Redan på 1700-talet så sa man att skräcklitteratur var skadligt, speciellt för kvinnor som ju är så ömtåliga, lättpåverkade och svaga i sinnet. (Ungefär som man i dag tror att barn helt verkar sakna förmåga att se skillnad på verklighet och fiktion.)
De allra flesta människor kan spela spel utan att det påverkar en negativt. Man blir inte avtrubbad från verkligt våld bara för att man är avtrubbat från fiktivt. Själv så spelar jag våldsamma spel, älskar gore och skräck och lyssnar på musik som säkert kan anses göra mig farlig (alla vet ju att det var gothare som låg bakom skolskjutningarna i columbine). 
Det som folk, speciellt media men även vanligt folk och forskare ofta glömmer är att just ta upp skillnaden på verklighet och det som är  påhittat. I Bullshit så gjorde Pen and Teller just detta, de hittade en pojk som som spelade en massa tv-spel och lät honom skjuta med ett riktigt vapen, på en skjutbana, så inte ens ett djur. Pojken tyckte det var så obehagligt att hantera vapen att han började gråta och programledarna bad om ursäkt till honom.
Jag själv skrattar rått när jag hugger huvudet av folk i spel, men är som riktig människa så snäll att jag under hela mitt liv slagit en människa på allvar en gång. Det var en uteliggare på AGs som tog min hatt och inte gav tillbaks den, då smällde jag en knytnäve i hans rygg.
Men aldrig annars. Jag kan inte slåss, jag mår illa av att se riktigt våld. Jag kan absolut inte hantera ett skjutvapen bara för att jag gjort det i spel.

Vad folk måste inse är att de flesta, både barn (över en viss ålder) och vuxna förstår att bara för att man kan göra en sak på film,spel eller i böcker så kan man inte göra det i verkligheten. De som inte förstår, de är det något fel på från början. Det ska inte vi andra lida av.

Så till mitt andra lilla problem. Aftonbladet har i dag en artikel som handlar om hur idiotiska brittisk media är som lyssnar på den här polisen och lägger upp det som nyheter. Det är en artikel från deras spel sida. Ni hittar den här.
Men det ironiska är att Aftonbladet själv gjort liknande saker många gånger. Jag såg flera exempel i min uppsatts om rollspelet Kult. De tar en random person som de kan kalla expert och låter henom uttala sig om saker och lägger upp det som fakta även om det bara är personliga åsikter.
Dessutom så lyckas Aftonbladet ha en rubrik som lyder:

- GTA är orsaken till upploppen i England.

Det är ett citat, men för de som inte läser artikeln utan bara ser rubriken som en länk, så kan det ändå så ett frö av.. "Mjaa... så kan det kanske vara..."
Folk är trotts allt ofta får som inte direkt tänker själva.

Så nu får det vara slut på mitt nerdrage. Jag tror inte det här blogginlägget kommer öppna några ögon, jag tror (hoppas) att de flesta av mina läsare är smarta nog att redan veta det mesta jag säger. Men jag vill åtminstone få det ur mig.

(Jag tycker för övrigt det är ganska lustigt att polisen i fråga säger att när han var ung spelade de pacman, om hans teori stämmer så borde han alltså ha en ineboende längtan att springa runt i små mörka rum och käka piller medan han jagar/blir jagad av färglada spöken. )

I natt drömmde jag att jag konfronterade en person jag är lite missnöjd med hens handlande. Personen i fråga svarade med ett mail. Långt och snirkligt och med alla vanliga undanflykter.

Det var stress. det var ont om tid det var bla bla bla...

Precis när jag skulle skriva tillbaka om att det var dåliga ursäkter och att jag var ledsen och sårad för hur personen behandlat mig, så vaknade jag.

Det känns lite konstigt att ha en så pass realistisk dröm. En dröm som handlade om ett mail och inte mycket mer än så. Eller ja det handlade ju om människor och deras sätt att såra andra med. Kanske omedvetet.

Mina läsare får väldigt gärna säga vilken av dessa bilder som är bäst. Jag gillar dem alla.

I måndags var jag och Sebastian på Sofiero, här följer nu ett antal bilder.

see more Lolcats and funny pictures, and check out our Socially Awkward Penguin lolz!


Tror den vita katten är något på spåret.

Det kommer, under dagen och nästa, dyka upp en hel del bilder i bloggen. Men jag tar inte alla på en gång, eftersom det är roligare att sprida ut det lite.
För ett tag sedan som ni som följer bloggen vet var jag och plockade en massa bär i sireköpinge lanthandel, min pojkvän pappas hus. Det finns lite hästar i närheten, och åker.

Titta en flickrums planch

Det här är Ester, min ekorre. Jag köpte även henne i Helsingborg.

Drizzt hälsar på Ester

I fredags var jag och min goda vän vars blogg ni kan hitta här på antikmässan i Helsingborg. Det som är så bra med henne är att vi gillar totalt olika saker. Det är bra när man ska handla saker, så man itne börjar bråka.

I vilketfall, här är en del av det jag köpte.