prinzessin

2008-09-29
23:56:23

Trött

Jag är så trött och orkar inte göra så mycket. Kanske borde sova.

vill spela på syskonskapet eller nåt men orkar inte hitta nya att spela med. Han jag brukar spela med är sjuk och orkar inte.

Jag borde läsa med, men jag pallar inte det heller.

Nej, blir nog snart sängen faktist. Att lajva tar på krafterna och jag tror jag har en förkylning liggandes som behövs sovas ut.

Men först ett inlägg på Alias forum, spelar lite downtime där inför blodsnatt med en annan Nosse.
2008-09-29
14:01:32

Ljung

En bild från skogen runt lajvområdet, jag hade inte tid att ta en massa kort innan lajvet och efter låg kameran i Marias bil.

Den här är jag dock nöjd med.

Jag vill ut i skogen igen. Jag vill vara Embla.

2008-09-29
13:37:42

Spår av frost

Återigen har jag drabbats av lajvabstinens. Spår av frost var underbart. Jag älskar att gå in i en roll så mycket att man tänker som rollen även när man är ensam.

 För att förklara för er så ska jag nu berätta om min karaktär och lite snabbt om Lajvet.


Vi var ett följa som skulle bege oss till byn Ulfheim. Jag bodde en bit utanför där jag hade min örtagård. Jag spelade Embla Åsmundsdotter av ätten Alruna, örtkunnig och Änka. Min make dog vid fronten i kriget mot de kristna. Jag älskade aldrig mitt man mer än som en nära vän. Jag älskade Vigdís, hans härförare, en sköldmö och dotter till jarlen. Såklart var Vígdis med under lajvet. Vigdís hade varit ett stort stöd efter min makes död. För jag sörjde honom, min bäste vän, och jag var ensam, helt ensam. Så mina känslor för henne blev starkare och jag såg till att inget skadade henne när jag var i närheten. Folk som talade illa om henne blev sjuka, otroliga magsmärtor men efter några dagar blev de friska. Jag ville ju inte döda någon, bara straffa dem för va de gjorde ,mot min älskade.

Så när lajvet börjar är vi på väg till byn, det är skördeblot och stor fest, det ska även vara ett ting för att avgöra vem som ska bli näste Jarl då den gamle är död. Vigdís är laglig arvinge av titeln men kungen har sagt att ett råd med landets andra jarlar måste hållas då det aldrig tidigare funnits en kvinnlig Jarl.

När vi kommer fram till byn är det alldeles för tyst och mörkt. Inga eldar tända, inget festande och skratt.
  världshuspersonalen som kommit några timmar tidigare är barrikaderade på värdshuset. Till slut lyckas vi bli insläppt och de berättar om blodiga trasor, viskningar från skogen och att det inte går att lämna byn. På morgonen bekräftas detta. Vi är fast och resten av byn, alla våra vänner, släktingar, alla barn, all boskap är spårlöst borta förutom några få blodiga trasor.

 Under dagen börjar folk bli tokiga, säger sig höra saker och springer ut i skogen. delar av en dagbok hittas och sakta börjar saker komma fram. Något hemskt har hänt, mystiska ljus och varelser från skogen. Barn som försvinner och kommer tillbaka som förbytta. Tidigare har det varit missväxt och djuren har försvunnit från skogen. Det finns även en kyrka i byn som byggts på några dagar.

 Men politiken fortsätter, folk är illa till mods men blotet och tinget måste ske. Världshusvärdens fru får missfall. Sedan har hon ett misstänkt blåmärke, jag har länge misstänkt att den förra frun blev slagen och mördad, så jag börjar bli misstänksam att samma ska hända igen.

Jag völvorna och ett antal andra kvinnor och män med starkar förmågot utför en förberedelse till blotet, där säger völvan att gudarna inte kan se oss men enlig henne öppnas ett fönster. Runorna säger att allt ska gå bra. Jag utför sedan ett eget offer ute i skogen, till alla skogens andar och till Freja. En styrkedryck för att de ska se oss och hjälpa byn. Jag ber även om dubbelt skydd till Vigdís i stället för mig. Det var en fin scen, jag satt på en sten, ensam i skogen och pratade med gudarna. Det kunndes magiskt och jag började nästan gråta på riktig

 Senare kom det stora blotet och mycket offrades till gudarna för att lyfta förbannelsen. Trodde vi, det gick sedan rykten om att det var för att lyfta en annan förbannelse.
Under blotet hörs morrande och något rör sig i mörkret runt oss. På natten börjar folk dö, två kvinnor hittas dödade med kristikors runt halsen.


