Jag antar att jag är lite dum, naiv eller vad fan som helst.

Jag vet inte, jag orkar inte bry mig egentligen.

Sömnproblemen är lika illa som innan och jag kan inte göra något åt dem. Har några tabletter kvar, men orkar inte ta dem.

Jag längtar efter eskapism, men den är inte lika lätt att få längre. Jag borde läsa en bra bok, och kräva tillbaka min hanteringen av odöda från Tuvis innan hon flyttar.

Men jag orkar inte läsa, jag orkar ingenting. Det jag egentligen känner för går inte, för folk är sega och tråkiga eller borta.

Jag längtar efter lajv, jag behöver bli någon annan för ett tag.

Här är bloggar som jag följer och gillar. (För er jag känner och som bloggar men som inte kommer med nu, det är itne så att jag vill vara taskig, men ni skriver kanske en gång i månaden, så jag kommer inte länka till er föerän ni skriver lite mer.)
Om ni är med så fortsätt kedjan. Fick den från Yoannah

Jag tänker inte gå på om hur fel det är med rasism, det borde alla redan fatta. Nej det här handlar om när man själv känner där där tankarna.

Jag tror det är helt normalt, vi är uppväxta med en kultur, ett sätt att vara och ett speciellt synsätt. För er som inte känner mig IRL kan jag berätta att jag kommer från de skånska syskonbyarna Annelöv och kvärlöv. Mina första sju år bodde jag i Annelöv och sedan åtta-nio år i kvärlöv. Där fanns kanske två danska familjer, tre finska och så en filippinsk kvinna med sin son. I skolan hade vi alltså en elev med mörkt utseende.

Jag tycker mig själv gå emot den svenska strömmen lite, det har jag gjort i hela mitt liv. Alla flickor gick på ridskola i Annelöv, jag spelade teater. PÅ mellanstadiet drömde jag om att bli hippie. På högstadiet blev jag wanabeepunkare för att sedan övergå mer och mer till goth och där har jag stannat.

Men trotts att jag inte sysslar med vanliga Svensson saker, trotts att jag rakar av sidorna på håret och föredrar svarta kläder i 1800-tals stuk så är jag svensk. Visst det finns mycket bra med andra kulturer, speciellt maten, som vegetarian är falafel en skänk från ovan.
Problemet är snarare att det ofta är skillnad i våra temperament. I dag var jag på en loppis för alla kläder kostade fem kronor. Jag hittade faktiskt två tröjor, men det vi sökte fanns inte. Sen hittade jag en brosch och sebbe fick manschettknappar. Dock, där var ett antal barnfamiljer. Varav en var svensk. Mamman där drog i sin son och pratade med honom med låg ton när han inte lydde. Det verkligen typiska som svenska mammor gör.
"Nu skärper du dig unge man så att mamma inte behöver bli arg." Invandrar familjerna hade för det första många barn, som sprang runt och när de inte lydde sig så börjar mammorna skrika på ungarna med hög ton. Såklart förstår jag inte ett ord då de pratar på sitt språk. Och inget fel i det egentligen mer än att det bara gör mig mer irriterad när jag redan är irriterad.
Jag hade lätt huvudvärk och hade inte ens varit vaken en timme. Dessutom så har jag upptäckt att när det är billigt så blir vissa utländska kvinnor helt hysteriska och typ sliter i allting. Jag tittade lite på en kavaj eller nåt liknande, det syntes att jag tittade på den och då kommer en kvinna fram och sonika tar den mitt framför mina ögon. Jag ville inte ha den, så jag brydde mig inte, men ändå. Hon kunde väntat.

Jag vet att även svenskar kan bli såhär, men i min erfarenhet är det inte lika vanligt. Vi har olika temperament här och i arabländerna. Vi skriker inte, vi visar inte vår känslor för det är skamligt. Jag vet inte vilket som är bäst. För psyket är det nog bäst att faktiskt visa vad man tycker. Men för mitt huvud när jag är nyvaken är det lugna svenska helt klart att föredra. Annars vaknar den lilla rasisten inuti mig som säger, jävla muslimtanter, håll ordning på etta tusen ungjävlar och sluta skrika, och om ni tvunget ska göra det gör det på svenska för fan. Dock är den lille rasisten ganska liten och mitt svenska tålamod som suckar inombords och klagar när vi är påväg hem är betydligt större.

