Jag är så trött och orkar inte göra så mycket. Kanske borde sova.

vill spela på syskonskapet eller nåt men orkar inte hitta nya att spela med. Han jag brukar spela med är sjuk och orkar inte.

Jag borde läsa med, men jag pallar inte det heller.

Nej, blir nog snart sängen faktist. Att lajva tar på krafterna och jag tror jag har en förkylning liggandes som behövs sovas ut.

Men först ett inlägg på Alias forum, spelar lite downtime där inför blodsnatt med en annan Nosse.

En bild från skogen runt lajvområdet, jag hade inte tid att ta en massa kort innan lajvet och efter låg kameran i Marias bil.

Den här är jag dock nöjd med.

Jag vill ut i skogen igen. Jag vill vara Embla.

Återigen har jag drabbats av lajvabstinens. Spår av frost var underbart. Jag älskar att gå in i en roll så mycket att man tänker som rollen även när man är ensam.

 För att förklara för er så ska jag nu berätta om min karaktär och lite snabbt om Lajvet.


Vi var ett följa som skulle bege oss till byn Ulfheim. Jag bodde en bit utanför där jag hade min örtagård. Jag spelade Embla Åsmundsdotter av ätten Alruna, örtkunnig och Änka. Min make dog vid fronten i kriget mot de kristna. Jag älskade aldrig mitt man mer än som en nära vän. Jag älskade Vigdís, hans härförare, en sköldmö och dotter till jarlen. Såklart var Vígdis med under lajvet. Vigdís hade varit ett stort stöd efter min makes död. För jag sörjde honom, min bäste vän, och jag var ensam, helt ensam. Så mina känslor för henne blev starkare och jag såg till att inget skadade henne när jag var i närheten. Folk som talade illa om henne blev sjuka, otroliga magsmärtor men efter några dagar blev de friska. Jag ville ju inte döda någon, bara straffa dem för va de gjorde ,mot min älskade.

Så när lajvet börjar är vi på väg till byn, det är skördeblot och stor fest, det ska även vara ett ting för att avgöra vem som ska bli näste Jarl då den gamle är död. Vigdís är laglig arvinge av titeln men kungen har sagt att ett råd med landets andra jarlar måste hållas då det aldrig tidigare funnits en kvinnlig Jarl.

När vi kommer fram till byn är det alldeles för tyst och mörkt. Inga eldar tända, inget festande och skratt.
  världshuspersonalen som kommit några timmar tidigare är barrikaderade på värdshuset. Till slut lyckas vi bli insläppt och de berättar om blodiga trasor, viskningar från skogen och att det inte går att lämna byn. På morgonen bekräftas detta. Vi är fast och resten av byn, alla våra vänner, släktingar, alla barn, all boskap är spårlöst borta förutom några få blodiga trasor.

 Under dagen börjar folk bli tokiga, säger sig höra saker och springer ut i skogen. delar av en dagbok hittas och sakta börjar saker komma fram. Något hemskt har hänt, mystiska ljus och varelser från skogen. Barn som försvinner och kommer tillbaka som förbytta. Tidigare har det varit missväxt och djuren har försvunnit från skogen. Det finns även en kyrka i byn som byggts på några dagar.

 Men politiken fortsätter, folk är illa till mods men blotet och tinget måste ske. Världshusvärdens fru får missfall. Sedan har hon ett misstänkt blåmärke, jag har länge misstänkt att den förra frun blev slagen och mördad, så jag börjar bli misstänksam att samma ska hända igen.

Jag völvorna och ett antal andra kvinnor och män med starkar förmågot utför en förberedelse till blotet, där säger völvan att gudarna inte kan se oss men enlig henne öppnas ett fönster. Runorna säger att allt ska gå bra. Jag utför sedan ett eget offer ute i skogen, till alla skogens andar och till Freja. En styrkedryck för att de ska se oss och hjälpa byn. Jag ber även om dubbelt skydd till Vigdís i stället för mig. Det var en fin scen, jag satt på en sten, ensam i skogen och pratade med gudarna. Det kunndes magiskt och jag började nästan gråta på riktig

 Senare kom det stora blotet och mycket offrades till gudarna för att lyfta förbannelsen. Trodde vi, det gick sedan rykten om att det var för att lyfta en annan förbannelse.
Under blotet hörs morrande och något rör sig i mörkret runt oss. På natten börjar folk dö, två kvinnor hittas dödade med kristikors runt halsen.


