För någon dag sedan så sprang jag på den här artikeln, jag ska inte återge den allt för mycket, för ni kan läsa själv.
I vilketfall är det en fin historia, och något som jag vil lhöra mer av. Det konstiga är att trotts att den unga pojken i det här fallet väljer relativt tjejeiga saker, eller det vill säga, en lila handkontroll och ett spel med en tjej. Det var även vad pojken ville ha, en tjejig handkontroll och ett spel med en tjej.
Pappa blir sedan arg för att hans pojke ska ha pojkiga saker, men storebror, som köper en present står upp för sin bror. Så pojken får sitt spel, och sin kontroll.
Spelet som pojken får är Mirror´s Edge. Nu har jag inte spelat spelet, men huvudkaraktären är förvisso tjej, men hon är en förvånandsvärt okvinnlig tjej för att vara en speltjej. Även om jag börjar se att det går åt den riktningen.
Titta på henne, hon har en helt normal kropp för någon som springer omkring på hustak hel tiden, hennes bröst är realistiska och hon har ett par helt normala skor och kläder som täcker kroppen.
Anledningen till att jag tar upp just skorna är för att vi sen kommer till spelet som pappa tyckte att pojken skulle välja, nämligen Dead Island.
Ingen av spelen är egentligen tänkta för barn i pojkens ålder, men jag tror ändå att Mirror´s Edge är betydligt mer barnvänligt, fast nu har jag inte spelat något av dem. Dock, det ena går ut på att hoppa runt på hustak i en framtid med hård bevakning medan det andra går ut på att, skjuta zombies.
Nå.. nu är jag inte den som har något emot att skjuta Zombies, men om jag skulle välja ett spel till ett barn, så hade jag inte tagit Dead Island. Speciellt inte med tanke på hur kvinnorna i det här spelet ser ut.
För att vara ärlig, jag förstår att om man är på en paradis ö och zombies kommer, då lär man ha kläder likt det här, så går tjejer klädda på paradisöar. Men om zombisarna kommer, då jävlar kastar jag mina högklackade, obekväma skor på dem och springer. Jag förstår att hon rev upp sin kjol för att kunna röra sig mer men ärligt talat, det är nog mer för att man ska få se ben. Dock är hennes överdel relativt täckt och hennes bröst är inte gigantiska, men ändå. Xian Mei är betydligt mer objektifierad än Faith. Lika så är de andra karaktärerna i Dead Island objektifierade. Åtminstone den stora svarta hiphopp killen och den andra tjejen, som har mindre kläder än Xian Mei. Jag kan tänka mig att man i Dead Island tänkt att man ska göra två kvinnor och två män och att de ska vara häftiga och därför gjort dem sterortypiska och sexistiska.
I Mirror´s edge har man liksom i några andra spel gjort en karaktär, utan att direkt tänka att hon ska vara sexig.
Problemet är att av någon anledning så vill föräldrar inte välja saker med tjejer i huvudrollen till sina pojkar, medan de inte har svårt att välja saker med killar i huvudrollen till sina flickor.
Men ändå, den här lilla historian, om den fina storebrossan som låter lillebror ha rosa och spela tjej om han vill är hur spelvärlden får så mycket skit. Pappan har ingen aning om vilka spel han ger sitt barn, och sen så klagar folk på att barn spelar våldsamma spel. Men för fan föräldrar, kolla upp spel ni ger era barn!
Och föräldrar, låt era pojkar ta del av kvinliga protagonister. Pojkarna kommer inte bli gay för det.¨
Slutligen vill jag bara säga, jag vill med ha en snäll storebror jag med.
Jag har ett tag känt att jag vill skriva något om rollspel. Mer exakt om svenska rollspel. Detta började med att jag stod science fiction bokhandeln i Göteborg och tittade på rollspelshyllan och jag blev så lesen för att det var så lite svenskt. Det var Eon och lite Coriolis och.. ja nått mer, men det var inte som innan, för några år sedan. Nu är hyllorna fulla med annat, amerikanskt och framförallt en sak. Warhammer. Jag är så trött på Warhammervärlden, även om det finns en hel del roliga och bra element med det hela, så tar det upp mer än ett hyllplan, det är mer än DnD och DnD skiter ut böcker.
Så... till något som gjorde mig väldigt glad. Det är ett svenskt rollspel, i väldigt, väldigt liten skala. På två sätt, det ena är att det är i en väldigt liten upplaga, då det är handskrivet. Det är dessutom litet i sitt utförande.
Ja ni ser ju hur litet det är, och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Åsa Roos. Det är ett enkelt system, verkar det som, och det finns till och med kartor. Men ja, det finns fem exenplar, och självklart är de två som fanns till salu sålda. Så hur mycket jag än vill, så lär det bli svårt att få ett.
Det enda jag får hoppas är att Roos gör en tryckt liten verstion av det hela.