Hipp hipp vet vad jag pratar om, kolla bara på 0.40 här.

Jag är ganska säker på att jag skrivit detta, i samband med att jag fick reda pä hur sent sverige skulle visa Coraline. Nu är det samma sak igen, den här gången gäller det filmen 9 som tydligen är gjord av samam bolag som Coraline. Det verkar vara en helt otrolig film, jag har läst länge om den på olika steampunk bloggar och följt den med glädje i hjärtat. Den har premiär snart i USa nämligen 9-9-09. Ja hur går det i sverige då.. nej här verkar den inte visas alls, inte på sf i allafall. Jag blir så jävla arg. Varför ska det vara så svårt att visa film i sverige. SF-s lista sträcker sig till mars, och ingen 9 någonstans. Jag kommer alltså kunna importera den från ett annat land på DVD innan den visas i sverige!

9 är till och med producerad av Tim Burton, det borde vara ett plus, dessutom är det en storslagen animerad film. De kan visa riktig skit, filmer med otroligt dåligt manus och skådespelar insatser men med häftiga explotioner, men en film som verkar riktigt bra.. neeej.

Fuck you SF. Ni förtjänar att inte en jävel går på Bio utan laddar ner olagligt så ni går i konkurs.

Annars verkar det vara ganska inne med filmer på temat nio. Vi har 9, Nine, district 9 och case 39.

Det finns även en hel del filmer som jag vill se, som antingen går på bio nu eller som kommer snart. Förutom 9 som jag är salig över, och därför så arg att den inte visas så finns det Inglorius bastards, district 9 (tror inte den är bra, men är ett intresant koncept som säkert är förstört), public enemy, upp, Till vildingarnas land, Holmes, The Wolfman och självklart Alice i Underlandet.

Kanske kanske, kan 9 visas på FFF, tror inte det, men chansen finns, de visade ändå Stardust typ ett halvår innan den visades i resten av sverige, men de har inte släppt årets program än. 

I går var jag borta hela dagen, som den hemmakatt jag är så var det lite jobbigt och i dag är jag helt slut.

I går började jag med en klippning, håret är mycket kortare nu, men det gillar jag. sedan åkte jag till lund för att inhenalda lite saker och slutligen se en föreställning som Tuva, Martin och Jon var me i. Det var bra, även om jag inte är helt van vid performesns. Men lösningen, att gå rutn i stan var faktist lysande.

slutligen, väll hemma i landskrona så följde jag med hem till Edvin där vi såg på film, kom hem efter två.

Så i dag ska jag sitta hemma, nu ska jag ringa skolan och ordna en grej, hatar att ringa, men är väll itne så farligt att ringa till en skola.

Jag blev nominerad på Yoannahs blogg. Så gå nu in allihopa och rösta på mig så jag kan bli veckans blogg :P.

Dagens loppisfynd. två klockor, den ena guldig med pärlemorskimrande urtavla, tyvärr fungerar den inte, har en inskreption på baksidan där det står kerstin 24-11-1933 Den andra i mässing med skinnremm (som dock är sliten och förstor). Fungerar efter att jag dragit upp den.
Sen även en trasig klockkedja och en smyckeskedja som passar perfekt till en medaljong jag har osm jag tänkte ha på våra drömmars stad.



Den guldiga klockans urverk.

Jag hade just en drömm, jag minns inte början av dem, det var en massa lösa grejer men i vilketfall slutet minns jag. vi var på någon skola och jag satt i en stor hörnsoffa i något uppehåls rum och glodde på tv, sebbe satt intill och bredvid honom en asiatisk tjej. In kommer sen dennes pojkvän med två plåstlådor med små fack, i varje låg en ring. Han ska helt enkelt fria till henne. att han har så många är för att hon sk kunna välja vilken ring hon vill ha. Sebbe tar upp den ena asken och studerar den ingående. Jag tänker "Åhhh nej". Tar på mig hörlurarna som jag lyssnade i och tittar mot tvn, men innan jag hunnit få upp ljudet hör jag honom säga.

"Jag skulle kanske bli en bättre japsare om.."

Efter en stund så tittar jag mot dem, sebbe håller upp asken mot mig och tjejen sitter och säger typ.
"Ja.. klart jag vill, ja!" Jag ger ringarna en blick och konstaterar kallt.