 Under nästa dag blev en man besatt av anden till den döde Jarl Erik. Han lämnar ett brev till Vigdís. Han berättar även att rykten om en frilloson är sanna. Det finns alltså en halvbror till vigdís vilket fråntar henne arvsrätten till jarlatitlen och sin gård. Jag är nära att förgifta honom, men tänker off att arrangörerna nog blir arga om jag dödar en nyckel karaktär, jag ångrar dock att jag inte bara gjorde honom väldigt sjuk.

En kvinna blir galen och man hittar en dagbok i hennes famn när jag och hennes make lyckas brotta ner henne ute i skogen. Boken berättar mer om det hemska som hänt i byn innan.

 Oäktingen heter Kåre och är en mystisk kille som säger väldigt lite och offta fingrar på ett smycke han har runt halsen. De andra jarlarna är rädda och bestämmer att han ska vara Jarl eftersom det kanske kan hävda förbannelsen över byn. Det gjorde det så klart inte. Alla blir arga, då den som håller i Rådet förbjuder folk att säga emot. Så efter håller vi ett eget råd där alla i byn är överrens om att det ska vara Vigdís eller hennes syssling som ska vara jarl och inte kåre. Att vi kommer vägra acceptera det. Alla vet att Kåre snart kommer dö, frågan är bara vem som hinner först. Så kommer mörkret, det rycktas om ett nytt blot, ett till freja, och att en speciel människa måste offras.

 De mystiska från skogen närmar sig, folk blir mer och mer vanvettiga. I ett försök att trösta en träl från ett annat folk (jag hade fått bra betalt innan av en som förbarmat sig över trälen, så jag kunde väll hjälpa, även om det bara var en träl) så sitter jag och några kvinnor samlade i värdshuset när dörren slås upp och kåre kommer in, totalt galen.
 Vigdís tar saken i egna händer och säger att om ingen har något emot det tar hon nu över jarltitlen. Alla jublar.

Jag lyckas övertala smeden om att jag behöver ett vapen så jag kan försvara mig om något händer, jag kan ju faktiskt slåss lite även om jag aldrig varit i strid har min make och Vigdís lärt mig grunderna. Jag dricker en styrkodryck och ber Freja om mod. Att hon ska sluta med sitt spratt. Jag är nämligen övertygad om att Freja spelar mig ett sprat, att hon ger mig all kärlek och Vigdís all styrka och kämparglöd. Jag blir bönhörd jag får mod och styrka.

Värdshusfrun kommer staplande, blodig, hennes man har slagit henne fördärvad, försökt skärat halsen av henne men missade då hon duckade så i stället har hon ett djupt jack över pannan. Jag tar hand om henne och i den vevan kommer en mycket skrämd man springande och sitter skakande i en hög. Talar om odöda.

 Hotet närmar sig, alla med vapen samlas utanför i en cirkel för att hålla det onda borta. Två protesterar mot att jag är där ute. En gammal sköldmö och världshusfrun. Ingen annan bryr sig om att en icke stridskunnig kvinna står där. Vigdís var i ochförsig förvånad över att se mig, men tänkte att alla behövs.

Efter en lång stund tar jag mod till mig och i tumultet berättar jag för Vigdis om mina kännslor, men kvinnan förstår inte, freja har verkligne inte gett henne någon försteålse om kärlek.

 Det är panik, obeväpnade skriker, de kristna ber. Folk sliter sig från cirklen och några dör. Vi börjar ta oss mot blotplatsen.

Jag står sida vid sida av min älskade när lajvet tar slut. Det visar sig att loke gett falska syner till människorna, att dessa i stället för att hjälpa har satt i gång Ragnarök. Fimbulavintern drar genast i gång och alla själar från hel släpps ut, och de är arga. Men trotts det är jag ganska nöjd. Jag fick dö i strid med min älskade vid sidan, vi kommer båda till frejas boning folkvagn. Jag vill ha en uppföljare. Ragnarök inträffar ju inte direkt. Så ett vinterlajv hade kunnat ordnas.

Jag älskar lajv

Det här är Nina Mattis. Jag känner henne *stolt*. Hon är landskronas tuffaste brud.

