Ja.. i morgon är de tenta, klockan nio på morgonen. Okristligt tidigt och dessutom helt fel då hjärnan fungerar bättre på eftermiddagen då den fått vakna till sig. Men jag känner mig ganska lugn ändå, inte för jag pluggat sönder mig, men ja det är ett ämne och ett sätt att skriva tenta som passar mig.

 

Problemet är ju då tiden, hur ska jag kunna tänka vid nio? Jag ska snart lägga mig. Kan inte minnas när jag senast la mig såhär tidigt. Men ja.. har inte så mycket till val.

Sen är jag ledig, eller relativt. På tisdag är det en stempunkspelkväll i lund och på onsdag ska jag på bio. Jag van en biljett till Scott Pilgrim vs the world, så jag och Sebbe ska se den.

 

Men ja.. nu ska jag se klart på naturprogramet på tv och sen försöka sova. Helt mot min natur.

Dennis har fyllt år, hurra hurra, och med det ävern Maritn hans bror, grattis till honom med.
I födelsedagspresent fick herr Dennis en bild av mig. Den föreställer våra två karaktärer Kittie och Wolfie. Dom är bästisar, för när man tillsammans får stå ut med mutanthatare, onda robotar, ekoxar och annat äckligt som gömmer sig i Pirits skogar så blir man vänner. Dessutom, vilken liten katt vill inte ha någon stor att kunna klättra upp på när man måste gå gneom träsk?

För bättrebild klicka på den.

 

The walking dead är en fantastisk serieroman, den handlar om en zombieapokalypsm och överlevarna. Den ger en realistisk syn och handlar inte bara om att slakta odöda utan snarare om relationer mellan folk. Allt det som gör oss till människor sätts på spetts när vi ständigt lever om hotet att bli mat åt zombies.

Jag kan verkligen rekomendera den för alla, för er som bor i Landskrona så finns den att låna på biblioteket och finns den här så finns den nog lite överallt.  Nämnas bör väll även att den är skriven av Robert Kirkman.

Jag visste sedan innan att det skulle bli en tv serie, men inte att den skulle komma nu. Jag skulle ladda ner senaste avsnitet av The big bang Theory när jag då plötsligt ser The walking dead.
Jag vet knappt om jag vågar titta, det är ju alltid så när något man älskar blir filmatiserat.  Ett hopp om att det ska vara fantastiskt, men det blir sällan så. Det blir aldrig samma sak. Men jag hoppas och jag ska ge det en chans, för zombies är trevligt.

I dag, när jag skulle gå till tåget så stod det en tjej och spelade där de brukar stå och spela i Lund. Så spelade hon Ingenmansland av Vysotskij och jag direkt.. åhh.. Östbacken.

För ja jag längtar tillbaka lite titt som tätt, underbara Östbacken. Det bästa lajvet någonsin. Det kommer vara svårt att slå. Nåja, nu hittad jag även det här klippet och även om jag inte var på återträffen i sthlm så hugger det ändå till i hjärtat av saknad.

Ta mig tillbaka till eländet för tusan.

 

 

Jag hade tänkt skriva något bra, jag formulerade det i tanken på tåget. Men jag glömde vad det var lika fort igen.

Det blir ofta så, man får briljanta tankar och idéer men de stannar där och blir aldrig mer.

Det är nog lite sorgligt egentligen, tänk vad mycket människor hade kunnat göra om alla satt sina idéer och tankar i verket. Men...

 

...i sin tur så hade väll det kunnat leda till en del dåliga saker med.  För man tänker mycket dåligt och elakt, idéer på hur man skulle kunna göra sig av med folk man ogillar, eller ännu värre. Sådant som skadar mer än bara den person man inte tycker om. Nåja, det blev lit bubblande i stället för något ordentligt sagt.

Och det är aldrig bra att vakna och känna sig pepp, det försvinner från en jäkligt snabbt.

 

Det faktum att Neil Gaiman skrivit ett avsnitt av Dr Who är magiskt.

Jag har spendeat hela kvällen och natten med Dr Who och mitt nördhjärta slår hårt, ska titta ännu mer efter att jag pluggat klart.