"Var inte fånig Sebastian du har inte råd med någon ring. Dessutom kommer vi aldrig ha råd att gifta oss inom ett år." Totalt kall och oromantiskt och inte alls som jag borde ha handlat.

Nåväl asiaterna går ut och sebbe reser sig moloket. Då ser jag, att bredvid mig så ligger ett halft kexshoklad som jag letat efter. Ja det var ett kexshokald som jag i verkligheten fick för en vecka sedan och som jag inte kan minnas att jag ätit mer än halva av, vilket jag borde gjort eftersom det är borta. Tydligen så hade det väll dock bara transformerats till min drömm.
Äta det fick jag aldrig dock, för jag vaknade. Lite besviken vöer choklade och lite förundrad, specielt över varför sebbe sa att han skulle bli en bättre japan.

Jag är på jakt efter en del till ett smycke jag tönkte göra åt Tuva. så jag har sprungit runt på loppisar utan någon större lycka.
Min pappa ska nog dock ha några hemma, så han ska kolla, och i värsta fall får hon väll ha det senare.

Anyways, jag stör mig på vissa av loppisarna här i stan. Den ena ägs av en jätte trevlig farbror, som tyvär pratar dålig svenska. Men den har rätt feeling, och jag fick till och med min sak gratis av honom, bara en liten sak, men det får mig att vilja komma tillbaka.

Nästa loppis jag gick till gäs av en girig tant. Jag har diskuterat henne med stina. Hon verkar ha loppisen för att tjäna pengar. När jag frågade efter det jag behövde så sa hon. Nej jag har inget sånt för jag kan inte tjäna pengar på det. Va fan!? Loppisar är till för att sälja begagnade saker billigt. Man har en loppis för att man gillar att omges av en massa strunt, allt från spicegirls tavlor från 90-talet till klockor från 1800-talet. Allt från värdelsöt tjafs till riktiga fynd. Man säljer det billigt, annars öppnar man en antikaffär och den ska man låta se ut på ett annat sätt, och då ska man veta vad man säljer. Inte agera som man vet men faktist inte göra det. Och det är vad tanten gör. Både jag och stina har rpkat ut för samma sak. Dessutom, på en loppis ska man få pruta, det hör till.

Sen har vi den tredje loppisen, och de har bara överpris på saker, något som man på andra ställen hade kunnat hitta för en tjuga kostar där 100 kr. Hutlöst.

Funderar på att göra en kategori och lägga upp mina loppisfynd. Vad sägs? Att skriva om vad man handlar är kanske inte det intresantaste, men det är skilnad på de som köper nya kläder som ser likadana ut förutom små detaljer varanan dag än på loppis fynd. det tycker jag i allafall. Men det är upp till mina få läsare. Vill ni se loppisfynd?

Vaknar med kli i halsen och små hostar. Vill inte bli sjuk igen. Ska dock ut nu och leta lite loppis grejer så jag kan göra en födelsedags present till Tuva, sen ska jag kurera mig med te och massor av vitlök.

I kväll kommer pojkarna över och det blir rollspel, ska bli klar med Pirit kampanejn till Mutant.

På tal om Rollspel så var Edvin en snälling i går, blev ganska deppig ett tag för jag kom att tänka på noel och han muntrade upp mig. Efter att han av misstag gjort det värre då han efter att jag bara skrivit *suck* på msn skrev en sak som lät precis som något noel skulle skirva, med undantag av att edvin skrev Kissen i stället för Katten.

Det är en av saknerna jag saknar mest, mitt smeknamn, det och att sitta hela natten och spela rollspel. Men det råde edvin bot på och vi spelade ut våra Ulvriket karaktärer på ett sätt som är svårt när andra är med.

En av de posetiva sakerna med att jag tittar på inrednings program och på några få inredningsbloggar (en) är att när jag ser det så vill jag med ha det fint och följdaktligen börjar jag städa. Jagblir aldrig klar dock eftersom jag har sånt kaos överallt och jag tar ltie överallt. Det börjar dock ljusna i sovrummet, har fått undan fen sista flyttkartongen. (det är långt över ett år sedan vi flyttade in, men till mitt försva inehöll den bara serietidningar)

Så nu ska bara alla kläder sorteras in och jag ska försöka få lite ordning i förådet så jag kan lägga in julsakerna som just nu står i ett hörn. Men jag vill ha fint, jag är bara för kaotisk för att lyckas med det.