Jag var med om något hemskt innan. Jag satt och klippte när sebbe kom in och trodde att en katt hade trillat ut från ett fönster. Jag är glad att jag inte såg den när han gjorde för hen hade tydligen gått runt och rykt konstigt. Jag var tungen att gå ut, och hittade stackaren vid en dörr på andra sidan vägen. Det var blodspår på dörren och trappan. Den låg med uppspärrade ögon och blod ran ur munnen.
 
Det var en kille där, känndes som om han ville vara lite tuff, hade kepps och hipphopp kläder, fast typ tidigt 90 hipphop med glada färger, han pratade i telefon och var aldeles gråtfärdig. En liten pojke som antagligen var killens son var väldigt intreserad av katten, men verkade mest glad. Det var intresant, för man kan tänka att det skulle vara barnet som var ledset.

Vi pratade dock lite och han hade ordnat så katten blev hämtad. Vi hade ingen aning om vems katt det var, och kunde bara misstänka hur hen dött

I morgon bär det av. Jag och Maria åker upp några dagar innan och hjälper till. Nästan allt är färdigt och det känns bra-. Dock är det ju stressigt att inte allt är 100 % klart. Men så blir det aldrig. som tur var kan jag handsy det sista.

På torsdag börjar det hela. Hi hi hi myspys, Fast antagligen kallt.

Kommer sakna syskonskapet dock. Det har blivit lite som att titta på nån såpa, som våra bästa år. Men jag kan styra lite över det, och det händer faktist något varje dag.
Jag älskar det, älskar att skriva och rollspela. Men nu missar jag en massa.

Det är dock värt det, efter alla timmar jag suttit och sytt och fixat

Satt och hängde lite på youtube och kom in på den gammal klassiker. Den är fortfarande lika underhållande.

Kom igne nu.. sjung med.
Staaaaakaaars Neeeggerslaaav. Haaaaans kön ska vååårta ge...

Ja jag har itne skrivit på en evighet, men syskonskapet tar upp så mycket av min koncentration. Jag är beroende jag. Beroende av mina karaktärers intriger och relationer. Det är kanske lite nördigt, eller lite konstigt. Men påhittade problem är mycket bättre än riktiga.

Sen måste jag sy til spår av frost. Det ska bli så roligt, min karaktär har några drag som väll inte är helt friska. Men jag vill itne säga något nu. Eftersom det finns en minimal chans att någon som inte ska veta får veta.

Eskapism for the win

I dag satt jag på tåget när jag åkte hem från lund efter en mycket trevlig dag med lajvare och syjunta. Jag längtar så till lajvet.

I vilketfall, på tåget sitter en man. Utländsk, smal och luktar ciggarettrök. Han har gråspräckligt hår och skäggstubb. Hans ansikte är insjunket, kindknotorna väldigt tydliga, buskiga ögonbryn och tre ärr. Ett över vänster kind, ett vid ögonbrynet och ett över näsan ut på höger kind. Han pratar i telefon med en tjej. Det första jag hör tjejen säga är.
"Jag är bara arton år och mitt liv  är redan förstört." Han börjar då förklara sig, säger att han inte sagt eller gjort något och att han vill prata med tjejens mamma och förklaravarför han sagt som han gjort. Senare i samtalet hör jag honom säga.
"Men han has familj har dödshotat mig också eftersom jag gömmde honom. Dom komm till mitt jobb och började bråka."

Snacka om stereotypisk onding. sne kunde jag inte höra mer för han gick bort till en annan del av tåget. Men samtalet bröts fleragånger för hon eller han lade på.

Så till beslutsångesten. Äntligen funkar Warhammer online, vilket jag ju vill spela. Men samtidigt vill jag rollspela på synskonskapet, så vad ska jag göra. Borde hämtam in bärbara dator så kan jag göra bägge. Haa multitasking for the win.

Jag är ingen vidare snäll människa egentligen. Jag kan förstå varför folk inte vill vara med mig.
Jag blir sur när min pojkvän har ont i huvudet, för att han blir så apatisk. Han blir inte sådär ömklig som bissa (jag) blir när man är sjuk och söker tröst. Utan nej han ligger bara och gnyr. Det är iriterande.

Jag är inte snäll, jag tycker inte om människor. Ofta tänker jag elaka saker om de jag känner. Jag vet inte om det bara är jag. Eller om andra är lika dana.

Men jag orkar inte vara snäll. Jag orkar ingenting. Jag är bara trött. Trött på det mesta. Jag orkar inte med mig själv. Baah på allt. Jag vill försvinna bort nu, till en annan värld.