I dag så blev det lite Fallen Reich, egentligen så var det inte tänkt att spelas, utan bara göra karaktärer för att Kim och Dennis skulle få känna på. Dock så satt jag och provade senariogeneration som finns på hemsidan och vi körde i gång ett litet improviserat äventyr som jag sedan märkte blev lite mycket Arkiv X kanske, specifikt avsnitt home, ni vet det med inavel familjen.

 

 

 

Nåväll, det ska jag ordna upp till nästa gång, det är inbreeds ja, de sysslar med skumma saker, ja.. men inte som i arkiv X.

Men Operation Fallen Reich är enligt mig ett väldigt trevligt rollspel och då jag har lifeborden så blir det även ett nytt sätt att skapa karaktär.

Dessutm borde alla rollspelare stödja svenska rollspel, det behövs och glöm inte...

 

"Can evil be stopped in time for tea?"

 

Som lite extra undehållning kan vi ju även lägga till lite Sebbecitat, eller ja hans karaktär men det är ju trotts allt min kära pojkväns hjärna som får fram dem.

 

"Det är klart att jag är klädd i uniform, jakt på människor och djur är samma sak."

"Vid alla tyskars håriga skägg."

"Och om vi tar med oss hel byn, så har vi med oss en angry mob och en angry mob har aldrig fel."

Så här innan jag ska åka till skolan så slöglor jag på Tyra Banks Show och jag har aldrig förr sett så fördomsfulla människo. För det är just var perogramet handlar om, hur folk dömmer efter useende. Det gör alla, men det är var de värsta jag sett.

En mörk kille (vi snackar negermörk, inte typ arabmörk) sa att en annan mörk kille var sneakey och inte att lita på, bara för att... han var svart. Alltså mörkare än den första killen. Det gjorde faktist alla fövirrade.

Det lesbiska paret var i äkta kristet maner onaturliga och en tjej kunde inte förstå vad en man kunde ha gjort en kvinna för att hon skulle bli flata. Lilla gumman... man föds som det!

Dessutom så var det en kille som ville sätta på dem. Och nej.. lesbiska vill inte ligga med killar, de är lesbiska.

 

Hårdast bemött blev nog nästan det tatuerade paret och punkparet. De var fattiga. De tatuerade levde på en tarilerpark och punkkillen sålde knark och varken han eller hans tjej var älskade av sina föräldrar.

 

Hej och välkommen till amerikanska medborgare på 2000-talet.

 

Edit:

En del av programmet som var precis innan jag gick gjorde min dag. Den tattuerade killen får ordet och säger.

"I know that it is easy to judge by the cover, but as a clinical psychologist....." Och man hörde hela publiken dra efter andan och även om det inte hördes högt så kunde åtminstone jag höra ett antal. "Ohhh... snap."

Sofie tog bilder på oss på kulturnatten, så här vacker blev jag.



Jag gillar faktist bilden. Men sen kan det ju bero på att jag alltid funnit något vackert i det makabra och melankoliska. Dessutom är ju min karaktär en intresant person, änglamakerskan Hilda Nilsson, dödade spädbarn för att tjäna pengar på det.

När jag så passande drömde om varelser från havet i natt så kan jag passa på att följa Indie Squid kids exempel och uppmärksamar bläckfiskar. I dag är det tydligen Natilus night, vilket gör att jag ska lägga in lite bilder på dels, djuret som är natilus och dels Kapten nemos skepp.

 

Kapten Nemo

Modell av Natilus

 

Natilus i en natilus tentakler

Natilus

En bild i jugendstil

 

Sen så är det väll att nämna att i går var det octopus day, så vi slänger in lite bläckfiskar med.

 

 

 

 

I natt så drömde jag att jag bodde vid havet. Det började fint med att ja vaknade och gick ut och sate mig för att bada fötterna. Då kom det en val. Och självklart så blev jag väldigt glad för den var så nära.

Efter en stund så verkade den stranda, och en massa folk sprang dit för att hjälpa den. Men den kom tillbaka i vattenet själv med en stor våg. Så ingen skada skedd. Dock började fler och fler valar att bete sig konstigt. Och vattnet steg, så vi fick fly från vårt hus till ett annat, högre upp, där man fortfarande kunde se stranden. Det började nu komma upp stora sälar som dödade folk. Och späckhuggare som simmade runt och bara väntade.