Nog för att vissa katter pratar en hel del.. men kanske itne så här. Dock det är är underbart.

Eftersom jag ska spela poet på våra drömmars stad så håller jag på att lägga upp lite dikter på min andra blogg. Det är dikter som jag skrivit men som jag nu ger min karaktär. Ge mig gärna komentarer, jag är så osäker på min poesi. Men folk säger att jag tydligen har talang för det.

Länk finns här.

Jag vill bli veckans blogg hos min nästan namne Yoannah.

Edvin den gammle räven skickade mig en länk till en serie, den här. Den fick mig att le, men sen började jag läsa andra på sidan och hittade en annan som jag tyckte var väldigt fin. Så den lägger jag till och med upp som bild.



Själv har jag min första nalle kvar och han bor i min säng, tillsammans med en massa andra gosedjur som en chibi cthulhu, jiji från kikis dilevery service och några till. Jag älskar gossedjur, och mina favoriter har jag inte hjärta att lägga på vinden. Jag har även i princip alla mina gossedjur kvar, även om majoriteten av dem är på pappas vind. Men slänga dem? Nej det skulle jag aldrig kunna.

 Jag ser det nästan som om mina leksaker lever, eller ja de har själ, på något sätt. åtminstonde dockor och gossedjur. saker med ögon. Hittar jag övergivna leksaker så kan jag sällan låta dem ligga, jag tar hemm dem eller möjligen sätter dem så deras ägare kan hitta dem igen. Ingen liten nalle ska behöva lämnas ensam och rädd i den stora elaka världen.

När vi kom fram till loppisen upptäckte vi att det fanns en massa kläder i källaren. Först fastnade jag för västar som skulle passa sebbe, sen hittade jag plommonstop.  det fanns bara mer och mer och nästa vecka ska jag dit med sebbe så han med kan shoppa. själv har jag hittat , underkjol, hatt, handskar, spetsstrumpor, flor, tyg och en överdel i riktigt snyg 1800-tals stil. Den är dock itne helt färdigsydd, men det är bara små detaljer som ska fixas. Jag fick allt för 300 kr. Sen uppe på loppisen hittade jag till på köpet ett par snygga runda gamla solglasögon, som dock sitter lite konstigt, men det går nog att ordna.

Det blir en riktig loppis helg det här. Först förmedlingscentralen med pappa. Hittade inget jättebra där, men väl ett par absinthglas, lite kugghjul och annat random. I går gick vi till rödakorsets loppis i landskrona där jag choppade ett bälte, en morgonrock till lajvet jag ska på, en mortel och ett par vinterskor.
Nu ska jag och mamma snart till en annan loppis, måste bara klä på mig och fixa till mig.

Funderar på att döpa Katten till Malice. I böckerna så heter ju Drizzts mamma det och med tanke på hur ilsk hon är mot vår Drizzt så är en namnet som dels kommer från en ond Drow och som till på köpet betyder illvilja (typ) passa ganska bra.

Kanske ska nämna lite om lajvet jag hittat med. Det är ganska fri setting i stil men inspereras av slutet av 1700-talet till början av 1900-talet. Själv tänkte jag spela dekadent poet som röker opium och dricker absinth. ska bli skojsigt.

Ja då har hon varit hemma några timmar då. Hon kommer itne så bra överrens med Drizzt. Han vill hälsa och hon fräser, morrar och skjuter rygg. Men hon är extremt söt och kelen. Verkar vara en bra katt.  Lite mörk bild, men man ser henne i allafall. Fortfarande inget namn dock.

Jepp då kommer snart pappa och kör mig till kristianstad där vi ska hämta katten, innan dess ska vi dock inom förmedlingscentralen i tyringe och leta fynd. Behöver stuff till lajvet, som absinthsked, en hatt, ateckningsblock m.m.

Dessutom måste jag in på hemköp och se vad min skumma avi är för. Det är märkligt att få avier när man inte beställt något.

Då har jag hittat ett nytt lajv, även detta i 1800-tals stuk, inte så steampunkigt dock. Tänker nog spela en bohemisk poet som dricker absinth och röker opium.

Tänkte även ha en karaktär som tycker att det här med könsroller är larvigt och går klädd i en bladning av mans och kvinnokläder, för jag har itne råd eller tid att sy upp en tjusig 1800-tals klänning. Så det blir nog byxor, blus, väst, nån jacka och skor med klack. En kvinno hatt av något slag med och så smink.

