Ja så har skolan börjat igen då. För er som inte vet så ska jag avsluta mina literaturvetenskapsstudier genom att läsa den klassiska litteraturen. Alltså lite omvänt.
Som genom ett mirakel är jag uppe, så här tidigt, och har varit uppe så länge att jag hunnit få i mig frukost, kaffe och är klar med allt.

Jag är i alla ganska pepp, egentligen. Det är bara så jobbigt att gå upp tidigigt, och det för att diskutera vad literatur är. Det har jag redan gjort, många gånger. Men men, jag överlever.

Ett filmtips. Denna film är för mig okännd, och jag vet inte många andra som hört om den. Oförtjänt okännd måste jag säga då den är riktigt bra. zombiekomidi på hög nivå. Så jag tycker att alla som gillar zombies ska se filmen. Trailern och lite bilder kan ni se här under.

Är det enda jag har att säga till mig själv.
Jag borde få ordning på mitt hem. För det är trevligt när det är rent och snyggt. När mina fina saker syns i röran.

*Suckar*

Det är jobbigt att vara sammlare och lat. Hur gör andra?
Speicelt lajvare. Man måste ju ha sjutusen saker för de kanske kommer vara till nytta.
Men men.. som de säger. Den som har flest saker när den dör vinner. Nu ska jag städa sängborden, sen är sovrummet, hör och häpnad, städat och fin. Och det inkluderar vårt föråd, man kan gå in i det nu och använda det som det skas. Ett mirakel!

Sen kommer kanske lite bilder på mitt hem. Om någon är intreserad?

Min mor ska flytta (igen) och i flytten har jag fått en del grejer som kommer kunna bli vackert steampunkiga i rätt sammanhang. En grej med små lådor, i gammal kontorsstil, den skulle dock helst behövas målas om i en mörkare brun. En stor gamal.. låda, eller kartong kanske. En flyttlåda som min släkting hade med sig från amerika.  Sist men inte minst ett litet tidningsbord, helt underbart.

Jag borde ta kort, men.. saker måste komma i ordning först. *suckar*

Min pappa har ju lovat sätta upp saker. ska nog ringa och tjata, för jag vill ha mitt steampunkhem.

Så då finns tydligen ett första smakprov på nya BioShock ute. Vi är itne kvar i rapture, vilket jag är lite ledsen över, men ändå inte. Undervattensstaden må vara vacker, men efter två besök blir en kanskel ite trött. Nej i stället ska vi byta element och åka upp i luften. Till en flygande stad. Året är 1912 och vi kan alltså förvänta oss snygga klädr och miljöer då det ärtiden när Jugend elelr Art Nouveau som man med kan säga fortfarande var ganska stort även om det började avta.

Om spelet kommer vara bra är en bra fråga, men det kommer vara snyggt och det är gott nog för mig ibland.

Här är en liten film, där vi även lär oss varför en flygande stad är coolt men ganska opraktiskt.

I dag var jag med om något som sällan händer. Katten ville kela. Jag la mig för att vila en liten stund och när jag tänkte att "nej jag tar kaffe i stället" så känner jag en tyngd på benen. Och det var inte Tosk som jag trode utan Drizzt. Han trampade runt ett tag innan han slutligen la sig intill mig där jag låg på sidan. Han lät sig till och med bli kramad. Så man kan väll säga att jag skedade katten.
Drizzt vill aldrig kramas, han är ingen knä katt.

Kansk märkte han att jag var på dåligt humör, småsjuk och smånere. Men efter lite kattkärlek så blir allt bättre.
Älskar min svarta tjockis.

Gotland var underbart. Visby är en vacker stad och medeltidsveckan mysig.
Fattig har jag blivit och jag har sett trevlig musik.
Orkar itne skriva mer för jag vill itne tjata om saker.

Ja om någon timme åker jag till gotland. Yeey.

Eller min själ kanske. Någon del av mig gör ont och det har att göra med människors dumhet.
Jag vet inte om det kanske är så att jag gått för mycket in i en karaktär jag har på syskonskapet. Karin, hon är bittrare än jag. I går höll hon på att gå sönder för att folk runt henne verkade helt från vettet. Så jag gjorde min första in game facepalm och sen exploderade hon och skällde ut en jävel.

Själv så råkar jag inte ut för folk som blir besatta av någon efter att de träffats några gånger, eller för mansgrisar som stör mitt i gräl och tycker att det är en bra ide att straffa uppkäftiga kvinnor. Jag behöver åtminstone inte sitta en bit bort och betrakta det hela.

Däremot så har jag en blogg som folk kommenterar i bland. Allt för ofta är det människor som verkar sakna vett eller åtminstone etikett. 
Ett exempel är de som gör reklam för det ena eller andra, ofta någon tävling de är med i eller sin egen blogg. Det är en sak, lite dåligt stil.
Mycket dålig stil är att kommentera utan att alls ha läst inlägget. Jag vet att fler folk som skriver om någorlunda vettiga saker har råkat ut för samma sak.
I går skrev jag om min pappa som har hjärtproblem, att han är på sjukhus. Dessutom att jag känner mig sviken för att han säger saker som aldrig händer. (Något jag märkt att många gör.) Då får jag kommentaren:

"Allt bra med dig?"

Det är väll för fan klart att allt inte är bra med mig.
Jag skriver det här till personen och får då svaret.

"åh, men gumman då! :'( FÖRLÅÅÅÅT! Hoppas att det löser sig!!!" 

Det gör ont i mig. Hur lyckas man?
För det första. Gumman används, förutom på barn, husdjur, tanter och i bland någon man tycker om, som något nedsättande. När jag spelar min varulv som anser att hon är bättre än alla andra så visar jag det genom att hon använder härskartekniker, som att säga. "Men lilla gumman." Det nedvärderar personen. Så varför skriva gumman i en ursäkt?
Dessutom så stavas förlåt med ett å och man behöver inte använda mer än ett utropstecken.
Skrivarpedagogen i mig har talat. Den bittra i mig har talat. Nu ska jag hålla käft och ära mer kex med mögelost.

Min pappa ligger på sjukhus igen, hjärtat. Han är 65 år så det är kanske inte så konstigt, dessutom har han inte direkt levt nyttigt.
Det värsta är att jag knappt bryr mig. Kanske så lever jag fortfarande med synen att mina föräldrar inte kan dö.  De är för unga. Även om det inte direkt är ovanligt att folk dör vid 65.

Jag är snarare besviken. Min pappa lovar en massa. Han ska sätta upp saker på min vägg, vi ska åka till IKEA så jag kan få en till bokhylla, vi skulle åka på loppis runda. Inget av det händer.

Min pappa må vara sjuk, men jag börjar tröttna på att han säger saker som inte händer. Och då känner jag mig som en dålig människa.