Hittade rollspel på nätet. Perfekt sätt att få bli någon annan på nätterna.

ahh titta.. väldigt tim Butronich. Jag älskar sånt här.



Den här är med otroligt söt, dock lite kort.

Jag tänkte börja samla på ord. Ett nytt vackert ord om dagen.
Låt oss helt enkelt kalla det dagens ord.

enligt Wikipedia är vemod  känslan av uppgiven nedstämdhet, ofta upplevd i saknaden av något som gått förlorat, som exempelvis en svunnen tid eller en människa.

För mig är vemod mer. Vemod är den beskrivning jag ofta får aav mina texter. Vemod är det vackra i det sorgsna. Det är ett stilla regn. Det är någon som gråter. Vemod kan även vara styrka. Någon som förlorat någon eller något, men samtidigt kan ta sig ut och är stark i sin sorg.

Jag vill se det vackra i vemodet. För Vemod är mer än bara sorg.

Vad tycker ni?

bäst i färg eller svartvit?

Jag tycker svartvit är intresantare faktist. Men kanske lite otydlig??





 

För någon dag sedan kom det ett förvirrat bi på vesök. Jag passade på att ta några bilder innan jag släppte ut henne.

ganska nöjd faktist. Bra macro trotts mitt inte så bra objektiv.

Eskapism är ett vackert ord.

Kanske är jag lite av en Eskapist eller så bara önskar jag att jag vore det.

Men jag tycker om att drömma mig bort. Jag är så trött på den här världen och på mig själv. Så andra världar, och andra karaktärer är min räddning.

Att sväva bort och dras med är underbart. Att glömma det som finns och oroa sig för imaginära problem.

Jag längtar tills jag får förvandlas igen

Ja så i söndes så öppnades den öppna betan för oss som betalt en massa pengar för att köpa colectors edition av Warhammer online. Gick det att spela? Nej.

Det har inte gått att skapa ett nytt acount och det går fortfarande inte. Dom kan inte ens erkänna att de gjort fel. Jävla idioter.
Har bara varit problem hela tiden.

Har man betalt för ett spel, ska man få spela det med.

Det är inte Waaarg, eller jo det är waaarg om jag får tag på dom och någon ger mig en choppa.

Men så lite bättre nyheter. I slutet av månaden är det lajv igen. vikingainspirerad skräck. Myser. Det ska bli roligt. Jag ska spela örtkunnig änka.
Synd bara att sebbe inte kan följa med, men han har skolgrejer.
 
I kväll är det berättarkväll. Det har jag längtat efter. Men jag har inget att berätta.

Jag hatar dungon Crawling. Det är så fruktansvärt tråkigt. För er som inte vet vad det är ska jag nu ge er en liten lektion om rollspelandets grund.

1: Du skapar en karaktär
2: Du untnytjar reglerna så mycket det bara går för att göra din karaktär så bra som möjligt. Du är en powegamer helt enkelt.
3:Du sitter på en bar med dina vänner. En lustig figur kommer in och ger er ett uppdrag som leder er ner till en grotta eller liknande.
4: Du möter monster och dödar dem
5: Du tar monstrets skatter, alla monster har skatter.
6: Du möter en vakt
7: Du dödar vakten
8: Du tar allt vakten har på sig
9: Du är helt opåverkad av att ha dödat någon.
10: Du super dig full på baren, och det kommer en ny mystisk figur. Men nu har du ett svärd + 1 och kan därför ta lite svårare monster.

Detta är Dungeon Crawling. Det är hjärndött, omotiverande och utvecklar inte fantasin. Du spelar inget på din karaktär för karaktären verkar inte vara särskilt moralisk.

När jag spelledar vill jag att mina spelare ska tänka och känna. Hur reagerar dom vid olika situationer? Varför gör dom som dom gör? Man är inte opåverkad av att ha stuckit ner någon.

För ett tag sedan spelade jag sebbe och thore Warhammer fantasy. Sebbe spelade präst. Så fort vi dödat något skulle han leta efter vad han hade på sig.
Jag tyckte, nej jag gör inte sånt, jag respekterar de döda. Och det borde en präst med göra.
Jag behöver en ny spelar grupp, en som spelar på karaktärer och intriger. En som inte bara vill vara mäktig.