Själv så letade jag febrilt efter kläder att ha på mig, för jag hade bara underkläder jag sovit i. Det slutade med att det kom ett gäng soldater, med tränade mördarsälar som skulle försöka lösa det hela.

... att folk i Landskrona är rasister. Jag vet mycket väl att alla invandrar ungar inte är likadana. Men i den här stan är det svårt att inte döma.

I dag var det kuturnatt, jag kommer berätta mer om det sen, de positiva delarna och inte bara det här.

Men ungarna alltså, dels var det några unga tjejer som skrek en massa, men de låtsades bara att de tyckte att vi som var spöken var läskiga.

Värst var dock precis i början, det kom några ungar, killar, som sprang runt och lät, några från museet var efter för att köra ut dem. Så jag tänkte, jag ignorerar bara dem och går som spöke. Ungarna försöker prata med mig och jag ignorerar totalt. Så spottar en på mig, och jag blir ställd, men gör inget, för vad skulle jag kunna göra?

 

Men som sagt, det är ganska svårt att inte tänka rasistiskt när sånt här händer.

Ja lite fragment av en dröm, det var en lång en så lite har redan hunnit falla bort även om jag precis kom ur sängen.

Det börjar med att jag är på nåt stort gods med en massa folk. Det var typ en skola eller nåt. Men det var krig, och vi fick hålla utkik efter helikoptrar och flygplan som kunde bomba oss. Vi blev inte bombade, men väl upptäckta när en grupp försökte fly. Så istället flydde vi med tåg, på någon vänster.

När vi satt på tåget så pratade jag om var jag ville fly. Vilket var Kanada eller Australien, men helst Kanada för där var inte lika varmt. Som på beställning så började marken utanför fönstret täckas av snö, men det var snarare Norrland eller Norge än Kanada.

 

Tåget stannade vid ett slott, omgivet av höga grindar. Här skulle vi söka skydd. Runt var det flera inhägnader med djur och jag var sur över att jag inte hade min kamera.

Då ser jag hur något   rör sig, de är en noshörning som attackerar. Och jag lyckas ta tag i dess horn och vända den åt sidan, inte bara en, utan två gånger. Det är inte illa.

Nåja vi kommer genom djurparken och in i slottet här är en massa små rum och gångar och saker börjar bli luddiga, men vi får gå som vi vill, men ska samlas på en plats.

Efter en stund kommer jag in i ett rum med uppstoppade djur. Jag tycker att det är ganska häftig och ser sedan på något som sitter i en glaskupa, som ser ut som en blandning mellan vrålapa och lemur. Den lever dock, relativt, även om den sitter helt still förutom att den öppnar munnen och skriker, högt och ihållande.

Så jag flyr, upp för en trappa in i ett stort rum där alla är samlade. Slottets herre, som är klädd som en riktig viktoriansk gentleman, eller ja, en mörk variant av en sådan, och med långt hår, har sett till att alla fått något. Jag har fått en bok med bilder av vackra kvinnor. På något sätt kommer de här böckerna att berätta om vårt öde, eller snarare hur vi ska dö.

Varning, det här inlägget består av gnäll.

 

Det är så jävla typiskt, att alltid ska saker krocka. När det för en gångs skull spelar något intresant på KB så ska det krocka med fucking kulturnatten.

Jag känner för att skipa kulturnatten och gå ut i stället, dansa och bli ful, få ha min nya korsett och ha skoj. Men nu har jag sagt att jag ska vara med på kulturnatten så då är jag det.

Men jag har överlag tappat lusten för att vara med.

Kanske känner jag lite att jag tappat lusten till teatern. Jag tar på mig så mycket och egentligen vill jag nog lägga energi på rollspel och lajv i stället.

Men nu till kulturnatten får jag vara med, och kanske känns det bättre sen. Just nu är jag bara trött och bitter. Jag vill festa, någon gång, gå ut, någon gång. Dansa till musik jag gillar, någon gång.

 

 

För några nätter sedan hade jag en sanndröm. Jag var i skolan, i cafetieran, ett av de få ställen där gigagodis säljs. Men de hade inte min favorit, i drömmen så hade de dock den, alltså salta blåbär.

Dagen efter drömmen så fanns fortfarande inte de salta blåbären i skolan, men i dag, då jävlar fanns dem. Så jag köpte två påsar och sitter nu och äter dem. Nom nom nom.