 Under nästa dag blev en man besatt av anden till den döde Jarl Erik. Han lämnar ett brev till Vigdís. Han berättar även att rykten om en frilloson är sanna. Det finns alltså en halvbror till vigdís vilket fråntar henne arvsrätten till jarlatitlen och sin gård. Jag är nära att förgifta honom, men tänker off att arrangörerna nog blir arga om jag dödar en nyckel karaktär, jag ångrar dock att jag inte bara gjorde honom väldigt sjuk.

En kvinna blir galen och man hittar en dagbok i hennes famn när jag och hennes make lyckas brotta ner henne ute i skogen. Boken berättar mer om det hemska som hänt i byn innan.

 Oäktingen heter Kåre och är en mystisk kille som säger väldigt lite och offta fingrar på ett smycke han har runt halsen. De andra jarlarna är rädda och bestämmer att han ska vara Jarl eftersom det kanske kan hävda förbannelsen över byn. Det gjorde det så klart inte. Alla blir arga, då den som håller i Rådet förbjuder folk att säga emot. Så efter håller vi ett eget råd där alla i byn är överrens om att det ska vara Vigdís eller hennes syssling som ska vara jarl och inte kåre. Att vi kommer vägra acceptera det. Alla vet att Kåre snart kommer dö, frågan är bara vem som hinner först. Så kommer mörkret, det rycktas om ett nytt blot, ett till freja, och att en speciel människa måste offras.

 De mystiska från skogen närmar sig, folk blir mer och mer vanvettiga. I ett försök att trösta en träl från ett annat folk (jag hade fått bra betalt innan av en som förbarmat sig över trälen, så jag kunde väll hjälpa, även om det bara var en träl) så sitter jag och några kvinnor samlade i värdshuset när dörren slås upp och kåre kommer in, totalt galen.
 Vigdís tar saken i egna händer och säger att om ingen har något emot det tar hon nu över jarltitlen. Alla jublar.

Jag lyckas övertala smeden om att jag behöver ett vapen så jag kan försvara mig om något händer, jag kan ju faktiskt slåss lite även om jag aldrig varit i strid har min make och Vigdís lärt mig grunderna. Jag dricker en styrkodryck och ber Freja om mod. Att hon ska sluta med sitt spratt. Jag är nämligen övertygad om att Freja spelar mig ett sprat, att hon ger mig all kärlek och Vigdís all styrka och kämparglöd. Jag blir bönhörd jag får mod och styrka.

Värdshusfrun kommer staplande, blodig, hennes man har slagit henne fördärvad, försökt skärat halsen av henne men missade då hon duckade så i stället har hon ett djupt jack över pannan. Jag tar hand om henne och i den vevan kommer en mycket skrämd man springande och sitter skakande i en hög. Talar om odöda.

 Hotet närmar sig, alla med vapen samlas utanför i en cirkel för att hålla det onda borta. Två protesterar mot att jag är där ute. En gammal sköldmö och världshusfrun. Ingen annan bryr sig om att en icke stridskunnig kvinna står där. Vigdís var i ochförsig förvånad över att se mig, men tänkte att alla behövs.

Efter en lång stund tar jag mod till mig och i tumultet berättar jag för Vigdis om mina kännslor, men kvinnan förstår inte, freja har verkligne inte gett henne någon försteålse om kärlek.

 Det är panik, obeväpnade skriker, de kristna ber. Folk sliter sig från cirklen och några dör. Vi börjar ta oss mot blotplatsen.

Jag står sida vid sida av min älskade när lajvet tar slut. Det visar sig att loke gett falska syner till människorna, att dessa i stället för att hjälpa har satt i gång Ragnarök. Fimbulavintern drar genast i gång och alla själar från hel släpps ut, och de är arga. Men trotts det är jag ganska nöjd. Jag fick dö i strid med min älskade vid sidan, vi kommer båda till frejas boning folkvagn. Jag vill ha en uppföljare. Ragnarök inträffar ju inte direkt. Så ett vinterlajv hade kunnat ordnas.

Jag älskar lajv