På fredag ska vi åka till kristianstad för att hämta vår nya katt. Jag längtar redan, det ska bli så skoj att ha en liten kattunge igen och Drizzt blir väll med glad när han får någon att leka med. Nu ska bara kattskrället få ett namn med.

I går var jag ute i stan och letade fynd på torget. Hittade lite fint jag tänkte visa senare dock p åvägen hem gick vi förbi fonus och upptäckte den här kanske inte allt för passande skyltningen.

Well, inga stora ändringar, jag har bara ändrat mina länkar eftersom ganska många av dem jag länkar till inte skriver av olika anledningar.

Tinah skrev i dag i sin blogg att många bloggar är tråkiga, att de bara skriver om småsaker som. "Idag tog jag en promenad" eller "Nu är ikeahyllan ihopsatt". det är just därför jag inte skriver så ofta. För jag gör inget intresant, sitter hemma och spelar Wow och surar för att mitt sims inte funkar och att steampunklajvet blev inställt. Det enda jag egentligen kan skriva är bitterhet och ventilation av alla dåliga kännslor som finns inuti mig förtilfället.

Borde fixa lite med mutant, ska nog spela lite med sebbe ensam, men det känns lite konstigt att bara spela med sin pojkvän.

Allt går emot mig just nu och jag mår jävligt dåligt redan från början.
Det är ju inte direkt så att sorgen efter Noel och Mort är över, när jag till påköpet drömmer om den jäveln så blir det värre.

saken blir inte bättre av att jag har en massa måsten för att kunna få pengar från CSN, folk att prata med och sånt.

Nu har till på köpet steampunk lajvet ställts in.

Jag orkar inte, jag vill lajva, jag vill att saker ska gå lätt.

Jag vill inte åka till småland för min jävla skola. Jag vill stanna i skåne.

Jag vet inte ens om jag vill gå den där utbildningen, jag antar att det bottnar i att jag helt enkelt mår jävligt dåligt, att jag skulle ångra mig mycket om jag hoppade av, men jag vet inte, jag vet ingenting.

Eftersom åtminstonde en person är intreserad av mina drömmar (tack Tinah) så kommer den nu.

Jag befann mig i Göteborg för av någon anledning så var Nero där. Hon hade fått ett ödehus av komunen som hon skulle använda till något, någon grupp hon startat som sysslade med en massa kulturela saker. Huset var väldigt specielt, det var starkt gult och oranget och färgen var flagnad. Väggarna var av trä, så som det brukar vara ute på hus, fast det var inne. det fanns många räcken, en scen , stora fönster och trånga koridorer. Nero stod i ett rum som var en bit ner och pratade med lite folk och fixade med grejer.
I trappan ner till rummet så satt Noel, jag blev förstås grymmt förvånad och satte mig bredvid honom. Han berättade först om Neros projekt och hur hon fått huset, men jag lyssnade inte, för jag varså chockad, arg, ledsen och förvirrad. Tillslut så la han armen om mig och jag tittade upp på mig. Fortfarande hörde jag inte vad han sa, jag ville bara fråga varför han ljugit. Hur han kunde vara så elak så han hittade på något sådant, att han skulle vara död. Jag undrade även om Empy visste att han levde.
Han tystnade och la armen om mig, efter en stund sa han.
- "Så du måste förstå och jag undrar om du vill bli min vän igen." Jag visste inte vad jag skulle förstå, men jag kunde inte fråga, jag kunde inte heller svara för det stockade sig i halsen och jag var tvungen att koncentrera mig för att inte gråta. Jag nickade bara svagt och då gav han mig en kyss vid mungipan och log innan han tittade framåt mot sin syster.

I nästa stund så var vi ute och omgivna av folk. Jag satt fortfarande i en trappa men den var inte längre i trä utan i sten. Vi var nere vid en kaj. Noel gick bort till några andra och jag pratade med en okännd kille ett bra tag, minns inte om vad. Plöttsligt skulle vi gå, men alla mina saker var utspridda och jag hade tagit av mina platå som tar minst fem minuter att sätta på. Alla var hade brottom och jag blev extremt stressad, specielt eftersom jag inte kunde se Noel någonstans längre.

Sen vaknade jag. En av de märkligaste sakerna med drömmen var att både Nero och Noel pratade göteborska trotts att de är/var smålänningar.