För vem vill inte ha ett så här litet trevligt rollspel att gå runt med? Jag vet at jag vill.
Om ni är intreserade så kan ni läsa mer här, på Roos blogg.
I går reste jag till Göteborg, för att gå på teater.
Som den skräckfantast jag är så var det väll dags att ta skräckteateroskulden. Denna såg jag tillsamans med en söt vän som jag lärde känna på Lucid Dreams, lajvet alltså. Så till pjäsen.
Den var helt okey, den var bra. Det var snygga anvädningar av ljus och ljud. Det var bara tjugo personer i "salongen" och allt var placerat i källaren. Pjäsen handlar om Oskar, som nu är vuxen och återvänder hem till Blackeberg för att ta hand om lägenheten efter att hans mamma har dött. Oskar ordnar mat åt Eli, genom att fånga människor och hänga upp dem i taket, skära tungan av dem och låta dem vänta. Det är sådant som jag gilalr, våld, gore och morbid humor. Det är inte så läskigt, men jag tycker sällan saker är läskiga.
Dock är jag lite besviken på vissa delar av manus. Jag har dock valt att tolka om det lite, för att det ska passa min världsuppfattning bättre.
Det var alltså i går. I dag så var vi på Universeum. Det var ganska trevligt. Jag gillar djur.
Nån liten apa, den var inte det mista rädd
Däremot ville den inte fastna på en bra bild.
En väldigt röd fågel, någon som vet vilken art? Hittade en liten fjäder från en sån med.
Även om det börjar bli lite mycket Zombies kanske, nog för att jag gillar det, men jag börjar tycka att det finns en gräns. Dock så måste jag säga att jag blir spännd på Noughty Dogs nya spel the Last of Us.
Noughty Dog är de som ligger bakom Uncharted serien, och där kan man ju se en bra, underliggande historia i spelet. Därför hoppas jag att The Last of Us kommer fokucera på historia och relationer, vilken även är det som sägs att det ska vara. Jag har höga förhoppningar och hoppas att de inte krossas.
I natt har jag haft en märklig dröm. Det var på nått bibliotek som sedan blev någons hus. De hade en märklig planlösning och någon form av asiatisk fest där, för att hylla kulturen. Samtidigt hade en del unga kvinnor börjat försvinna och av någon anledning skulle jag lösa det tillsammans med min partner. Hon har lagt ut en samling pennor och block med små pilar i mönstret, de pekade mot en bokhylla, men ingen av dessa verkade ge någon nytta. Efter en stund hade vi gått runt en massa och hennes saker flyttas om, pekade pilarna fortfarande mot sama ställe, men de flesta böckerna hade plockats ut. Nu visade det sig att bakom bokhyllan så danns det en väldigt lös trävägg, som jag bara kunde trycka på så trillade den ner. Bakom fanns en bättre bägg, en liten gång som tog en upp på en liten vind. och nedanför gick en fyrkantigt gång runt. Där fanns en märklig man och kroppen efter flickan som var borta. Han rörde sig runt, med snabba rörelser och jag beväpnade mig med en stol eftersom vi inte hade några skjutvapen. Jag lyckas smälla til lhonom och hör ett ljud som när man slår ner en spade i marken och sen försvann han.
Flickans pappa gav en kommentar om att jag fått en bra stol, och jag lyckades till och med ge en nördig komentar:
"Ja det är en stol +4"
Men så bar han tillbaka, och jag slog igen, och igen, och igen. Jag började känna att jag gjorde det här i onödan, han försvann ju bara. Men visade det sig, varje slag slog ut en av själarna från de kvinnor han dödat. Snart så var det en kvar, hans syster, som satt över honom och skällde på honom medan jag om och om igen slog honom i huvet med stolen med det där spadljudet, sen vaknade jag.
Det här med tävlingar är ju trevligt, och jag måste säga att jag faktist verkar ha lite tur nu, både i kärlek och spel. För ja kärlek är det inte nån större skillnad på, det är som de varit de senaste sju åren.
Men nu när vi kommer till spel, eller spel är fel att kalla det, det är ju faktist tävlingar. På Sydcon vann jag en tippsrunda och fick ett par fina tärningar och även en signerad förstautgåva av femte boken i A Song of Ice and Fire (ska kanske börja läsa den serien).
På skoj var jag även med i en tävling på Drömmarnas berg där man kunde vinna lite zombie grejer. Jag skicka in mitt namn och sen fick en liten påg dra namn, och ja.. lyssna själv.
Uppenbarligen är det inte bara jag som blev upprörda av Fabian Kastners så kallade rensession av Lovecraft. När man läser kommentarerna märker man att många dels tycke att det är dålig stil att bygga en rensession på att Lovecraft inte var en perfekt människa och att dessutom påpeka att han är en duktig författare.
Min gamle lärare och antagligen av av Sveriges bästa Lovecraft kännare Mattias Fhyr har nu skrivit ett svar, där han går mer in på hur Lovecraft faktiskt ansåg att det var, ni får läsa själv, jag orkar inte redogöra. Fhyrs svar går att läsahär.