Dungeons and Dragons 4 har precis kommit ut. Det är som alltid ananrs Dungeon Crawling och inte utrymme för så mycket mer. Jo du kan såklart spela på ett annat sätt. Men varför då inte spela ett spel som bygger på intriger i stället för att bli rik och mäktig?

Ta thore, han sitter hur länge som helst för att göra ett äventyr till oss. Det är ändå bara döda saker. Det är i princip inget som gå ut på att infiltrera eller verkligen spela en roll.
Jag däremot improviserar gärna som SL, jag låter personerna få stå ut med saker som påverkar deras hjärnor i stället.
Vad gör man när ens barndoms vänn söker upp en, sönderknarkad och börjar prata om att hennes dotter är i fara. En flicka som vännen inte sätt sedan flickan föddes? Vad gör man när hon gråtandes ber om att få sova över, för att hon inte har ett hem? Eller när man hittar henne död morgonen efter?
Lootar kroppen efter skatter?

i morgon/ i dag kommer äntligen spore. Wii i vad roligt det ska bli. Jag kommer spela så mycket.

fast i morgon är det teater med. Och så måste jag städa. Ush och fy.

Har gjort mig en litten gubbe i Creature colection. Vad tycks?

Coraline ska bli film.. wiiii vad glad jag är.

Happy happy skoj skoj

Tecknad, jag tror det blir bra..

Hoppas nu dom följer boken så det inte bli som stardust.

Tydligen ska Teri Hatchet göra rösten till mamman/ dne andra mamman, det är lite wierd. Men man ska inte vara fördomsfull, hon är ju en skådespelare och lär inte ta med sig sin roll från desperate housewifes till Coraline. Får vi hoppas.

Jag älskar Neil Gaiman.. aaah.. måste läsa fler av hans böcker. Jag har till och med haft drömmar om honom. Runt den tiden när jag missade honom i Lund. Jag är fortfarande sur för det. Men i år blir det Fantastisk Film festival, det måste det bli.
Men jag har så lite tid. Kanske dags att göra en bestälning från adlibris. Men jag skulle ju spara till ett objektiv. Gaaah

Men men, surar lite för att man inte kan följa Gaimns sida på blogkoll, det är ju faktist som en blogg, och jag är värdelös på att följa saker på det viset.



Edit: Det är inte tecknat, det är stop motion, alltså som Nightmare before Christmas och Corps Bride. Me like. Jag ivll itne vänta tills Mars nästa år. Jag vill se nu

Den lilla punklarven jag hittade innan vi skulle hem får avslut det hela. Så nu lär det inte bli fler ingenmansland bilder.

Ja en bild från ingenmansland. Solen som tar sig igenom regnmålnen, taget effter lajvet.

Då har jag sett första avsnittet av fringe. Eftersom jag är en olydig flicka och inte väntar tills en börjar gå i sverige.

Det är en intresant serie, den har potetial.

Ja de flesta bilderna är klara i allafall. Har några med en dock kvar. Ska ta mig i kragen och jobba med dem i morgon. MEn så här kommer några bilder. Ska gå igenom alla och se vilka som är bra och lägga upp här.

Då har jag äntligen tagit steget fullt ut och hoppat av lärarutbildningen, nu måste jag bara kontakta CSN och folkhögskolan så jag får pengar.

Det känns ganska bra. Fast jag vill inte ringa CSN, ush och fy.

Solnedgång i Zonen

Ja då sitter jag vid min stationära dator igen. Tog mig orka att dra två sladdar från hubben så jag har internet på båda. Yeee för mig.

Så jag har tagit mig i kragen för att redigera klart Ingenmansland bilderna så det blir gjort. Hör har vi maskrosor som växte i zonen. De ser verkligen inte normala ut. Men är det en zon så är det.

Följ min blogg med bloggkoll

Det funkade inte sist så jag försöker igen, vill ju kunna ha kontroll över min blogg på bloggkoll.

Jag är alltid så trött. Sover för mycket och rör mig för lite antagligen. Men i vilket fall. Alltid trött. Lajvet var i allafall roligt. Jag har fått en bättre bild av vampirelajv. Första dagen var lite seg, men i slutet blev det roligt. Andra dagen var betydligt mer spännande. När jag hade min bror där och när det visade sig att jag och gabriel blivit förföljt av ett spöke. Men nu måste jag skriva, urk, den här veckan hade jag ingen inspiration alls.