Kastners svar är dock inget jag blir imponerad över, han påstår fortfarande att Lovecraft hade mer extrema åsikter än andra i sin tid, och försvarar att han inte hade plats att gå djupare in på den delen. I mina ögon blir det här bara ännu sämre. För om man vet om (om han nu gjorde det) att det inte var så enkelt som rensessionen framställs, varför då göra en så stor del av det? Har man inte möjlighet att göra en nyanserad bild av en person och bara får ett viss antal tecken, så kan man kanske lägga fokus på annat. Som jag sagt tidigare, en rensession av en bok bör handla om hur de är skrivna, om det är intressant och bra, inte om det eventuellt kan finnas lite rasism i det.
Kastners rensession är förkastlig, det är fortfarande min åsikt.
Ja då är det den tiden igen, julmust och glögg finns här hemma och julkalendern (som verkar lovande) har börjat på på tv. Alltså bör jag även göra mig en önskelista. Som kanske gissats av mitt förra inlägg så önskar jag mig muminmuggar, de jag inte redan har, speciellt årets vintermugg.
Förutom det önskar jag mig en kaffekapselmaskin men det är kanske lite dyrt för de flesta.
Här har vi lite andra saker klicka på bilder för att komma till länk:
James Farr en av animatörerna till Portal har en son, som han döpt till Vector, inte så skoj för oss dödliga kanske, men min pojkvän finner det lite intresantare då det är en form av grafik.
I vilket fall så är Vector nog en av världens lyckligaste ungar, även om han kanske inte är helt medveten om det än. Inte bara för att hans pappa är awesome, han har även ett helt fantastiskt rum, titta bara.
Jag snubblade in över en recessionen av en nyutgåva av Lovecraftnoveller och kunde inte annat än att häpna. Som ni redan vet är jag som så många andra en stor Lovecraftälskare och vill nu därför dels klanka er på recensenten Fabian Kastner och samtidigt bara babbla på lite om politisk korrekthet och rasism.
Recensionen som ni kan läsa här är mycket negativ. Lovcraft anklagas för att skriva dåligt, överanvända adjektiv och inte kunna fånga kusliga stämningar. För att göra saken än värre så skriver Kastner "Att han var en rätt usel författare tror jag också hans mest hängivna beundrare håller med om". Det är nog en av de dummaste sakerna jag hört, nog för att inte allt Lovecraft skrivit är bra, men mycket är det, annars hade han inte blivit så läst och älskad, det är inte bara hans fantastiska monster och den hemska hopplösa världen han skapat och som levt vidare genom andra författare.
Men alla har olika åsikter, alla kan inte gilla det samma som jag, det är jag väldigt medveten om. Problemet är att den här recessionen saknar god stil eftersom den till stor del handlar om Lovecrafts syn på människor och inte på hur eller vad han skriver. Lovecraft var rasist, ja det var han, dessutom förstod han sig inte på kvinnor, eller folk överlag. I dag hade han antagligen fått en rad diagnoser, kanske nån form av autism, vad vet jag? Men att en människa som levde i början av 1900-talet hade en ganska dålig syn på folk ska väll inte i dag var hela grunden till en rensession.
En av kommentarerna drar även upp hur den politiska korrektheten har börjat att mer och mer nässla sig in, för nu ska de äldre verken tydligen censureras. Tintin i Kongo är ju tydligen inte okey längre, och nej, det är inte okey, om det skrivits i dag, men ärligt talat, folk på den tiden levde i en värld där det var fullt accepterat, om vi censurerar allt så kommer vi dels gå miste om bra kultur och dessutom tillslut censurera bort en del av vår historia som inte var så vacker.
Nej, om man ska recensera över 80-år gamla verk kan det vara klokt att faktiskt fokusera på vad som är dåligt, tala om de problem man kan se i de konstnärliga och inte bara att författaren hade dåliga sidor.
Julen närmar sig, musten går bra här hemma och på söndag ska stjärnorna upp. Sen så får väll min Jack byst sin tomteluva med och steg för steg blir det mer och mer juligt. Dock så önskar jag mig en gran i år, en riktig grann och den behöver så klart fint pynt, jag är ärligt talat lite trött på mitt standrd lilla glitter och önskar en mer viktoriansk/steampunk jul i år, här är lite fina grejer man kan ha i.
Namn: Johanna Taller Tycker om: Katter, Höst, Sommarregn,True Blood, Gotik, Living dead dolls, gamla böcker, freakshows (den gamla sorten), Doctor Who, Postapokalypsm, Steampunk. Tycker inte om: Tvestjärtar, köttindustrin, folk som gör sig dumma, värme, snor, dagens mode. Intressen: Rollspel, Lajv, Skriva, Tv/datorspel, böcker, teater, nörderier.
